151041.jpg

Artiklar

Flört med det förflutna

Klassiska Coronet är återuppståndet. Med 240 DC Classic förenas gamla Coronet-linjer med modern båtdesign. En svår balansgång.

Text: Redaktionen • 2009-02-17 Uppdaterad 2021-06-10

Coronet lever fortfarande. Tre modeller har figurerat på båtmässor runt om i landet under 2008 och en fjärde är på gång. Det handlar om båtar som bygger på gamla skrovkonstruktioner men som rent utseendemässigt lämnat det gamla Coronetarvet i kölvattnet. Vad som dock finns kvar är en god grogrund för nya mystiska mytbildningar kring märket.

Den nya designen bär danskt signum, båtarna byggs i Danmark och med enstaka penibla undantag andas de nya båtarna en sådan aura av klassisk klass och kvalitet att det skulle kunna föda en helt ny generation Coronetdiggare.

Modellerna 290 Sport och Weekend är nära släktingar till den äldre modellen 280 Fly, som i sin tur kan härledas tillbaka till 24 och 26 Family som tillverkades i början på 80-talet. Men de nya båtarna har fått betydligt modernare linjer.

Den som tydligast bär ett arv av tidigare Coroneter är den som är minst i dagens modellprogram, Coronet 240 DC Classic. Och tillnamnet Classic skvallrar en hel del om vad den här båten handlar om. Det är en tydlig flört med det förflutna.

Skrovet är en snarlik men ändå modifierad variant av Coronet 22 DC som presenterades redan 1978. För övrigt har båten fått en tydlig uppdatering som gör att den känns ny – eller?

Det är med blandade känslor man synar de nygamla formerna. Med sina yxiga drag ger båten ett bastant, nästan lite klumpigt, och klassiskt intryck, vilket borde tilltala gamla Coronetfans. Kombinerat med en modernt utformad ruta blir 240 DC rent uteendemässigt en brygga mellan dåtid och nutid.

Flört med det förflutna

Nordisk stramhet invändigt

Jag har tjatat till leda om svårigheten att röra sig enkelt och säkert från fördäck till sittbrunn på en DC-båt, men det tål att nämnas igen, då en modern DC förmodligen är ännu sämre ur den aspekten än en gammal. På fördäck finns inget att hålla sig i vid ombordstigning och rutramen är för låg för att stödja sig emot när man rör sig akteröver.

Själv är jag ganska förtjust i lösningen med öppningsbar ruta med trappsteg ner i sittbrunnen, även om det så klart medför fler rutskarvar och större risk för vattenläckage. På köpet får man ju då också ofta fula trappsteg ingjutna bredvid förarmiljön, som leder ner i sittbrunnen.

Coronet har genom åren levererat en rad förstklassiga inredningar baserat på skott och kantlister i vällackad mahogny och effektskapande detaljer som teakratt med Coronetemblem.

Och nya Coronet vill inte vara sämre. Detaljerna finns där i form av ett Coronetemblem infällt i bordet nere i ruffen och tillika subtilt utstansat i de rostfria beslagen till aktersoffans ryggstöd.

Mahogny har annars bytts mot ek. De lackerade ytorna i kombination med krämfärgade dynor och mattor i ruffen ger interiören en ljus och modern, stramt nordisk känsla. Sittbrunnen domineras av mer klassiskt marinblå ytor och teakdurk, vilket gör att ruff och sittbrunn kontrasterar starkt mot varandra.

Apropå teak så gödslas det friskt med den varan (extrautrustning). Liksom båten som helhet genomsyras också teakjobbet av känslan av att vara välgjort. Men är det verkligen nödvändigt med så mycket teak? Fördäck, skarndäck, badbrygga och durk är helt inklätt.

Illusioner ger rymd

En DC-båt är inte, och är inte menad att vara, någon fullserviceanläggning för långsemestrar till havs. Därför känns det inte heller som om man kan ställa alltför höga krav på båtens komfortutrustning.

Pentryt består av diskho, trycksatt vattensystem med en 45-liters tank, kyl och ett ogenomtänkt helt öppet förvaringsutrymme strax ovanför arbetsbänken, som i bästa fall klarar att husera luft när båten börjar röra sig lite.

Om pentryt är ungefär som man kan förvänta sig, så är toan nästan en glad överraskning. Inte rymlig, men att rymma ett separat toautrymme i en 24 fots DC är ett trolleritrick inte alla lyckas med. Septiktank är extrautrusning.

Coronet har ytterligare ett illusionstrick i rockärmen. De dubbla mörktonade plexidörrarna till ruffen kan nästan helt skjutas in bakom instrumentpanelen, och då blir öppningen ner till ruffen två tredjedelar av båtens bredd. Med tanke på pentryts placering strax innanför dörren är detta en nödvändighet om man ska kunna använda detta utan att vika sig dubbel nere i ruffen. Men den positiva effekten av dubbeldörrarna är också att båten känns väldigt rymlig när de står i öppet läge. Vill man sitta till bords nere i ruffen så behövs verkligen den stora öppningen för att middagssittningen inte ska kännas alltför klaustrofobisk. Matbordet kan sedan sänkas ned och med en iläggsdyna har man så en fullt godtagbar dubbelkoj.

Standardutrustningen ligger i nivå med andra båtar i samma klass. Något man förmodligen får fundera på att uppdatera är batteribanken, som i standardutförande bara innehåller ett förbrukarbatteri. Med plotter, stereo och lite annat monterat hamnar man nog annars snart i strömnöd.

Mekanikerns dröm

Vänder vi sedan blicken akterut hittar vi ett flertal genomtänkta lösningar. Under en lucka i durken strax framför aktersoffan ligger bränsletanken lätt åtkomlig.

Aktersoffan förvandlas på ett smidigt sätt till en extra koj genom att ryggstödet fälls fram. Med lite fantasi hittar nog folk av de flesta längder i alla fall en hyfsat dräglig sovställning här bak. Strax bakom ryggstödet finns också en lucka till ett praktiskt stuvfack för kapellet.

Lyfter man på aktersoffan hittar man ett oklanderligt motorrum. Testbåten är extrautrustad med septiktank och varmvattenberedare, men det känns ändå inte som om det blir trångt i utrymmet och det bör vara ganska enkelt att utföra rutinmässig översyn av motorn. Övrig kringutrustning i motorrummet är länspump och brandsläckningssystem.

Trist förarmiljö

De misslyckas lite med att införa ruffens lite lyxiga känsla i förarmiljön. Här smälter trädetaljerna ihop dåligt med båtens form i övrigt och instrumentpanelen känns mer som täckbrädor än medvetna inredningsdetaljer. På testbåten var dessutom instrumenteringen placerad så att den delvis täcktes av ratten, vilket gjorde det svårt att orientera sig bland mätare och knappar. Annars finns det gott om utrymme för att fylla på med instrument efter behov. Däremot gör de stora skjutdörrarna, vars ovansida är lutad mot sittbrunnen, att det inte finns någon naturlig plats att lägga sjökort på under färd.

Stolarna ger bra justeringsmöjligheter och erbjuder god komfort och stöd för såväl stående som sittande körning. Durken i sittbrunnen är i två nivåer vilket gör att man inte hamnar alltför högt vid stående körning. Tyvärr bidrar nivåskillnaden också till att sittbrunnen känns mindre när den blir upphuggen i två delar.

Köregenskaper

Det står ganska snart klart att Coronet 24 DC inte är någon racer. Testbåten är utrustad med minsta motoralternativet VP D3 på 190 hästkrafter med duo-prop. Och även om det ger båten en toppfart på runt 40 knop så är den inte direkt blixtsnabb att ta sig dit.

24 DC är inte exceptionellt tung för sin storleksklass men skulle inte lida av att istället bli utrustad med något av de andra motoralternativen som står till buds: VP D4 på 225 hästar eller 5,7-liters bensin-V8:an.

Man kan säga att köregenskaperna lite bekräftar det som båtens utseende signalerar: en stabil och klassisk båt utan större överraskningar. Hon ligger stabilt i sjön och svarar bra på kraftiga roderutslag.

Ljudnivån från motorn är behaglig men skrovet återger omgivande ljud på ett alltför tydligt sätt, och det känns lite odämpat och burkigt att sitta i båten under färd.

Ögongodis

Coronet 24 DC Classic sticker ut från mängden i sitt segment. Istället för att följa trenden för hur en båt bör se ut idag blickar Coronet bakåt och plockar upp delar från sitt förflutna och parar det med dagens sanningar om båtdesign.

Själv står jag obeslutsamt och väger inför båtens utseende. Nostalgikern i mig jublar över att Coronet vågat göra det som flera biltillverkare med blandade resultat ägnat sig åt den senaste tioårsperioden.

Samtidigt tycker jag det är lite fantasilöst att försöka skapa nya försäljningssuccéer på gamla meriter. Och det känns som om de bara tagit retrotanken halva vägen.

Och vem riktar sig modellen till egentligen? Förmodligen dem som redan både stiftat bekantskap med och förälskat sig i äldre Coroneter och nu kan tänka sig att slanta upp för att för att få nybåtslukt i ett gammalt skrov.

Coronet 24 DC Classic är förvisso ögongodis och en njutning för den som uppskattar båtar med rötterna i 60-talet och tunna nya grenar susande i samtiden. Men det kan vara det dyraste godiset jag någonsin skådat.

Coronet 240 DC Classic

Längd: 7,20 meter

Bredd: 2,44 meter

Vikt utan motor: 1 690 kilo

Vikt med motor: 1 990 kilo

Djup: 0,98 meter

Bränsle: 245 liter

Vatten: 45 liter

Kojplatser: 2+1

Motor: VP D3 190 hästkrafter

Toppfart: 40 knop

Tillverkare: Coronet Yachts, Danmark

Pris (standardutförande):

Cirka 1,1 miljon kronor

Info: www.coronetyachts.se

Extrautrustning i urval

(cirkapriser 2008 beräknade på en dansk kronkurs à 1,49 SEK)

Bogpropeller 30 000 kronor

Teakdäck (fördäck, skarndäck, badplattform) 81 700 kronor

Trimplan 12 700

Dusch på badplattform 8 400 kronor

Kapell 45 700 kronor

Läderklädsel sittbrunn 11 600 kronor

Varmvattenssystem 17 900 kronor

Dieselvärmare 30 700 kronor

Septiktank med elpump 22 200 kronor

Landström 8 400 kronor

Vindrutetorkare 8 200 kronor

Infällda ljus i fören 9 100 kronor

Ljus under badplattform 9 800

VP D4 225 58 200 kronor

VP 5,7/DPS V8 -38 400 kronor

Av: Text och foto Jens Augustinsson

Flört med det förflutna Flört med det förflutna Flört med det förflutna

Flört med det förflutna Flört med det förflutna


Text: Redaktionen • 2009-02-17
Artiklarpraktisktbatagande
Scroll to Top