Har du också undrat varför till synes välskötta båtar uppe på däck släpar runt på gamla slitna träplankor, nåt som ju drar ner helhetsintrycket åtskilliga grader?

Det gjorde i alla fall vi, men sedan kom vi av en händelse att läsa en bok om kanalfärder i Europa. Där talades om denna planka på var och varannan sida och dess lov sjöngs i alla tonarter.

Till slut måste man ju då överväga att revidera sin världsbild något och Lasse for till brädgår'n och inhandlade en lämplig träbit. Vi funderade lite och försåg den sedan med hål i var ända och knöt i en gammal smal tamp i vardera. Sedan for vi på segelsemester till Danmark, hamnpålarnas förlovade land.

Och vårt inköp behövde vi inte ångra. Ofta finns en ledig plats emot bryggor med stolpar i skrovhöjd eller mot ett par runda pålar. Hänger man då ut fendrarna och sedan plankan utanpå, så klarar man sig undan många bekymmer och repor.

Väl tillbaka i Bohuslän fann vi ännu en anledning att inte lämna plankan hemma ? de branta klipporna medger ofta förtöjning långsides och att då låta brädan ta emot stötar och gnag från berget är helt perfekt. Ibland är klippan på morgonen helt full av träspån och det känns ju mycket bättre än dito av plast...

Befinner du dig sen på kanaler i exempelvis Holland, kan plankan användas som landgång. Detta har vi läst om, men tyvärr inte provat än.

På Väderöarna såg vi en gång en mycket elegant lösning. En smart norrman hade bundit fast plankans ena ände i en mittknap på båten och den andra änden i en fast bergsdubb och lagt båten i läge med vanliga spring. Sedan promenerade han hur lätt som helst iland, trots att berget egentligen inte var tillräckligt brant för att ligga långsides invid.

I slussar, där väggarna ibland kan vara ganska ojämna, känns det skönt att hänga ut sin bräda utanpå fendrarna och på det viset komma ifrån att fendrarna rullar ur läge. Ett litet problem som då kan dyka upp är att slussväggarna kan skava av snöret till brädan, men det löste vår smartare kompis genom att istället borra snörhålet på andra ledden, i kanten av brädan, och säkrat repet med en stoppknop på undersidan, om ni förstår hur jag menar?

Plankan monteras enklast mot mantåget och stör inte nämnvärt vid segling.

Vad kan man då tänka på vid inköp? Inte mycket: ta bara så lång och så tung planka som du tror att du orkar hantera! En alltför lätt träbit har en tendens att klättra uppåt och till slut hamna ovanför fendrarna och det blir ju inte riktigt samma effekt då. Är den bara tillräckligt tung har vi hjälp av Newton att hålla den på plats. Vi hade till en början en idé om att vara duktiga och slipa av plankan varje vinter, men den tanken la vi snart ner. Det är väldigt skönt med en "slitplanka" som man inte behöver vara rädd om!

Vi har dessutom noterat att plankbruket tycks vara smittsamt. Nästa dag har ofta båtgrannen gått ett varv runt ön och vrakat sig en egen bräda och monterat upp (se bild). Vårt råd blir därför: har du ingen planka, skaffa dig då en genast - du kommer inte att ångra dig!

Angelica Parling-Lindström