995688.jpg

Artiklar

Här är bristerna som gör att din båt kan sjunka

Ett antal större fritidsbåtar har sjunkit under liknande omständigheter ute till sjöss. Säkerhetsexperten Jonas Ekblad tror sig veta varför.

Text: Mikael Mahlberg • 2014-10-23

Niklas Eriksson har bärgat över 600 båtar

Därför sjunker osänkbara båtar

TV: Här bärgas båten från 33 meters djup

På lördagseftermiddagen den 12 april 2008 befinner sig fyra män i en hyttbåt på Vänern för att trolla efter lax. Vädret är kyligt, kring två plusgrader, men den tidigare starka vinden har mojnat till en fem sekundmeters bris. Fisket har pågått sedan förmiddagen och en av männen lägger sig på durken för att vila. När han efter en timme vaknar ser han vatten i ett hörn av sittbrunnen. Där har det dittills varit torrt. Snart förstår besättningen att något är fel. Aktern flyter lågt, motorkåpans underkant doppas i böljorna. Snabbt lyckas man slita upp en inspektionslucka i aktern och upptäcker då att hela utrymmet inunder är vattenfyllt.

 

RESTEN UTSPELAR SIG på några minuter. Rorsman girar mot land och sänder nödsignal på VHF, samtidigt som de övriga febrilt gräver efter nödraketerna. Men när rorsman ökar farten sjunker aktern ytterligare. Halva motorkåpan kommer nu under vattnet. Motorn dör och två av männen hamnar i det nära nollgradiga vattnet, liksom rorsman som har nödraketerna i händerna. Båten sjunker, besättningen blir nedkyld men klarar livet tack vare sina flytoveraller under de få minuter det tar för andra båtar att hinna fram. Båten var tre år gammal och CEmärkt.

– Och det är bara ett av flera fall, säger Jonas Ekblad, när vi möts i hans lilla kontorskub långt inne i Transportstyrelsens maffiga byggnad i Norrköping. Det är han som ska svara på frågan: Vad gick fel?

Jonas Ekblad är känd hos båtfolket som båtjournalist, föreläsare och författare till böcker om säkerhet och navigation. Sedan några månader tillbaka kan han titulera sig Sveriges första utredare och analytiker av fritidsbåtsolyckor. Målet med tjänsten är att antalet skadade i båtlivet ska minska med hälften till år 2020 och att färre ska dö. De flesta av de årliga cirka 40 dödsoffren har druckit alkohol och omkommer i små båtar nära land. Men på skrivbordet just nu ligger alltså några märkliga olyckor som Jonas Ekblad fastnat för. Ett antal fritidsfiskebåtar har gått under på öppet vatten. Dessutom har flera av båtarna varit nya – och CE-märkta.

Förutom den polskbyggda walkaroundbåten av märke Sumatra Fish 625 som sjönk på Vänern har åtminstone två andra sjunkit under liknande omständigheter:

– En helt ny Sandö Artic 820 S sjönk hösten 2011 under hummerfiske vid Gullholmen på Västkusten. De två personerna ombord simmade cirka 500 meter till en kobbe och räddades senare av ett mindre tankfartyg.

– Mona III, en äldre Mörebas 7200 kabinbåt, sjönk år 2011 cirka elva distans ost om Simrishamn. Det blåste sex meter per sekund. Alla tre männen ombord omkom och händelseförloppet har därför rekonstruerats med hjälp av data från båtens GPS. Jonas Ekblad har hittat oroande samband mellan olyckorna.

– Två av tre båtar gick under när de körde i låg fart i medsjö, vilket är den vanliga taktiken vid trolling för att få en så lugn gång som möjligt.

– Vid inspektionen av de bärgade vraken visade det sig att alla båtarna hade genomföringar eller luckor utan tätning i aktern.

 

PÅ HYTTBÅTEN AV typ Sumatra Fish 625 fanns en akterbox som via kanaler var förbunden med resten av skrovet. Luckan till boxen saknade helt tätande packning, även om det fanns avrinning runt den. Läckande luckor fanns även på de andra båtarna. Sandöns motorrumslucka saknade tätning och när vraket av Mörebas 7200:an bärgades saknade den helt en inspektionslucka i aktern. Dessutom hade två av båtarna låga fribord vid motorbrunnen, vilket kan ha gjort det lättare för vågor att skölja över luckorna. Den troliga haveriorsaken i samtliga fall är att ett flertal vågor har översköljt de otäta luckorna och sedan trängt in i utrymmet mellan skrov och innerline.

– Båtarnas akterskepp har troligen sköljts över då och då, men för besättningen har det inte verkat dramatiskt. Men lite vatten har kommit in varje gång, säger Jonas Ekblad.

Här är bristerna som gör att din båt kan sjunka
CE-märkningen garanterar inte alltid säkerheten till sjöss, menar Jonas Ekblad.

ENDAST EN AV båtarna – Sandö 820 S – gick under i hårt väder. De två männen ombord fiskade efter hummer då linan till en av hummertinorna hakade upp sig. Innan männen hann kapa linan la sig båten med bredsidan mot vågorna som snabbt fyllde sittbrunnen. Men även här spelade otäta luckor in. Vattnet rann inte ut tillräckligt snabbt genom de små spygatterna, utan ned i motorutrymmet via den otätade motorrumsluckan.

Hur kan då CE-märkta båtar ha otäta luckor? Reglerna är diffusa men säger att luckorna till stuvfack och motorrum ska klara att översköljas. Däremot finns inget krav på att båttillverkarna måste prova detta innan de släpper ut båten på marknaden. Kommer vattnet väl in, så ställer inte CE-reglementet några direkta krav på båtens pumpar. För att en båt i kategori C ska uppfylla kravet på länsning, räcker det egentligen med att ha en hink ombord. I en av de sjunkna båtarna hann besättningen dra i gång länspumpen. Det hjälpte föga. Pumparna, som var godkända, klarade vardera 19 liter – i minuten. Då hade båten redan tagit in flera hundra liter.

Än så länge har inte Transportstyrelsen utrett om någon av båtarna brutit mot CE-märkningen. Men visst finns det båtar som egentligen inte är värda sin CE-skylt, menar Jonas Ekblad. Som ett exempel tar han det krav på självlänsande sittbrunn som finns på båtar i kategori C. Båtarna ska klara en signifikant våghöjd på två meter och vindstyrkor som överstiger sex beaufort. Det innebär att maxvågen kan vara fyra

– Frågan är hur självlänsande brunnarna är om de fylls av en sådan våg. Det tar en sekund att fylla sittbrunnen med flera hundra liter, men i en del fall är självlänsens diameter bara cirka en tum. Det ser ju halsbrytande ut när de här båtarna går i sjö, säger Jonas Ekblad. Till sjöss är segelbåtar överlag säkrare än motorbåtar, menar han. Segelbåten måste tåla hård vind och det ligger i sakens natur att sittbrunnen blir överspolad av vågor och vattenfylls. Höga trösklar spärrar vattnets väg ned till salongen och dessutom har segelbåten ofta mindre sittbrunn än motorbåtar.

– Visst finns det dåligt byggda segelbåtar men över lag har nog konstruktörerna räknat med att segelbåtar ofta utsätts för riktiga oväder. Motorbåtarna körs sällan så hårt.

 

FÖRUTOM trollingfiskarna då, som är ute ofta och länge. Just fritidsfiskarna står faktiskt för en fjärdedel av alla dödsfall i fritidsbåt. Alla trollingbåtarna sjönk på några minuter. Läckaget märktes i flera fall först då vattnet dödat batteriet eller ändrat båtens tyngdpunkt. När det gått så långt finns det inte mycket för skepparen att göra. Man kan tycka att CE-märkningen borde garantera säkra båtar. Så är inte fallet i dag, menar Jonas Ekblad:

– Tyvärr bör du nog göra en säkerhetsbesiktning själv. Titta på båten. Är luckorna tätade? Vad händer om det kommer in en stor våg i sittbrunnen? Kan vattnet rinna ut? Tänk på hur lång tid det tar att tömma badkaret därhemma. Avrinningen kan vara sämre i en fritidsbåt än i badkaret.

Artikeln publicerades först i Vi Båtägare nr 6 2012

Niklas Eriksson har bärgat över 600 båtar


Text: Mikael Mahlberg • 2014-10-23
ArtiklarLivetOmbord
Scroll to Top