Vad gör man om man har en dröm om en italiensk mahognyracer men saknar de ekonomiska musklerna för att köpa en?
Man bygger en egen så klart!

I ett rymligt dubbelgarage i Årsunda, strax söder om Sandviken, hänger sida vid sida två inramade reklamaffischer. På bilderna sveper havets finmöbler fram och lämnar ett perfekt vågsvall och en suck av längtan från betraktaren efter sig.
Bilderna ska sälja den italienska drömbåten Riva och för många människor är just Riva själva essensen av vad en båt är.

En som fallit offer för de italienska ögonstenarna är Ken Andersson och det är i hans garage vi hittar reklamaffischerna.
Ken har en lång karriär som konstruktör bakom sig och är båtmänniska ut i fingerspetsarna. Han och frun Lilian har bland annat ägt en Najad 343 och så sent som 2006 såldes familjens Orrskär 850. Med det utgångsläget är det väl snarast en självklarhet att han förr eller senare skulle bygga en egen båt. Men Ken har inte bara byggt en, utan har skapat så många att han utan att skämmas skulle kunna lägga till titeln båtbyggare på visitkortet.

Det senaste i raden av hans projekt är hans mest spektakulära. Ken har sedan länge fascinerats av de smäckra italienska mahognybåtarna från Riva. Men att köpa en har helt enkelt varit för dyrt. I takt med att pensionsåldern närmade sig mognade tanken om att inleda sin karriär som pensionär med att bygga en egen mahognyracer.
Sagt och gjort.

Ken sökte efter ett skrov med släta fribord då båten skulle kläs i mahogny. Han hittade vad han sökte i skrovet till en Crescent Dorado V23, som dock genomgått en grundlig förändringskur för att få mer klassiska former. På sidorna intill kan ni följa Kens förvandlingsnummer från plastskrov till mahognydröm.

Flerfaldig båtbyggare

Drömbåten hemma i garaget inte är Ken Andersson första projekt. Ken och frun Lilian byggde redan i åttiotalets gryning för att bygga en Polka 28. Ett halvfabrikat tänker ni förstås? Men icke! Paret Andersson lånade helt sonika varvets formar och började plasta från grunden.

Familjen Andersson består också av sönerna Micke och Joakim och självklart fanns en längtan ut på vattnet även hos dem. Ken skred åter till verket och resultatet blev en egenbyggd 17 fots sportbåt av märket Impuls.
Som om inte det vore nog gav sig familjen Andersson in i båtracingen under mitten av nittiotalet. Ken inhandlade en Hydrolift för ändamålet men självklart satte han kapen i den för att lätta den något. När båten var ombyggd och klar bildade far och sonen Micke lag och det gick så bra att man vann SM-seriens H-klass 1997.

Men nu står alltså en stilren båt för finåkning på agendan. Ken själv talar i ganska avdramatiserande ordalag om hur svårt det var att bygga båten. Men när jag möts av den mahognyröda drömmen känns det ändå som projektet måste varit en stor kraftmätning. Inga formar att forma efter, alltså ett projekt där Ken fått bryta ny mark. Och så här i slutskedet finns det här och var i garaget provbitar som vittnar om att inget lämnats åt slumpen. Båtkonstruktör Ken Andersson har gått noggrant tillväga för att uppfylla sin mahognydröm.

Skrovet Ken utgick ifrån var en Crescent Dorado V23.

Reglarna till fördäck är formlimmade i ek-mahogny-ek.

Däckslisterna är utsågade så att det går att lägga dem med mönsterpassning. Lister och kantvirke i 4 millimeters mahogny.

Efter epoxibehandlingen slipades båten och lackades med sex lager tvåkomponentslack. Sen slipning igen och ytterligare ett lager lack.