Med båten på släp genom Sverige

Inte långt från Filipstad, närmare bestämt i Nykroppa, sägs det att man hittar den vackraste delen av Bergslagskanalen som slingrar sig fram genom den värmländska bygden. Det är här kanal- och båtentusiasterna Hans Damm, Jan Sjöberg och Pär Sjöberg lever sina liv.

– Det var inte länge sedan den här platsen blev utsedd till Värmlands vackraste rastplats, säger Hans och blickar ut över kanalen som fortsätter norrut från gästhamnen, ett stenkast från landsvägen.

Här finns en muddrad hamn och den service besökarna kan tänkas behöva med toaletter, grillplats och restaurang inklusive rättigheter.

De tre vännerna är alla engagerade i föreningarna som sköter om Bergslagskanalen, och de berättar engagerat om hur kanalen undan för undan byggts ut med fler gästhamnar och muddrats för bättre framkomlighet. För några år sedan sjömättes också alla sjöar i kanalen och leden är nu prickad för säker navigering.

Vilken kustbo kunde ana att det fanns ett så rikt båtliv även i inlandet? Den fördomsfulle kanske ler lite och undrar exakt vilka vattenpölar jag syftar på. Men faktum är att Sveriges drygt 95 000 sjöar tillsammans utgör över nio procent av landets yta. De flesta är små, men flera sjöar är så stora att de erbjuder både segel- och motorbåtsliv. Många sjöar är sammanbundna av kanaler och slussar som finns kvar från den tid då vattenvägarna var viktiga transportleder, innan järnvägen hade byggts ut. Lyckligtvis underhålls många av dessa kanaler och slussar, som binder samman stora sjösystem, fortfarande med hjälp av kommunala medel och via lokala föreningar. De har blivit populära turistattraktioner som inte bara lockar besökare från Sverige.

Konceptet heter trailer

Ett exempel på en kanal som fortfarande underhålls av entusiaster som Hans, Jan och Pär genom lokala föreningar är Bergslagskanalen i Värmland. Genom 16 sjöar och sex slussar förbinds Filipstad i norr med Karlskoga i söder. Den sex och en halv mil långa vattenvägen kan ta båtar med upp till en dryg meters djupgående och byggdes ursprungligen för att kunna transportera malm, järn och andra varor från Filipstad och söderut. Nu är det drygt 150 år gamla kanalsystemet ett populärt turistmål, med sina slingrande vattenvägar, öppna sjöar och stenslussar.

Någon gång per säsong brukar Hans, Jan och Pär åka hela kanalen via slussarna ner till Karlskoga, men sedan några år tillbaka har de också börjat utforska andra delar av Sverige. Konceptet heter ”trailer”.

– Jag började väl sommaren 2000, berättar Pär.

Då hade han en Flipper 575 och var sugen på att testa båtlivet på västkusten. Det blev Skaftö, Grundsund och senare också Halden i Norge. Han hade tidigare haft husvagn, men familjen tyckte mer om att vara ute i båten.

– Man är mer flexibel med båt. Man ser mer och ger sig ut på kortare turer än vad man gör med husvagn.

Även Pärs bror Jan blev sugen på att börja traila med sin Bella Hardtop och han tvingade i sin tur även med sig Hans, som då bara använde sin trailer för vinterförvaring och båtupptagning.

– Hans hade nog världens dyraste båtupptagningsvagn, menar Jan och skrattar.

För det är inte billigt med trailersläp som får köras i landsvägsfart. 25 000 kronor och uppåt får man vara beredd att betala för en vagn som tar en båt på ett och ett halvt ton.

Hans lät sig övertalas att lasta sin värmländska pärla Virginia från 1955 på trailern och gav sig ut på vägarna.

– Det var lite halvläskigt att köra med en stor träbåt i trafiken, berättar han.

Det fanns också en oro över att båten skulle ta skada, men nu flera år senare vet han att det var en obefogad rädsla.

Prövningarna ger mest

Sommaren 2006 gjorde han tillsammans med Jan den första längre resan, och den gick till Mälaren med slutmålet Stavsnäs i Saltsjön. I Sundbyholm utanför Eskilstuna visste de att det fanns en bra ramp, något som är en förutsättning för att kunna sjösätta båten på ett säkert sätt.

– Annars kan det bli att man åker runt ett tag innan man hittar en ramp som fungerar. Men Sundbyholm är bra, hela stället är en pärla i sig, säger Pär som var den som tipsade Jan och Hans om att sjösätta där.

Inför trailerturen hade Hans med sig stora plankor att lägga under hjulen utifall han skulle stöta på några besvärliga vägbulor. Eftersom Virginia har en lång köl skulle det kunna hända att hon fastnade på ett normalt fartgupp, men det gick utan besvär denna gång.

Incidenter och problem är annars sånt man får räkna med, menar Pär, som minns en annan resa då hans propelleraxel gick av och han fick bli bogserad av Hans. En annan gång då han var utanför Halden i Norge blåste det så att propellern ibland kom ovanför vattenytan.

– Men det är just prövningarna som ger mest. Man klarar långt mycket mer än man tror, säger han.

Så ofta det finns möjlighet brukar Hans, Jan och Pär åka tillsammans, och de är överens om att det är roligare så.

– Det är kul att åka i flock. Då har man ett gemensamt minne sen, menar Hans.

Det är också en trygghet att ha varandra inom räckhåll, och både Jan och Pär har barn som har roligt tillsammans.

– Vi är vana att dra varandra också, fyller Jan i och berättar om en gång då tändboxen till motorn gav upp och en annan gång då hans fru råkade backa på en sten som gjorde att hela propellern gick i flisor.

Men resan från Mälaren till Stavsnäs 2006 gick förhållandevis smärtfritt. Efter ett besök på Birka och en natt på Härjarö gick resan vidare ut genom Hammarbyslussen. Sedan passade Hans och Jan på att tillbringa ett par dagar vid Stockholms kajer innan de gav sig vidare genom Strömma kanal.

De minns särskilt det första stora lastfartyget de mötte.

– Man hade ju ingen riktig rutin på det där med vågor, säger Hans.

I sjöarna och kanalerna i Värmland blir det sällan höga svallvågor, men här var det bara för killarna att lära sig hur de skulle angripa vågorna.

– Det var bara: Ner med grejerna! Allt låg på golvet, berättar Hans.

Men efter lite övning lärde de sig i vilken vinkel de skulle ta vågorna för att det skulle rulla minst. Så småningom var det till och med någon som blev lite modig och skulle utmana vågorna lite.

– Jag kommer ihåg någon som skulle flyga och blev lite blöt, säger Hans och flinar åt Jan.

Ja, det är spännande att vara ute på havet, och Jan skulle testa att hoppa lite i vågorna och körde med full fart rakt mot dem. Det var bara det att han saktade in precis lagom till att fören skulle dyka ner i en stor våg, så att båten i nästa sekund blev översköljd och familjen följaktligen blev blöt. Men det är ju sånt som efteråt blir goda minnen från semestern.

Resan är målet

Vad är det då som är det speciella med att åka runt med båten på trailer och kunna ge sig ut i vilket vattendrag som helst? Hans, Jan och Pär är överens om att det är resan som är målet när man är ute med båten.

– Om man är ute med husvagn så blir resan en belastning, då vill man bara fram, menar Jan.

Att åka båt är roligare för barnen och lättare än att åka bil, bara man inte tar för långa dagsetapper.

– Det är absolut ett bra sätt att se Sverige, det bästa sättet, säger Pär.

Dels är det en stor naturupplevelse och dels finns det ofta ett rikt kulturliv kring kanalerna som man kan ta del av.

En annan fördel med båtlivet som dyker upp i samtalet är att båtfolk alltid verkar vara väldigt trevliga.

– Jag har aldrig stött på någon som varit otrevlig, förutom en som var full, menar Hans.

– Och då hade vi lagt oss på hans plats, fyller Jan i.

– Men han blev snäll när han såg Jan, fortsätter Hans.

De skrattar åt att Jan med sin resliga figur fick den sura gubben att bli lite mer tillmötesgående. Över lag verkar det som att de tre vännerna har väldigt roligt tillsammans, men så har de hängt ihop sedan de var barn också. De umgås mycket och båtar är inte det enda intresset.

– Vi älskar gamla saker, säger Hans.

På äldre dagar har de köpt varsin moppe av den modell de hade som unga, och där är det nostalgi för hela slanten.

– Det är alltid lika spännande när våren kommer. Man vet aldrig vem som har trimmat mest under vintern, säger Jan och alla skrattar högt.

Antagligen är det också därför som både Hans och Pär fallit för träbåtar, även om de kan tänka sig plastbåt i framtiden.

– Men det är väl lite samma sak som att äga en klassisk bil, menar Hans.

Man är ganska ensam om sin farkost och det är lite kul när folk är intresserade och kommer fram för att titta.

– Ja, det är en annan känsla i trä. Om en träbåt lever så är väl en plastbåt död, menar Hans.

Det handlar också om att äga ett hantverk, format av en båtbyggare. Bara akterspegeln, som är i ett enda stycke på Hans båt som är en Ornö ritad av Einar Runius, är ett konstverk.

testa båtens egenskaper

För den som inte har trailat med båt tidigare rekommenderar Hans, Jan och Pär att börja med en kanal i närheten av där man bor och att vänta lite med de höga slussarna.

– Allt man inte har gjort förut gör man ju för första gången och det kan vara lite läskigt i början, särskilt när man ska gå nära stora stenar och det samtidigt är strömt, säger Jan.

Han menar också att det kan vara bra att ha haft båten någon säsong innan man ger sig ut på en längre resa, så att man lärt sig båtens egenheter och testat den ordentligt.

Att åka Göta kanal, som är den mest kända kanalen i Sverige, är inget som lockar vare sig Hans, Jan eller Pär.

– Det är för många båtar och för trångt. Jag prioriterar annat, säger Hans.

– Varför ska man sitta och åka i ett dike där det luktar koskit, undrar Jan.

Han ändrar sig dock snabbt och förklarar att han inte alls har något emot Göta kanal, men att det faktiskt är mycket åkermark. Resmål som lockar mer är Säffle kanal och Vikingaleden, skärgården längs kusterna och trollingfiske på Vänern.

– Att se andra kanaler runt om i Sverige är alltid intressant. Då kan man jämföra och lära av andra sånt man kan ta med sig hem till Bergslagskanalen, säger Hans, som ständigt är på jakt efter sånt som förbättrar servicen vid den egna kanalen och som är intressant ur turistsynpunkt. För alla dem som ännu inte upptäckt tjusningen i att tuffa fram i de värmländska skogarna rekommenderar Hans, Jan och Pär en utflykt till Bergslagskanalen.

Av: Text Johannes Nordemar Foto Samuel Karlsson