Är den gulliga retrobåten något att ha?

Hon ligger vid den yttre bryggan på Riddarfjärdens Marina i Stockholm där båtsugna spanar efter ett fynd att ge ett skambud på. Med 16 000 motorbåtar på Blocket.se är det köparnas marknad. Damen i medelåldern framför mig stannar upp framför Polar 22:an och i samma tonläge som mot barnbarnen utropar hon: ”Harry, har du sett, gud så söt!” En adekvat reaktion med tanke på de närmaste grannarna, höghuset Princess 35 och en fem meter bred daycruiser från USA. Teakdäck. Originalstolar. Tidsenlig ratt och rorkult. Väl bevarad inredning. Det enda som är utbytt är nog så viktigt, och kanske den enda anledningen till att hon ligger ute till försäljning: Perkinsdieseln på 30 hästar har ersatt Pentadieseln MD2 B på 25 hästar som gav upp 1993. 45 000 kronor står det på prislappen. Försäljaren säger när han anar ett intresse 35 000 kronor, eftersom hon ”behöver lite rustning”. Med det behöver väl alla veteraner. Träbåtsnissarnas mantra är att allt går att iordningställa, bara det är original. Jo, ett motorbyte är lovligt.

Min uppgift är nu att se vad hon duger till som båt och om hon är något för den som vill ta sig an ett renoveringsobjekt. Polar 22 har rötter i träbåtstiden och såg dagens ljus i plast i slutet på 1960-talet i en öppen version. I början på 1970-talet sjösattes HT-versionen som en bobåt för hela familjen. Det kan låta lite övermaga i dag men inte helt omotiverat. Här fnns allt som krävs för en semesterfärd, utom för många kanske det allra viktigaste – toalett.

Sittbrunnen är båtens vardagsrum. Trots de hanterliga huvudmåtten på 6,67 x 2,25 meter är den rätt rymlig. Föraren om styrbord och passageraren på motstående sida sitter högt och på primitiva stolar där originalklädseln blir som ny med nål, tråd och rengöringsmedel. Normalt sveper överbyggnaden en bra bit akteröver för att ge lä åt dem som sitter där framme. Här slutar den tvärt. Det enda stöd som förare och passagerare kan luta sig mot är ryggstödet. Det känns ovant, som att sitta på barstolar, men man vänjer sig. På ruffskottet framför passageraren fälls ett tvålågigt gasolkök ner, och vänds stolen akteröver blottas en vask och avställningsyta. Här har vi ett arbetsdugligt pentry. Men inget bord. Motorhuven är för låg. Soffan längs akterspegeln och ett campingbord får duga som matplats.

Instrumenteringen är inget begrepp här ombord. Varvräknare, ja, temperaturgivare, ja, kompass, ja. Sedan är det klart. Sjökortet får vila på motorhuven. Ratten är byggd för att hanteras av en tioåring. Motorn, som hade 30 hästar när den var ny, startar villigt och är förvånansvärt lågmäld så länge farten hålls kring sex knop. På fullvarv låter den 80 decibel och det är klart störande. Farten ökar till 7,8 knop, vilket kanske gläder många, men aktern gräver ner sig, fören pekar upp i sjön och hon gör som man vill bara då och då. I fem knop lyder hon minsta vink och protesterar bara när det är dags att backa. Men det vet alla som har kört båtar med rak axel.

Jag fångar svallen från en av Stockholms sightseeingbåtar och kan inte hålla med Båtnytts testpilot som i början på 1970-talet tyckte att hon ”gick blött”. Tvärtom, hon håller sjön från sig. Däremot håller jag med om att hon är stadig och trygg, stillaliggande såväl som i sidsjö. En fness som man inte ser på moderna båtar är rorkulten. Den ger chauffören två styrplatser, den aktre dock utan sikt rakt föröver.

Ruffen ser ut som alla ruffar i mindre båtar. En V-koj plus en iläggsskiva är lika med en dubbelkoj. Den kunde ha varit en decimeter längre. 1,86 meter är snålt tilltaget. Garderoben har fått breda ut sig liksom kommoden mitt emot. Tittar jag i gamla test och i tillverkarens broschyr ska här finnas fyra kojplatser. Jag antar att soffan i sittbrunnen ska räknas som en dubbelkoj efter ett visst pusslande med skivor. Så har den inte nyttjats här ombord.

Polar 22 fungerar riktigt hyggligt som ett litet sommarnöje för två till en rimlig penning och med maskineriet i gott skick, vilket kanske är A och O för att man ska våga sig ut på öppna farvatten. Vad får den renoveringssugne veteranbåtsälskaren för 35 000? Ett digert jobb, naturligtvis. Skrovet är välbyggt. Inredningen i trä har inga större skavanker utan går att putsa upp. Däcket kommer att bli en ögonfångare efter renoveringen. Dynorna bör tas om hand av ett proffs. Så ser det ut vid första anblick. När jag synar damen lite noggrannare ser jag att ventilerna, fönstren som det heter på landbacken, läcker som såll, ett är på väg att falla ur ramen. De har läckt en stund, ty plasten är lätt angripen. Det går att återställa damen i nyskick, men det kräver en händig köpare.

Av: Lasse Genberg