Insändare: Begreppet sjöfyllerist har blivit urvattnat

Lagändringen bygger på slutsatsen att sjötrafikens risker är att jämställa med vägtrafikens – och vad gör man då? Man inför skilda promilleregler! 0,2-promillegräns infördes därför bara för vissa “fordon” i sjötrafiken – vissa typer av fritidsbåtar (även vid rodd och segling). Båttyper som fortsatt lyder under gamla lagens ansvarsregel (gjord för skärgårdsliv) och som får framföras med upp till 1,0 promille utan att sjöfylleribrott utdöms – så länge fritidsbåten framförs på ett “säkert sätt” – är de med toppfart under 15 knop och längd under 10 m. Promilleuppdelningen bottnar i en ren kohandel allianspartier emellan om båttyper som särintressen krävde 0,2-promillegräns för. Lagändringen går emot all empiri årtionden tillbaka, då fritidsbåtolyckorna generellt sett är fåtaliga och de som härrör från alkohol är ännu färre och då inte handlar om låga promillen utan om höga promillen, d v s grovt sjöfylleri – förbjudet långt innan 2010 – och de som förolyckas p g a alkohol gör det oftast i de båttyper lagstiftaren uteslöt. Därtill är fritidsbåtolyckor sällan sjötrafikrelaterade, d v s orsakade av lagstiftarens farhåga om att sjötrafik starkt påminner om vägtrafik, utan olyckorna har andra orsaker. 

Sjöpolisen, genom Monica Östgren, bekräftade för TT nyligen hur det faktamässigt förhåller sig med alkoholrisker till sjöss: “Det är inget större problem att det finns oupptäckta sjöfyllerister – det har ju inte skett en massa olyckor” – vilket är en repetition av vad sjöpolisen konstaterade i media när lagen skärptes. Sjöpolis Ricard Siewertz slog fast i TV4: “Sjöfolk sköter sig oftast – det finns egentligen ingen statistik som säger att det är ett stort problem på sjön med alkohol.” 

2016 klargör sjöpolisen ånyo, även Transportstyrelsen 2015, att Sverige kriminaliserat promillen som inte äventyrar säkerheten till sjöss och styrker då rättsväsendets kritik till alliansregeringen, där man i remissvar menade att en 0,2-promillegräns för fritidssjöfarten “ter sig som ett nykterhetspolitiskt förslag”. I samma veva attackeras fritidsbåtlivet av sjöpolisen med nykterhetspolitiska floskler om att “få stopp på pimplandet till sjöss” – sensmoralen säger därmed att IOGT-NTO fått lakejer i skärgården som skattefinansierat agerar fostrande “folkhälsosjöpoliser” och “kustmoralbevakare”.  

Det är smutsigt av sjöpolisen och Kustbevakningen att man med propaganda förändrar verkligheten och påskiner att det till sjöss råder samma valfrihet som på land genom att basunera ut: “Man utser någon till chaufför som får vara nykter och köra hem.” Slugt döljer man hur lagen är skriven. Det är nämligen alltid den med högst marin kompetens som anses ha befälsansvaret ombord, vilket gör att denne som passagerare riskerar fällas för sjöfylleri. Därtill mörkas att Sverige infört hårdare alkoholregler ombord på fritidsbåt än i personbil, då passagerare som bistår skepparen även riskerar fällas för sjöfylleri. Ordningsmaktens syn på sjösäkerhet är häpnadsväckande, då man i princip lanserar att vem som helst som har under 0,2 promille är en säkrare rodergängare än den marint kunnige med en smula högre promillehalt in-nanför flytvästen än 0,2. Andemeningen säger då att eftersom sjötrafik anses synonymt med vägtrafik så är det inte speciellt viktigt med körkort i vägtrafik. Varför inför inte
andra länder denna lag? Av sunt förnuft. Gör tankeexperimentet att du som gångtrafikant med ett glas vin i kroppen blivit förbjuden att få korsa gatan, så blottas tydligt hur ogenomtänkt denna promilleregel på sjön är skriven. Båten betyder allt i skärgårdslivet! Så det är föga förvånande att sjöfolk som Kustbevakningen (och sjöpolisen) tidigare hade som vänner vänt dem ryggen – något som Kustbevakningen själva bekräftat i tidningen Skärgården. Sjöpolisen bör bestämma sig för vilket ben de ska stå på – d v s fortsätta be för sin sjuka mor eller hålla sig till fakta och skärgårdslivet. KBV har redan genom flera ingripanden bekänt färg – och priset togs nog när man t o m lät alkotesta sjöräddningssällskapet mitt under pågående sjöräddningsuppdrag! 

Skärgårdsboende riksdagsledamoten Agneta Gille (S) ville i kammaren den 29:e januari 2014 veta: “Vad har lagen lett till – vad har den gett för resultat?” Det är precis det som regeringen faktiskt har en skyldighet att besvara nu efter drygt sex säsonger 2016 – inte minst eftersom S liksom M, C och SD i valrörelsen 2014 gav utfästelser om en uppföljning av lagen. Det är illa att dessa partiers ledamöter i riksdagens civilutskott sviker sina väljare bland skärgårdsbor och båtfolk genom att förhala en utvärdering och inte förorda ett tillkännagivande i riksdagen.  

Ola Ljungberg, redaktör, kampanjsajten Alltom02promillepasjon.se

Göran Gabrielsson, satiriker-imitatör, medlem i Stenö båtklubb/SBU

Vad tycker du? Diskutera!

Först publicerad i Praktiskt båtägande nr 8 2016