Inte en planka i skrovet är utbytt. Foto: Anders Vaernéus
Bilder: 100 år gamla Taifun är i nyskick
Efter nio ägare, fyra motorer och mer än hundra år är mahognydrömmen Taifun fortfarande i nyskick. Här är receptet på evig ungdom.
När jag ligger i hamn brukar folk applådera och fråga om den är från 1930-talet. När jag berättar att hon är betydligt äldre brukar de ta fram kameran, säger stolte ägaren Johnny Björling.
Taifun är unik. Med sina 108 år (2016) är den 12 meter långa salongsbåten en av Sveriges äldsta motorbåtar, bara ett år yngre än ettan Vi Tre. Men det riktigt speciella är att inte en planka i skrovet är utbytt. Så som båten såg ut när den sjösattes vid Halldin och kompanis mekaniska verkstad i Örebro våren 1908, ser den i stort sett ut än idag. Men Taifun har varken genomgått stora renoveringar eller gått ned sig.
– Hemligheten bakom skicket är träiga gubbar, som jag. Många ägare har haft båten länge, här har inga sol-och-vårare kommit och gått, säger Johnny.
Mest långvarige ägaren vårdade Taifun i 40 år. Mellan brinnande världskrig 1942 och mobiltelefonernas intåg på 1980-talet var Taifun alltså sig lik. En tid då många andra jämngamla mahognyskatter hann byggas, förfalla, fuskrenoveras och sedan förfalla igen.
Bleckplåtsfacket under aktertoften vittnar om äldre tider när punschen och mackorna kyldes av medhavda isblock. Helt i originalskick är Taifun förstås inte. Modernt kylskåp och toalett gör att Johnny och frun Lena kan använda Taifun som flytande sommarstuga i skärgården utanför Norrtälje. Den första motorn, en enorm fyrcylindrig motor med åtta cylinders slagvolym, är utbytt sedan länge. På 108 år har tre motorer slitits ut och Taifun är inne på sin fjärde, en sexcylindrig Volvo Penta på 170 hästar. Den ger 16 knop på topp, men så fort ska Taifun inte gå.
– Fören gräver ned sig och det stänker över sittbrunnen, säger Johnny.
Det blott 2,3 meter breda skrovet och örat vid skarndäck skriker Petterssonbåt. Men Taifuns konstruktör var den idag mindre kände Albert Andersson som verkade före Pettersson. Även han ritade smala lättdrivna motorkryssare och kan ha inspirerat Petterssons senare båtar.
– Han snodde kanske örat från Abbe? Mig veterligt hade inga Petterssonbåtar öra så här tidigt, säger Johnny.
Liksom Petterssons båtar går Taifun bra i krabb sjö men det smala skrovet gungar i sidsjö.
– Ska vi korsa en större fjärd brukar vi kryssa, säger Johnny, som varken borrat hål för vare sig radar eller GPS, istället har han med sig en bärbar dator för navigering. Allt för att slippa göra åverkan på träet.
Johnny är nionde ägaren och har ägt Taifun i lika många år. Efter en renskrapning vintern 2008 har han varje vår dragit av skrovet lätt med slipklots och lagt ett lager lack. Mer behövs inte för att skapa evig ungdom för en välhållen mahognykryssare.
– Men det gäller att aldrig slarva, missar man lacken ett år så börjar ytskiktet spricka.
Den framtida vårdag som det känns tungt att ta fram slipklots och lackpensel vill Johnny lämna vidare till rätt person.
– Vi ägare ska inte slita ut Taifun. Det ska vara Taifun som sliter ut oss.
Text: Mikael Mahlberg & Anders Vaernéus
Text: • 2015-08-24
Artiklar • LivetOmbord