Gladius Mini – en dyr men rolig leksak

Det som varit ouppnåeliga bildvinklar för oss båt­ägare är numera vardagsmat.

Allt fler har en flygande drönare att skicka upp och ta bilder med. Men knappt någon har en fjärrstyrd undervattensrobot med sig. Åtminstone inte fram till nyligen.

Det som tidi­gare var verktyg som bara forskare haft tillgång till finns nu i handeln för samma pris som en bättre kamera.

En pionjär på området är kinesiska företaget Chasing Innovation med dess smidiga Gladius Mini som kostar runt 16 000 kronor och kan ta sig ner till 100 meters djup samtidigt som den plåtar och filmar. Praktiskt Båtägan­des reporter tog med den i båten under sommaren 2019, för att utvärdera hur användbar den är för en vanlig båt­ägare i Sverige.

Med Gladius kommer en mycket praktisk ryggsäck. Huvuddelarna består av själva drönaren, en basstation, en 100 meter lång kabel på vinda, en fjärrkontroll och laddare till dessa. Dessutom ingår fler gummiproppar, några reservdelar och en handduk att låta drönaren vila på eller torka av den med i naturen – mycket bra!

Ryggsäcken är vattentät, av god kvalitet och har sepa­rata fack för delar som får och inte får bli blöta, plus ett fack för surfplatta. Den har formskurna skumhållare för samtliga delar som bör vara med, och det följer även med täta påsar att stoppa in huvuddelarna i under eller efter användning. Chasing Innovation har tänkt till.

Själva drönaren är en käckt gul sak med hela fem olika propellrar och som ser ut som en liten robot från program man sett på tv, fast mycket mindre. Den är bara 38,5 centimeter lång, knappt 23 centimeter bred och vä­ger in på 2,5 kilo.

Trots det lilla formatet har den en rätt så avancerad kamera, strålkastare och inbyggda batte­rier som varar upp till två timmar. Du kan både ta still­bilder i bra upplösning och filma i upp till 4K. De andra delarna är inte heller stora. Basstationen är inte större än en portabel hårddisk och fjärren likaså.

Gladius Mini styrs med en fjärrkontroll försedd med reglage för fram/back, upp/ner, vänster/höger och någ­ra andra funktioner. Ungefär som en luftdrönare, fast inte trådlöst. Under vattnet fungerar nämligen inte radiovågor, så det krävs kabel.

Drönaren kopplas medelst den 100 meter långa kabeln ihop med basstationen som står kvar på land. Den i sin tur skickar ut en trådlös signal via wifi och bluetooth och kommunicerar på så sätt med fjärrkontrollen och din mobiltelefon/surfplatta. Användaren kan alltså på telefonen se vad drönaren ser under vattnet, vilket fascinerar.

Att lära sig köra Gladius är inte svårt, speciellt inte för dem som spelat dataspel eller kört en luftdrönare. Drö­naren sjösätts och kabeln vindas upp till önskad längd, och sedan är det bara att starta propellrarna och börja upptäcka världen under ytan.

Kameran startas och stoppas efter behag. Är det för mörkt där nere vrids strålkastarna till önskad ljusstyrka med fjärrkontrollen i din hand. Det går även att tilta hela drönaren upp/ner i upp till 45 graders vinkel och alltså titta uppåt eller nedåt med den. Det finns dessutom en knapp för att låsa den vid ett givet djup.

På mobilskärmen finns ännu fler kontroller, exempel­vis för att ställa in fart, justera kameran eller sätta igång direktsändning till Facebook, Youtube och liknande.

Förutom att titta på mobiltelefonskärmen kan upp till tre ytterligare skärmar kopplas in trådlöst, så att kompi­sen eller familjen kan följa med och se på fiskar, kanske på en tv­skärm i båten. Det finns även en HDMI-­utgång för skärm eller speciella glasögon. Det är alltså upplagt för trevlig underhållning för flera ombord.

I de flesta fritidsbåtar har vi brist på stuvutrymme, och frågan är om det är praktiskt att ha med en under­vattensdrönare. Svaret beror helt enkelt på använda­rens utrymme och prioritet. Gladius alla delar ryms i ryggsäcken, men som då väger lite drygt 8 kilo, en bety­dande klump i en liten båt, kanske för skrymmande att ha med varje gång. I en lite större båt, och om foto­ och naturintresset finns där, så javisst, varför inte?

Det ska också sägas att det är en process att få fram grejerna och att efteråt packa ihop dem. Räkna med tio minuter att starta upp och lika mycket att packa ihop, även efter övning. Kabeln är en av de tristare faktorer­na, den ska vindas av och efteråt vindas ihop igen på sin vinda. Själva drönaren blir blöt, och det droppar vatten från den en bra stund efteråt. 

En annan anmärkning är att Gladius Mini är rätt så känslig för sjögräs i propellrarna, och den blir då okon­trollerbar. Vid körning nära strand eller tång blir det ofta till att plocka upp den ur vattnet och peta ut sjögräs ur propellrarna innan det går att köra vidare, lite irrite­rande.

I grumligt vatten med mycket gräs och ludd är det ingen idé alls att ens prova, för dels går det inte att se något vackert, dels blir det ideligen stopp. Här kommer dock kabeln väl till användning eftersom det går att dra in drönaren med den. Utan kabel hade Gladius blivit kvar där nere.

Gladius kommer bäst till sin rätt i yttre havsbandet där det är rent vatten och mycket fint att se under ytan. Med ryggsäcken är det en upplevelse att ta sig till någon klippa, skicka ner Gladius i djupet och köra omkring.

Med 100-meterskabeln går det att köra både djupt och rätt så långt.

Tyvärr har Gladius Mini ingen gripklo att plocka upp tappade nycklar och liknande med, det hade ju varit bra för båtägare, men det kommer säkert i framtiden. Bland badare och båtägare runt omkring väckte Gladius både nyfikenhet och förtjusning. Många ville komma fram och titta på skärmen och i mina glasögon.

Vad gäller fotokvalitet är det inget fel på upplösning­ en och kvaliteten. Men till skillnad från moderna luft­drönare har Gladius ingen inbyggd kamerastabilisering alls, varken gimbal eller elektronisk sådan, vilket gör att det kan bli lite skakigt. Däremot har den ett inbyggt tre­axlat gyro, accelerometer och kompass som med pro­pellrarnas hjälp gör att skrovet inte guppar omkring hur som helst.

Med några gångers övning och låg hastighet visade det sig att hela paketet rör sig ganska lugnt och stadigt, så det går absolut att få användbara filmsekven­ser. Eftersom fiskar rör sig väldigt snabbt och slutartiden inte är justerbar blev de oftast suddiga på stillbild, med­an tång, sjögräs, maneter och människor blev skarpa.

Förutom foto och underhållning funkade Gladius även bra som inspektionsverktyg till båten eller bryg­gan. Jag undrade till exempel vid ett tillfälle om det hade växt på under båten eller om något hade fastnat i propellern, och då var det rätt kul att kunna skicka ner drönaren att ta en titt istället för att behöva hoppa i själv.

För sportdykare borde det också vara ett välkommet re­kognoseringsverktyg.

Sist men inte minst viktig är drönarens mjukvara och mobilapp. Här finns många bra funktioner och ett intuitivt gränssnitt som är tydligt och lättöverskådligt. Dock tappade delarna ibland kontakten med varandra, och då krävdes total omstart för att komma igång. Det gick dock rätt snabbt och kunde genomföras utan att ta upp drönaren ur vattnet. Den buggen kommer säkert att åtgärdas i framtiden.

Att ladda ner bildmaterialet kräver att hela kedjan med drönare, kabel, basstation och telefon/dator är ihopkopplade och igång, vilket var lite bökigt. Det vore smidigare att bara plocka ut ett minneskort.

Gladius Mini är ett användbart verktyg för den foto­ och naturintresserade, men är med sina 16 000 kronor en dyr leksak. Med buggarna vi upptäckte i mjukvaran och känslighet för sjögräs blir det även en del irritation längs vägen. Har du intresset, utrymmet och pengarna är det en bra pryl, annars kan det vara bättre att avvakta tills undervattensdrönarna blivit både bättre och billi­gare, även om det kan dröja några år till.

Fotnot. Texten är tidigare publicerad i Nya Praktiskt Båtägande 2020/7