Här är båten som ska göra livet till sjöss tillgängligt för alla – oavsett förutsättningar

Jag har själv väldigt dålig balans på grund av min cp-skada, säger Olle Hansén och tar ett fast grepp om ratten. 

Förutom fötterna som släpar i durken när han rör sig och hans stela högerhand finns det inget som omedelbart avslöjar hans funktionsnedsättning. Särskilt inte när han står upp i sittbrunnen med blicken fäst långt bort i fjärran. 

Vid ratten är han som vem som helst av oss andra – fullständigt fri. Den mentala sträckan till rullstolen är lång, fast den bara står en par meter bort. 

– Jag tycker det är jäkligt kul att segla. Det får mig att känna mig mer normal. 

Just här har vi det som är själva essensen av stiftelsen Handicats verksamhet. Sedan den där julen för tio år sedan, då Olle tillsammans med ett gäng seglarkompisar hämtade båten i England, har cirka 2 000 personer fått komma ombord. Och känna sig … lite mer normala. I dag är det inte längre politiskt korrekt att använda ordet handikappad, men som ni förstår är namnet på stiftelsen en lek med ord.   

Fastsurrad när det lutade

Olle seglade mycket tillsammans med sin familj när han var ung, men på grund av dålig balans var han tvungen att sitta fastsurrad i båten och kunde inte delta i seglingen som de andra, trots att han gärna ville. Men intresset höll i sig och under 1980-talet var han ledare på flera seglarläger. 

När han i vuxen ålder för första gången fick gå ombord på en katamaran såg han genast möjligheterna. En stor öppen sittbrunn och en lättmanövrerad båt som inte lutade under segling. Perfekt för någon med dålig balans eller i behov av rullstol. Han tog kontakt med Sveriges Catamaran och Trimaranseglare och lyckades få ihop ett team som bestämde sig för att starta seglingsverksamhet, för att erbjuda människor med funktionsnedsättning en möjlighet att prova på segling och friluftsliv. 

– Jag tycker att alla människor ska ha samma möjligheter att kunna komma ut. 

Tack vare en genomarbetad plan och bidrag från Allmänna arvsfonden kunde drömmen bli verklighet. 2006 seglades den tolv meter långa katamaranen hem till Sverige för att anpassas.  Sittbrunnen rensades från bänkar och förstärktes för att kunna klara vikten av fem rullstolar. Styrbordsskrovet sågades ur för att ge plats för en ramp och toalett och pentry byggdes om för att passa rullstolar.   

Hiss ner till salongen

Som båten är utrustad i dag tar den tolv passagerare och har sex bäddar. Det behövs, då det som regel krävs en skeppare och en gast, förutom gästerna och deras assistenter. 

För att alla, oavsett funktionsnedsättning, skulle kunna ta sig ner i båten platsbyggdes även en hiss i varje skrov. 

Olle tar en av fjärrkontrollerna och sjunker sakta nedåt i båten. I styrbords skrov finns toalett och sovutrymmen. I det andra skrovet finns pentry, salong och ytterligare några bäddar. Väggarna är täckta av målningar av båtar och sjöslag. När båten låg i England var den nämligen uthyrd till en konstnär. Han använde sin lediga tid till att försköna båten invändigt, och ingen har under årens lopp dristat sig att måla över hans motiv. 

Bra på olika saker

Så snart vi kommit ut på öppet vatten utanför hemmahamnen i Svinninge norr om Stockholm börjar vi hissa segel. Båten är utrustad med elvinschar och rullfock, så det är snabbt gjort. Var och en får hjälpa till så mycket den kan och vill ombord på Handicat.    

– När man är ute tillsammans med andra blir det tydligt att vi är bra olika saker, säger Olle. 

Vissa har mentala nedsättningar och andra har fysiska funktionsnedsättningar. 

– Och så finns det vi andra som inte fått vår diagnos ännu, lägger Anders Andermo till och skrattar hjärtligt. 

Det märks att det är god stämning ombord. Han och Ida Lindhé, som också är med denna dag, är två av de sju personer som finns med i gruppen runt Handicat. Ida är arbetsterapeut. Hon har också en anhörig med funktionshinder och känner Olle sedan lägerverksamheten i början av 1980-talet. Anders är ordförande i Sveriges Catamaran och Trimaranseglare. Nu lägger han mycket av sin lediga tid på Handicat istället. De har båda sina egna små solskenshistorier att berätta.

– Vi brukar turas om att styra när vi är ute och jag minns särskilt en kille. Han var spastisk och hade svårt att tala. Yra, yra, ropade han. 

Anders berättar att killen hade problem att hålla i ratten. Då föreslog någon att han skulle prova att styra med foten istället. 

– Oj, vad han växte. Jag har sällan sett någon styra så stabilt genom Lindalssundet. Det var som att han hade varit instängd i sin egen kropp och nu satt han där och styrde. 

Hoppa i land med blindkäppen

Det märks att både Anders och Ida har blivit berörda av vad de varit med om genom åren.  

– Jag tycker att man lär sig uppleva männi-skorna först och funktionsnedsättningen sedan, förklarar Ida. 

Hon säger att det nästan alltid går att hitta uppgifter på båten som passar varje person. 

– Vissa kan navigera, andra skota. Vi har haft flera blinda personer som varit jätteduktiga på att styra. De känner vinden i ansiktet och kan hålla kursen efter den. 

Olles sambo har tio procents syn, men rör sig obehindrat ombord. Och kocken som ofta brukar följa med är blind. 

– Det kan bli ganska roliga reaktioner från grannbåtarna när de hoppar iland med sina vita käppar, säger Olle och skrattar. 

Fler frivilliga behövs

Trots att det bara blåser måttligt denna dag gör båten bra fart. Men så är hon något av en racer också, med 17 meter kolfibermast och 80 kvadratmeter segelyta. Gransegel är ett av företagen som stöder stiftelsen, så seglen är i gott skick. 

När vi börjar närma oss Saxarfjärden tycker majoriteten av besättningen att fotografen ska sjösätta den lilla Yakjollen som ligger på nätdäcket, för att ta några bilder från vattnet. Det finns ju nämligen ytterligare en ganska skojig finess med att segla katamaran. Det går att segla över små jollar och andra flytetyg som håller sig under en halvmeter i höjd. 

Underifrån visar det sig att Handicat faktiskt är i behov av lite omvårdnad. Ett lager färg och lite puts skulle inte skada, då det var tio år sedan båten fick en hel genomkörare. 

– Vi önskar att vi hade lite bättre ekonomi och fler som var aktiva, säger Anders.  

Vill du bli delaktig? 

Anders Andermo låter hälsa till alla läsare som vill göra en insats, att det behövs både skeppare och fixare. Den som är intresserad får gärna kontakta stiftelsen på info@handicat.se eller handicat.se.