Skrubban, en karg ö med lodräta klippväggar passeras på väg in och ut från Trysunda // Foto: Lars Ericsson
Resmål: Trysunda – Sveriges vackraste ö
Författaren valde Trysunda i konkurrens med 2 000 andra öar.
När vi tar ner seglen och sakta puttrar in i det smala sundet mellan huvudön och Trysundaholmen har vi en kort men skön segling bakom oss. I hela Höga kusten-området är det nämligen tätt mellan öarna, fjärdarna och gästhamnarna. En dagsetapp på runt tio sjömil är lagom för att få med sig alla fina platser.
Just till Trysunda är det extra bra att komma in tidigt på eftermiddagen. Inte för att hinna boka plats, det brukar gå att ordna, utan för att det finns så mycket att se och göra.
Till att börja med är det skönt att lägga till i den skyddade gästhamnen i utkanten av Trysundas välbevarade fiskeläge efter en dag på sjön. Här hakar man fast sig i en stadig boj och knyter fast angöringstamparna i en lika stadig träbrygga och hamnar då i ett väldigt fint läge med både morgon- och eftermiddagssol.
Även om Trysundas läge i yttersta havsbandet är utsatt för vädrets makter ger viken ett fint skydd för alla vindriktningar utom riktigt hårda sydostliga, då det blåser genom sundet och in mot gästbryggan. Men normala sjöbrisvindar är inget som helst problem.
Själva fiskeläget som för inte alltför länge sedan var bas för flera yrkesfiskare har lyckats behålla sin ursprungliga, enkla stil. Sjöbodarna och fiskestugorna har renoverats utan att den ursprungliga känslan har försvunnit. Grusvägen som slingrar sig genom fiskeläget och smiter tätt intill de låga fiskestugorna inbjuder till ett lugnt strosande med en glass i handen.
Enligt författaren Anders Källgård, som skildrat 2 000 öar i boken Sveriges öar, är Trysunda den vackraste av dem alla. En subjektiv utmärkelse, förstås, men när man tar trapporna upp till byns utkik och blickar ut över hamnen och fiskeläget är valet lätt att förstå.
Charmen med Trysunda ligger inte bara i det gamla fiskeläget. På öns nordöstra sida finns flera härliga bad- stränder med finkornig sand och rent badvatten. Åtminstone är det rent och uppfriskande så länge inte algblomingen letat sig upp längs Bottenhavskusten. Det händer tyvärr vissa somrar att de oönskade gröna bältena brer ut sig, men det hör inte till vanligheterna, och de yttersta öarna Trysunda, Vågön och Ulvöarna brukar klara sig.
Björnviken är den längsta av Trysundas stränder, och fina sommardagar är den välfylld. Räkna med många öppna motorbåtar, vattenskotrar, kajakpaddlare och solbadare på stranden. Det är här och på Örnskölds- viks segelsällskaps uthamn, Sandviken på Malmön, som strandlivet tar fart med musik, grillar, beachvolleyboll och vattenkrig de varmaste sommardagarna.
Den som uppskattar en ensligare strand kan istället söka sig till Rödskatudden eller Lilla rödskatviken.
Här blandas mindre sandstränder med rödaktiga klipphällar. Passa då på att göra en avstickare till näckrosdammen med mängder av vita näckrosor.
Fridfullt och avsides är det också på de höga klipphällarna på den södra delen av ön. Ett perfekt ställe att ta med fikakorgen till för en skön stund i kvällsolen med utsikt mot den dramatiskt branta ön Skrubban, precis söder om Trysunda.
Ett annat bra alternativ för en tur till fots är Kapellberget som också är Trysundas högsta punkt. Toppen är i och för sig inte särskilt hög med Höga kustenmått mätt men utsikten över både fiskeläget och kringliggande öar är bra. Leden upp, som startar strax bakom kapellet, har ledstänger och trätrappor längs de brantaste partierna, och på toppen finns bord och bänkar för en välförtjänt fikastund.
En annan mysig sida av Trysunda är stenstranden i Storviken med fri vy mot havet i öster. Här är det inte sand, utan släta, rundslipade stenar som brer ut sig mellan bulliga klipphällar. Det är havsvågorna som rullat in från Bottenhavet genom århundradena som har slipat stenarna till helt släta och mjukt rundade former. Faktiskt så perfekt rundade att alltför många har tagit med sig stenar hem.
För att inte stenstranden ska sluta som grusgrop talar några tydliga skyltar om att det inte är okej att plocka med sig delar av ön, även om det kan ka̡�nnas lockande att ta med en del av Trysunda till sin hemmaträdgård. Hela Trysunda och omgivande öar är naturreservat, så det går inte heller att släppa hunden lös, göra upp eld och köra med motordrivet fordon. Men i övrigt får man ströva och njuta bäst man vill.
Det är inga problem att hitta runt till alla fina ställen, eftersom det sitter tydliga skyltar utplacerade på lämpliga platser. Och väl upptrampade stigar löper kors och tvärs runt ön, så den som vill röra ordentligt på benen har alla möjligheter.
Annars är en av de många fina sidorna med Trysunda att allt är nära. Här kan barn i nästan alla åldrar ta sig för egen maskin mellan badstranden, fårhagarna, glass kiosken och gästhamnen. Vid många av de små fiskestugorna och sjöbodarna står små stentroll som gör promenaden till glasskiosken extra rolig. Och det lilla vita fiskekapellet mitt i byn är fascinerande för både stora och små. Både att det byggts på en så otillgänglig plats för över tre hundra år sedan och att det är så välskött.
Det ligger många ideella arbetstimmar bakom den rustikt vackra inredningen. Och här litar man pa̡� sina besökare; nyckeln hänger på en spik bredvid dörren.
Ön är med andra ord minst sagt barnvänlig. Det finns ingen biltrafik, knappt några höga bryggor att ramla ner från och det farligaste djuret på ön är en kelsjuk katt.
Höga kustenbåtarna gör flera dagliga turer till Trysunda vilket är praktiskt om man är på en längre båtresa. Behöver man någon del till båten går det att beställa och få det utskickat med turbåten. En väl fungerande lösning för att slippa bryta båtsemesterns förtrollning och ta sig hela vägen in till fastlandet.
Med turbåtarna kommer också många dagbesökare för att njuta av Trysundas fina sandstränder. Soliga dagar går en strid ström av badgäster längs den kilometerlånga stigen mellan fiskeläget och Björnvikens sandstrand.
När sedan sista turbåten har lämnat ön lägger sig ett skönt lugn i fiskeläget för oss som har tagit oss hit med egen båt. Inte sällan tar någon fram en gitarr eller ett munspel och bjuder på en lågmäld melodi vid solnedgången.
I sjöboden intill turbåtskajen finns ett fiskemuseum med fiskeredskap och salteriutrustning som användes fram till mitten av 1900-talet då det fanns flera yrkesfiskare och salterier på Trysunda. Museet är för det mesta öppet dagtid och kostar inget. Här finns till exempel några av alla de trätunnor som användes till inläggning av salt- och surströmming. Under surströmmingens guldålder längs Norrlandskusten var Trysunda en av de platser där strömmingen jäste fint. Här tillverkades bland annat Lundströms ofileade variant med rommen i behåll.
Numer finns inget surströmmingssalteri kvar, men med lite tur går det att få tag på färsk abborre eller rökt sik i någon sjöbod. Jäst strömming kan istället avnjutas på Norra Ulvön, ett tiotal distans söderut. Där är det bara att slinka in på Lilla Salteriet, ett surströmmingssalteri i liten skala som drivs av Ruben Madsen.
Sjöboden som Ruben Madsen håller till i är en av de äldsta släktgårdarna på Ulvön. Här har flera generationer ur släkten Ögren tillverkat surströmming, som fram till 1960-talet var huvudnäring på Ulvön. Då fanns ett surströmmingssalteri i var och varannan sjöbod, och doften som spreds längs bygatan gick inte att ta miste på. Men en sommar jäste inte fisken. Inte för någon. Enligt Ruben Madsen vet ingen varför, men utan försäkringar slutade det med konkurs för många av salterierna.
I Lilla Salteriet pryds väggarna av vällagrade surströmmingsburkar av klassiska märken som Röda ulven, Röda fisken, Ulvöprinsen, Ulföhöken, Ulvögöken, Söderbergs, Guldfisken och Två sälar.
För Ruben Madsen är surströmming inte bara mat, det är finkultur också. Han är något av en allkonstnär och nutida surströmmingskung som brinner för att det ska gå att avnjuta en surströmmingsmåltid i sin rätta miljö. Det är bara att välja om man vill ha delikatesserna serverade med kanel och rödlöksmarmelad eller de klassiska tillbehören tunnbröd, mandelpotatis och en snaps.
Inte surströmming, men väl lättare sommarrätter går det att få på Trysunda skärgårdscafé som ligger i direkt anslutning till gästhamnen. Utöver gästhamnsservicen finns en liten matbutik med det allra livsnödvändigaste. Tidigare somrar har butiken haft ett högst begränsat sortiment, och i år är utbudet än mer tveksamt. Så, räkna inte med att kunna handla för den kommande veckan eller ens de kommande två dagarna.
Då är det bättre att åka sju sjömil västerut till Köpmanholmen som har en välsorterad mataffär. Båtklubben i Köpmanholmen har flera gästplatser och en liten enkel servicestuga med dusch och toalett. Det är långt ifrån någon naturupplevelse att lägga till här, granne med en industrikaj och en bilbro. Däremot är det praktiskt eftersom båthamnen har lånecyklar som gör det enkelt att ta sig de tre kilometerna till affären för att bunkra. Köpmanholmen i sig är också ganska trevlig, ett brukssamhälle med spikraka gator, arbetarlängor och mängder av 1950-talshus med stora trädgårdar.
Trysunda är, tillsammans med Ulvöarna, de mest välbesökta av Höga kustens öar men det finns många fler natur- och gästhamnar i närheten. Inte minst Trysundas grannöar, Vågön, Grisselön och Högholmen. På Vågöns nordöstra sida finns Grisslans fiskeläge med små fiskebodar som klamrar sig fast längs båda sidor om en smal kanal som skiljer Vågön från Grisselön.
Fiskebosättningar har funnits här åtminstone sedan 1600-talet, och det lilla fiskekapellet från den tiden, som står stadigt på en slät klippa och blickar ut mot Skags udde, är värd ett besök. Fiskeläget var en hårsmån från att brinna ner för några år sedan, men rådiga öbor lyckades i sista stund begränsa spridningen. Här går det fint att lägga till mot klipporna i norra inloppet bara man håller lite koll på vädret. Det sjöar in vid kraftig nordost.
Vid ost eller nordost är det bättre att lägga till på Vågöns västra sida. Här finns en fin naturhamn med bryggor, träramper, servicehus, toaletter, grillplats och bastu. Lite längre in mot fastlandet ligger Högholmen, en liten holme som även den är en anpassad naturhamn med stadiga bryggor, toaletter och grillplats. Härifrån är det sedan nära till Tärnettholmarna som är perfekt belägna om man vill vandra en bit längs Höga kusten-leden som passerar förbi naturhamnen och även går rakt igenom Skuleskogens nationalpark.
Det är cirka 3,5 kilometer till Slåttdalsskrevan som är en 200 meter lång och sju meter bred skreva som klyver Slåttdalsberget i två delar. Passa också på att bestiga Slåttdalsbergets topp och få en härlig vy över norra Höga kusten ovanifrån.
Det finns många härliga platser längs Höga kusten, och Trysunda är utan tvekan en av de verkliga pärlorna. Med sitt skyddade fiskeläge, sina långa sandstränder och vindpinade natur gör Trysunda ingen besökare be- sviken. Ön är ett givet stopp under en båtresa till Höga
PRENUMERERA PÅ PRAKTISKT BÅTÄGANDE
Topp 10 – hit går svenskarnas drömresor
RESMÅL: Ön som ni inte får missa
RESMÅL: Slät granit och turkosa vatten
RESMÅL: Kiel – porten till nya äventyr
Resmål: Kragerø – omväxlande på norska sydkusten
Text: Jessika Ericsson • 2021-06-16
Artiklar • Resmål • Höga kusten • Jessica Eriksson • Livetombord.se • Resmål