Med en liten båt genom Europa

Klockan är strax efter sju på morgonen en något kulen sommardag i början på juli. Vi gör runt åtta knop under revade segel i den våldsamma medströmmen utanför Alderney, som är en av de engelska kanalöarna och speciellt känd för sina mycket starka tidvattenströmmar.

Solen tittar fram igen efter någon timme och det är ganska behagligt förutom de otyglade vågorna som verkar komma från alla håll. Några timmar senare tar vi in ytterligare ett rev på storseglet och drar in några varv till på rullfocken.

Vi har ganska precis 60 nautiska mil över engelska kanalen till ”The Needles” – de berömda klipporna vid Isle of Wights sydvästra hörn, sedan ytterligare tio innan hamnen i Cowes.

Nästan tolv timmar efter att vi lagt loss från bojen i Braye på Alderney kan vi – ganska väderbitna – förtöja vid Cowes Yacht Haven. Det var här som segelsporten uppfanns på 1800-talet av rika engelsmän. Klassisk mark med andra ord och på huvudgatan syns namn på kända firmor som till exempel fotografen Beken of Cowes (som också är ett apotek visar det sig).

Så började det

Vi, det vill säga jag och min besättning som varit Per, Anders, Åsa, Andreas och Ella så långt (fast inte alla samtidigt), startade vårt äventyr mitt i Bénéteauland, närmare bestämt i St Gilles Croix de Vie som ligger ett par mil norr om det mer kända Sable d’Olonne. Bénéteau har hela sju varv i trakten som bygger olika serier av båtar. Vi tittade närmare på processen där 21.7:an byggdes och utrustades på ett av varven.

I marinan i St Gilles väntade båten på land, levererad direkt från fabriken. PA Malmgren från svenska agenten Blue Ocean Yachts var närvarande för att se till att allt kom på plats och hade dessutom vänligheten att fylla sin bil med nödvändig utrustning från Sverige.

Förberedelserna i St Gilles Croix de Vie var allt från att masta på till att klistra på projektets logga på bogarna.

PA Malmgren påstår att han kan rigga en båt med en uppsättning insexnycklar och ett multiverktyg (som Leatherman/Gerber) – och jag tror honom. Det varma vädret och den stekande solen gjorde att jobbet blev tuffare än väntat, men vid lunchtid dagen därpå var vi klara för avfärd mot öarna i Biscaya.

Vilda öar

Vi hade särskilt sett fram emot att få segla bland de vinterstormpiskade öarna i Biscayabukten eftersom de flesta långseglare undviker detta område och sätter kosan direkt mot norra Spanien. Det är därför ovanligt med reseberättelser på svenska från dessa trakter.

Speciellt Belle Ile en Mer (”Vackra ön vid havet”) var en upplevelse, med sin skyddade hamn och speciella stämning. Det var fortfarande försäsong eftersom de franska turisterna inte kommer förrän en bit in i juli – möjligen hade intrycket varit annorlunda då stan är överfull av turister och hundratals båtar trängs i hamnen.

Många låga broar ska passeras under en kanalresa och ibland är de mycket gamla.

Kanalgenvägen

Genvägar är senvägar heter ett svenskt ordspråk. I detta fall var det inte bara en senväg men också en upplevelse i sig. Vi tog alternativet genom floderna och kanalerna Vilaine och Ille et Rance genom hela Bretagne. Det är nästan 20 mil och 63 slussar innan vi åter kunde sätta på masten för att börja segla igen. Kanalresan tog en vecka snarare än planerade tre dagar – men det fanns mycket att upptäcka och vi fick ta det på kanalens villkor. Om man inte har lätt för att stressa upp sig kan det vara väldigt avkopplande.

Tyvärr är minsta djup bara en dryg meter, vilket gör att de flesta segelbåtar bara kan drömma om att gå igenom här. Men för den intresserade är det möjligt att hyra kanalbåt på plats.

Några dagar försenade spottades vi ur floden i stark medström vid staden St Malo efter att mastat på i den medeltida staden Dinan en bit uppför floden.

Dinan vrider man tillbaka tiden några århundranden när man går i de gamla kvarteren.

Att handla mat i Frankrike kan vara ett nöje.

Kanalöarna

Ute på norra sidan av Bretagne, i St Malobukten, mötte vi för första gången en stor skillnad mellan hög- och lågvatten – ibland upp till 14 meter i dessa trakter – och blev tvungna att studera strömkartorna i den nautiska almanackan mycket noga för att inte riskera att hamna i svårigheter.

Första stopp blev Ile Chausey, en liten skärgård som nästan försvinner vid högvatten. Väl framme på Jersey, som är självstyrande under visst inflytande från Storbritannien, kunde vi ta oss den första duschen på flera dagar och äta vår fish’n’chips. Ambitionen är att prova på varje lands specialiteter och vad är väl mer engelskt än fish’n’chips (utom möjligen Yorkshirepudding)?

Jersey, Guernsey och Alderney hann vi besöka och dessutom segla längs kusterna på ytterligare några. Kanalöarna är definitivt ett ställe att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle.

På andra sidan kanalen

Överseglingen var som sagt var en utmaning. Jag har gjort en del överseglingar tidigare men detta var en av de tuffare eftersom sjön var så stökig. Har man mer tid på sig än vad vi har haft de senaste dagarna så ser man naturligtvis till att man kan vänta ut ett lämpligt väder för överseglingen.

Väl i Cowes kunde vi njuta av en pint ljummen och avslagen bitter och inmundiga annan typisk mat, nämligen ”chicken korma” med nan. I England finns förstklassig indisk mat.

Nu ligger vi efter i tidsschemat och ska försöka hämta in förlorade mil genom några långa tolvtimmarsdagar. Men en envis nord till nordost gör att vi inte fått den lata medvindssegling under gennaker som vi hoppats på.

I Holland är det besättningsbyte och sedan väntar de holländska kanalerna och sedan de vackra friskiska öarna och de grunda farvattnen däromkring. När ni läser detta är vi dock tillbaka i svenska vatten, på väg upp till Stockholm och Helsingfors.

Men mer om slutdelen av seglingen kommer i Praktiskt Båtägande under hösten.

I hamnen i Cowes på Isle of Wight är det fullt med båtar.

I Cowes hittar vi berömda båtfotografen Beken of Cowes kontor och butik.

Vad har fungerat ombord

Vi är mycket nöjda med båten så långt och det mesta har faktiskt fungerat ungefär som det utlovades. Eftersom vi också gör jämförande tester så byter vi utrustning med jämna mellanrum för att allt ska få liknande förhållanden att arbeta i.

Det som inte har fungerat så bra är försegelrullen som kärvar vid in- och utrullning. Möjligen ett handhavandefel och vi försöker fortfarande trimma in den på bästa sätt. Men faktum är att det fungerar mindre bra.

En del av utrustningen har varit positiva överraskningar och nästan allt har motsvarat förväntningarna – men så finns ingenting ombord som vi inte trodde skulle fungera.

Sedan har både radarreflektorn och windexen blåst överbord, det berodde däremot inte på dålig utrustning …

Men det är en fantastisk segling och att själv hämta sin nya båt från ett utländskt varv är en mycket intressant idé som fler borde upptäcka; förutom att man sparar några tiotusentals kronor på transporten, så kan en extralång semester i norra Europas farvatten bli ett minne för livet.

Av: MICKE WESTIN