Nya fendrar och tampar kan förhöja det allmänna intrycket och ge båten en snabb ansiktslyftning. Men oftast är nog fendrarna inget som skepparen ligger vaken och grubblar över på nätterna. Den mesta tankekraften går förmodligen åt till att hitta någon vettig plats att stuva undan de skrymmande korvarna på när de inte används.

Det här är egentligen ganska konstigt med tanke på hur viktiga de är för båtens, och därmed även besättningens, välmående, men få saker ombord är så tydligt placerade i nödvändigt ont-avdelningen som fendrar. Lockelsen är då stor att gå på priset när det är dags att handla, och den fråga vi ville ställa oss inför det här testet var just om det finns någon tydlig koppling mellan pris och kvalitet. Är det vettigt att betala det dubbla priset eller mer för en fender?

Nytänkande

På senare år har det dykt upp en del nya idéer inom produktkategorin och de tre modeller som presenteras sist i tabellen är representanter för det här. Imare och Smartmarine satsar på konceptet med solida material som inte fylls med luft, utan är mer eller mindre platta för att kunna stuvas lättare. Stowaway har valt en annan lösning på samma dilemma genom att konstruera en fender som mycket snabbt kan fyllas eller tömmas på luft vid behov.

Annars är de övriga modellerna i testet av traditionellt slag. De varierar något i färg och form men är cylinderformade på ett sätt som vi är vana vid.

Med undantag för Watskis fendrar levereras alla konventionella modeller ouppblåsta. Det här kan tyckas vara en världslig fråga, men när det kommer till kritan ger det gärna upphov till problem. Det tycks finnas ungefär lika många typer av ventiler som det finns fendrar och ingen är den andra lik. Det är också oklart hur mycket luft som ska i de olika modellerna, återigen undantaget Scanmarin, som har värdet 20 bar angivet direkt på fendern. Inför testet använde vi oss av en bättre sorts cykelpump utrustad med tryckmätare. Ett generellt tips är att inte överfylla fendrar utan låta dem vara någorlunda mjuka. Tanken är ju att de ska bromsa och ta upp stötar.

Vi har försökt välja storlekar som är så likvärdiga som möjligt. Det här har inte alltid lyckats, eftersom tillverkarna inte följer någon gemensam mall, men de flesta modeller fungerar på båtar som är mellan sex och tio meter långa.

Priserna varierar ganska rejält: från 59 kronor upp till 200 kronor för de konventionella modellerna, medan den dyraste av ”special-fendrarna” kostar hela 535 kronor.

Åter till själva frågeställningen då: Är det värt att betala extra för en fender?

För att ta reda på det valde vi att vända oss till det ackrediterade laboratoriet CA Mätsystem i Täby norr om Stockholm. Med hjälp av deras maskin kunde vi få möjlighet att trycka ihop fendrarna med åtskilliga ton och mäta exakt när de gick sönder. I samband med det här skulle vi även få reda på om det ligger någonting i historierna om att ventilerna kan flyga iväg som projektiler. Många seglare har hört historier om olyckliga båtmänniskor som haft det dåliga omdömet att fästa fendern med ventilen uppåt och dessutom råkat titta ner i helt fel ögonblick & Även flera representanter för branschen har hävdat att de här tillbuden verkligen ägt rum, och exempelvis Watski har valt att placera sin logga upptill på fendern just för att se till att den hängs åt ”rätt håll”.

Mean machine

I labbets maskin skulle vi få veta svaret, och vi ökade successivt trycket.

Vi tryckte ihop samtliga modeller med hela fem ton & och i princip ingenting hände!

Nästan alla modeller, oberoende av pris, blev fullständigt platta men rätade sedan upp sig och gick oförändrade genom provet.

Minstingen från Jula fick i och för sig pyspunka vid 700 kilo, men så är den också avsevärt mindre än konkurrenterna, och den uppblåsbara modellen från Stowaway började läcka vid en belastning på 2,6 ton. Men det är ju inte heller något dåligt resultat för den här typen av konstruktion, snarare ganska imponerande med tanke på att det var ventilen som läckte och att det faktiskt gick att pumpa upp den igen.

Så långt verkar det ju rätt entydigt att det går att komma undan med billiga grejor, men känslan när vi tar i fendrarna skvallrar ändå om skillnader i hur materialen beter sig; lågprisfendrarna känns stelare och rätar ut sig långsammare vid tryck, medan exempelvis modellerna från Scanmarin fjädrar upp direkt och dallrar nästan som gelé.

För att få ett ytterligare mått på materialets stryktålighet och elasticitet valde vi därför att även dra fendrarna och mäta brottgränsen. Det gjorde vi med hjälp av en fyrhjulsdriven traktor, ett betongfundament och en kalibrerad dragmätare som registrerade maxlasten. Här blir skillnaderna tydligare.

Olika material

Många av de billigare fend-rarna visar sig vara ganska stumma och går sönder vid låg påfrestning. Dessutom förlorar de helt luften i många fall, eftersom öglorna är ihåliga och luften alltså pyser ut när de slits av. De dyraste modellerna kämpar emot länge och liknar mest tuggummin innan de slutligen går sönder, och då behåller de fortfarande luften. Den dyraste modellen från Scanmarin håller för nästan tre gånger så mycket som exempelvis de båda lågprisfendrarna från Byggplast och Erlandsons Brygga.

Sammanfattningsvis får man alltså säga att testet inte ger något slående eller entydigt svar, även om skillnaderna finns där. Avgörande blir nog hur man tänker sig att använda båten. För skyddade lägen kan en billig modell fungera ur hållbarhetssynpunkt. Samtidigt kan många båtmänniskor vittna om lägen då vinden eller dyningen legat på och fendrarna faktiskt inte klarat påfrestningarna. För längre eller mer strapatsrika seglingar kan det kanske vara lämpligt att lägga några hundralappar extra på en så viktig detalj.

Och till sist då historierna om ventilerna som skjuts iväg. Vårt test tycks ju skjuta konceptet med projektilerna i sank. Samtidigt är man ju lite vidskeplig. Om det nu finns ett rätt och ett fel sätt att hänga en fender, så kan man väl lika gärna hänga den rätt &