Drömbåten: Svenska stålbygget åldras med värdighet

 Lugnt, försiktigt och med stor värdighet glider Sea-life sakta in innanför hamnpiren i Kullavik, ackompanjerad bara av ett dovt muller från Cummins V8:ans 380 hästkrafter. Uppe på flybridge höjer båtens ägare Royne Magnusson ena handen till hälsning, samtidigt som den andra med millimeterprecision lotsar in den sköna damen på sin plats, utan att så mycket som toucha Y-bommarna:

– Det finns hydrauliskt drivna tvärpropellrar, med steglös justering av kraften, i både för och akter. De är dimensionerade för att hålla upp sidan mot vinden i tio sekundmeter, flinar skepparen när han kommer fram i fören och sträcker fram näven till ett rejält handslag.

Med vana rörelser drar Magnusson in förtöjningsöglorna genom hålen i bordläggningen och trär dem över och runt de stadiga knaparna som sticker upp på fördäck, där han själv har nåtat hela det eleganta teakdäcket. Sea-life är en Steel Lady 40, ritad av Håkan Börjesson och byggd 1980 på Stålmarins varv i Lindome. Den tidigare ägaren i Kornhall tröttnade dock på båten redan efter någon säsong, så Magnusson kunde slå till och ge sig ut på premiärturen 1983.

– Rörö blev vår första anhalt, och sedan fortsatte vi längs Bohuskusten. Det har vi gjort varje sommar sedan dess, med avstickare till Läsö, Skagen och andra danska hamnar, berättar han, och tillägger att Sea-life först kändes ganska bjässig i jämförelse med hans tidigare 26-fotare.

Genom åren har Royne Magnusson förfinat sin båt ytterligare, med höjd badbrygga, ny brädgång och reling, och ett 35-kilos Danforthankare med tillhörande ankarspel i aktern. De smarta dävertarna är båtägarens egen uppfinning, tillverkade av en lokal smed, och med en hydraulisk mekanism som skjuter ut dem, så att gummibåten tryggt och säkert kan sänkas ner. Från början hade Sea-life heller ingen fungerande flybridge:

– Nej, där fanns bara en låda att sitta på, skrattar Royne, som såg till att bygga den rejäla flybridge som finns idag.

Att skepparen trivs bäst med att köra båten här uppifrån är inte så underligt, för utsikten och överblicken åt alla håll är helt fantastisk. Alla nödvändiga reglage och instrument finns här också, liksom plats för ett antal passagerare som vill njuta av färden i solskenet. Annars kan de välja att kliva ner några trappsteg till det stora och skyddade akterdäcket:

– Jag byggde in det med en konstruktion av rostfria livsmedelsrör, fast tak och transparenta väggar av polykarbonatplast, för att göra det vindskyddat men ändå med utsikt, förklarar han.

Ännu mer ombonat är det vid den kombinerade inre styrplatsen och salongen, som ståtar med full runtomsikt för skepparen och bekväma sittplatser runt bordet för många gäster. På instrumentpanelen i styrhytten kan man snabbt och lätt se vad som är tänt eller släckt i båten, och har tydliga beteckningar för alla strömbrytare. Smarta förvaringslådor och fack finns överallt, och på väggen intill hänger ett fint vitrinskåp av teak med mässingsbeslag som är starka nog för att glasen ska kunna stå på skivan när man häller upp det man vill dricka. Även det har den händige båtägaren förstås snickrat ihop själv, liksom resten av hela inredningen.

Pentryt är beläget under däck, med samma utbud som hemma: dubbla gasplattor och en dubbel glaskeramikhäll, brödrost, mikro och kylskåp. Elkraft är det väl sörjt för med kraftiga generatorer och inverters till de många batterierna. Och ovanför diskbänken hänger ett finurligt skåp där porslin, glas och bestick kan sorteras upp på tork i väl avpassade fack, direkt från diskhon under. En smart lösning som sparar både tid och utrymme. 

I den nedre aktersalongen kan man kura ihop sig och se på TV, bara umgås när det är ruskväder eller bädda upp en dubbelkoj inklusive barnbrits i aktern. Och i den generösa ägarhytten längst fram i fören bor två vuxna förträffligt. Inte konstigt att Royne Magnusson trivs i sin drömbåt och tillbringar så mycket tid han kan här.