Korrosion – aluminiumbåtarnas akilleshäl

En tämligen vanlig anmärkning på äldre aluminiumbåtar är att nitar i skroven börjat korrodera. I ovanligare fall har delar av skrovet börjat korrodera, säger besiktningsmannen Stephan Birke.

Det finns två korrosioner: galvanisk och läckströms. Och skadan kan förvärras mycket snabbt om man inte upptäcker korrosionen i tid. Den galvaniska korrosionen uppstår då olika metallers skillnader mellan anod och katod skapar en ström.

– En orsak kan vara att ägaren har eftermonterat produkter på aluminiumet med fel material. Man kan ha använt vanliga rostfria skruvar, istället för skruvar av syrafast stål, när man monterat något. I värsta fall har ägaren installerat en bordsgenomföring av brons istället för en av plast eller aluminium, säger Stephan Birke.

Man bör vara försiktig med att blint lita på information på marina forum om vilka material som kan eftermonteras eller inte på aluminiumbåtar, enligt Stephan Birke.

– Vissa uppgifter på forum där privatpersoner kommunicerar är inte korrekta. Mitt tips är att alltid rådfråga tillverkaren eller deras återförsäljare. 

Läckströmskorrosionen uppstår vid spänning från båtens elsystem eller landström. På vintern, om en aluminiumbåt ligger förtöjd i en isfri hamn, kan även cirkulationspumpar ge läckström som i sin tur skapar korrosion. Som aluminiumbåtsägare ska man vara extra noga med att hålla koll på sina offeranoder.

 Ett av besiktningsmannen William Bekkings viktigaste tips är att köpa en aluminiumbåt med inspektionsluckor i skrovet och på durken. 

– Om utrymmena är igensvetsade utan inspektionsluckor kan det ha börjat korrodera inifrån utan att ägaren känner till det. Nyligen besiktade jag en tämligen ny aluminiumbåt som hade börjat korrodera på det sättet, säger han. 

Korrosionen upptäckte William under en upptagning, efter att det hade läckt ut massor av vatten från skrovets insida. 

Stephan Birke känner till korrosionsskador på aluminiumbåtar som har lackerade fribord. 

– Om säljaren fått en djupare repa på lacken kan vattnet ha trängt in och börjat korrodera skrovet. På en båt kunde vi peta bort stora sjok av lacken. Därför bör en spekulant hellre välja en olackad aluminiumbåt än en lackad, säger han. 

Stephan Birke kan inte ur ett besiktningsperspektiv peka ut något fabrikat eller någon modell som generellt är bättre eller sämre i gruppen aluminiumbåtar.

Skillnaden mellan fabrikaten handlar inte så mycket om kvaliteten på aluminiumet, enligt Birke. Det är snarare olika kvaliteter på detaljer som till exempel förarrutor, dynor, dörrar, kapell, gummilister, gångjärn och pollare.  

I mångt och mycket handlar en aluminiumbåts skick om vad tidigare ägare har gjort, menar han. 

– Yrkesbåtar brukar i regel slitas fortare. Man har kanske fraktat mycket byggmaterial till och från öar i skärgården, säger han. 

Även om aluminium är starkt kan kvaliteten variera. Legeringsprocessen i tidigare tillverkningsled avgör.

– Ren aluminium är mjukt och korrosionsbeständigt. När aluminium ska göras starkare måste materialet legeras. Ju mer man legerar, desto starkare. Men då blir materialet också sprödare och mindre korrosionsbeständigt, säger Erik Hedlund, universitetsadjunkt i materialteknik vid Högskolan Dalarna.  

Det finns två vanliga marinlegeringar. Den första är EN AW 5083 (AlMg 4,5). Den uppges ha hög prestanda, vara motståndskraftig mot saltvattenskorrosion och kemikalieangrepp. Produkten behåller sin hållfasthet efter svetsning. Marinlegeringen kallad AW 5754 (AlMg 3) är likvärdig. Men den har något sämre motståndskraft mot korrosion och något lägre brottsgräns.

Läs mer: 10 bästa tipsen för ett lyckat köp av begagnad aluminiumbåt

Högre kvalitetskrav kan vara aktuellt om du ska ha båten i saltvatten.

– Om två aluminiumbåtar med de olika marinlegeringarna körs lika lång tid på västkusten kan det märkas på sikt. Den med snäppet sämre kvalitet kan sannolikt få små korrosionsgropar i skrovet, säger Erik Hedlund.

William Bekking menar att legeringen EN AW 5083 (AlMg 4,5) är att föredra om båten ska användas på västkusten. Därtill bör tjockleken på aluminiumskrovet vara minst 5 millimeter, anser han. 

Precis som med begagnade plastbåtar bör en spekulant vara ytterst noga med att kontrollera motorns skick. 

– På grund av att ägarna upplever sina aluminiumbåtar som starka och stabila körs de oftast hårt. Det kan slita på motorerna, säger William Bekking.