Tydlighet. Peka med hela armen när du visar kurser och faror, för att undvika missförstånd. Foto: Max Carlgren

Artiklar

Reportage: Så navigerar du rätt i hög fart

I över 40 knop har du inte många sekunder på dig att navigera rätt. Vi Båtägare gick en högfartskurs och fick bättre koll på omgivningen.

Text: Max Carlgren • 2016-09-23

Jag erkänner. Jag har blivit en sån som kollar allt mer på navigatorn och allt mindre på verkligheten. Det gick ganska lätt, och egentligen utan att jag märkte det. Det elektroniska sjökortet är så snyggt och gps-positionen så noggrann att det är lätt att förföras. Visst, varken kort eller position stämmer exakt, men kör du med god marginal från farligheter och håller dig på vitt vatten är det ingen fara.

Eftersom jag kör fritidsbåtar som går allt snabbare bestämde jag mig för att komplettera min Klass 8-utbildning med högfartskursen. Eller “handhavande av snabba fartyg” som den heter i kursmaterialet när jag slår mig ned i skolbänken hos Navigationsgruppen i Pampas Marina i Stockholm. Vi får lära oss att köra efter en metod som kallas GKSF, från början en teknik som utvecklats av marinen för att kunna ta sig fram i våra trånga skärgårdar. Förkortningen utläses Girpunkt, Kurs, Styrmärke och Farligheter och används genom att en person styr och den andra navigerar och ger föraren instruktioner enligt den givna mallen. -Precis som när du i båten har en polare som läser sjökortet, största skillnaden är att det går i minst 35 knop i stort sett hela tiden och att vi kör mellan öar och i trånga passager där du normalt tar det väldigt lugnt.

Reportage: Så navigerar du rätt i hög fart
Peka med hela armen när du visar kurser och faror, för att undvika missförstånd.

Helt kort går GKSF till såhär: navigatören har en rutt utlagd i sjökortet med markeringar för ledben som ska följas, var girar ska göras, vilken kurs man ska ligga på och vad du ska använda som styrmärke efter nästa gir. Dessutom talar man hela tiden om var det finns farligheter som tremeterskurvor eller stenar och skär, för att föraren ska veta var det är förbjudet område. För militären kan det handla om att de blir beskjutna och måste lämna rutten, för oss vanliga båtförare handlar det förmodligen mer om ett möte med en annan båt snarare än att man blir utsatt för eldgivning.

Efter ett antal timmar i skolbänken med teori känns huvudet mest som en kastrull som håller på att koka över. En natts sömn senare ses vi fyra elever och en instruktör i båten, en ribb av märket Capelli på 7,5 meter med en 300 hästars Suzuki på akterspegeln. Känslan av avstånd mellan teoretiska kunskaper och hur det går till i verkligen är väldigt stor. Att torrnavigera en rutt i en lektionssal är en sak, att sedan sitta i en båt som gör 35 knop och komma ihåg att rabbla all information, hålla koll på var vi är och omgivande trafik är något helt annat.

För att komma i form börjar vi att träna på undan-manövrar, testa trimläge på båten och göra kraftiga girar. För vana båtförare är det inga konstigheter, och det är riktigt roligt. Men snart börjar allvaret. I låg fart får vi öva på att vara navigatör och läsa upp förplanerade rutter och på att styra båten efter navigatörens -instruktioner. Den vanligaste missen, förutom att man helt -tappar bort sig i rutten, säger styrbord istället för babord och skapar allmänt kaos, är att förarna ofta glömmer att vrida på skallen när det är dags att gira. Då får man en klapp på axeln eller huvudet som -påminnelse att skallen inte sitter fixerad på axlarna utan faktiskt är vridbar.

Efter första dagen är alla rejält trötta, vi lägger till vid sjutiden på kvällen och ska samlas igen klockan åtta nästa morgon. Och det är nu insikterna börjar komma. För även om GKSF-tekniken är utvecklad för militärer finns det hur mycket som helst för en fritidsbåtåkare att lära sig. Det mest slående nämnde jag i början, hur lätt det är att använda navigatorn för slapphänt. Visst går det bra att följa en rutt med girpunkter utlagda här och där i det elektroniska sjökortet. Du kan titta ut mycket och en blick på rutten ibland låter dig konstatera att du är på det vita området fritt från överraskningar.

Men om du istället lägger dina girpunkter i navigatorn på samma sätt som du gör vid högfartsnavigering kommer det bli mycket roligare och säkrare att köra. Se till att lägga girpunkterna tvärs uddar, fyrar och andra tydliga fasta märken och landområden så kan du jämföra din girpunkt med omgivningen. Då börjar du titta ut mer, får en uppfattning om var du är och blir mycket mer koncentrerad på omgivningen. Detta är självklart för många som navigerat med sjökort sedan barnsben, men många andra har till stor del missat denna kunskap. 

Reportage: Så navigerar du rätt i hög fart
Rutterna ritas ut med markerade girpunkter, kurser och ledben.

Se också till att lägga ledbenen i kursen så att de i möjligaste mån går mot ett styrmärke som du kan se i sjökortet. När du lagt dig på den nya kursen blir det mycket lättare att hålla den om du styr mot en udde, vik, fast sjömärke eller annat. Då blir du också bättre på att tolka geografin. Du lär dig att skilja på öar som ligger framför varandra och att bedöma hur stor en ö bör vara i verkligheten när du ser den jämfört med hur stor den är i sjökortet och hur långt bort den ligger.

En till viktig kunskap visar sig den sista dagen när det är dags för examination och uppkörning. Då får jag hoppa in i en grupp med elever som jag inte träffat förut. Det soliga vädret jag hade första dagarna är förbytt till 16 sekundmeter, regn och dis. Trots det kan jag ställa mig bredvid en annan elev och på en gång börja köra båten i 35 knop utan problem. Vi använder -samma -termer och instruerar i den bestämda order-gången. Korta, tydliga kommandon om girpunkter, kurser och farligheter låter oss följa rutten utan problem.

Efter några dagars praktik i skärgården går order-gången på automatik. Vi förstår varandra och kan både navigera och köra bättre och säkrare än innan kursen. Den största ögonöppnaren för mig var hur mycket
roligare det är när man har stenkoll på terrängen runt havet. Och när navigatorn lägger av (eftersom någon råkat trycka på en strömbrytare) och vi går över till att frinavigera med en gps-klocka för kursen och pappers-kort på den rejält vågiga Kanholmsfjärden gör vi det med ett stort, självsäkert leende istället för med skräck i blicken. Och alla blev godkända på uppkörningen.

 

Reportage: Så navigerar du rätt i hög fart
Fasta märken. Gir – och styrmärken ska vara fasta, som exempelvis fyrar och uddar. Prickar kan flytta sig och ska inte användas.

Motortrim raserar din båts försäkringsskydd

TV: Så stora var skadorna på den sjunkna Delta 54:an


Text: Max Carlgren • 2016-09-23
ArtiklarLivetOmbordNavigation
Scroll to Top