Seafaring 34 är en salongsbåt med fantastis- ka innerutrymmen men klantig möblering på däck. Så blir det när en husbilstillverkare ger sig in på båtar // Foto: Mikael Mahlberg

Artiklar

TEST: Seafaring 34 – en husbil på sjön

Känns mer som en lyxkryssare än en husbil.

Text: Mikael Mahlberg • 2020-03-06 Uppdaterad 2021-06-09

Om Seafaring 34 haft hjul hade det stått “bred last” på akterspegeln. Med ett midjemått på nästan fyra meter är det här den absolut bredaste tiometersbåt jag varit ombord på. Upphovsmannen, slovenen, Miha Gregori, är leverantör till husbilsindustrin och kanske är det befriande för honom att slippa vägnätets begränsningar när han nu flyttar över sin husbilskunskap till sjösidan.

Bredden gör i alla fall att denna salongsbåt känns betydligt större än 34 fot. Att den är miljonen billigare än lika långa konkurrenter från nordiska varv gör Seafaring 34 extra intressant att titta närmare på.

Från ett litet akterdäck kommer vi in i salongen, som troligen är klassens ljusaste. Panoramafönster i alla vä- derstreck ger både passagerare och förare en obruten sikt över horisonten. Möbleringen är ren och enkel: stort längsgående pentry på babordssidan och soff-/matgrupp på styrbordssidan. Bredvid det något upphöjda förarsätet ryms en till passagerare, resten får sitta i soffan.

TEST: Seafaring 34 – en husbil på sjön — Tack vare rejäla panoramafönster är salongen en av de ljusaste vi stött på // Foto: Mikael Mahlberg

Efter en tur under däck är det lätt att utse Seafaring 34 till klassens mest rymliga salongsbåt. Motorrummet är inget undtantag. Genom en lucka på akterdäck klättrar jag ner i ett stort utrymme som är avdelat med ett skyddsnät. På ena sidan nätet tronar motorn – en V8 från Yanmar – och på andra sidan finns ett källarliknande förråd klätt med hyllor för ankare, fendrar, matvaror, en gummiflotte eller vad man nu behöver på långfärden.

Så fort vi kommer ut på däck infinner sig däremot en viss besvikelse. Var är sittplatserna?

Enligt reklamen ska skrovet på denna halvplanande salongsbåt vara “framtaget för att ha minsta möjliga bränsleförbrukning vid lite lägre gångfart samt mycket goda sjöegenskaper i hela fartregistret”. Hur man kan påstå att en fyra meter bred låda är framtagen för minsta möjliga bränsleförbrukning övergår mitt förstånd, men det stämmer givetvis att Seafaring drar minst i låga farter.

En kort testtur visar att båten är bäst lämpad för deplacerande farter. Med gasen i botten lyckas V8:an pressa upp oss i 17 knop – men drar då hela 65 liter i timmen, eller strax under fyra liter per sjömil. I nio knop ligger bränsletörsten på cirka två liter per sjömil.

Sju knop är en trevlig och närmast ljudlös ekonomifart där mo- torn bara drar en liter diesel per sjömil. Då räcker den inbyggda bränsletanken på hela 600 liter långt – till exempel mellan Göteborg och London.

En sådan räckvidd är värdig en superyacht, och faktum är att Seafaring 34 känns mer som en liten lyxkrys- sare än en husbil – fast i miniformat och i sammanhanget till budgetpris. Våra nordiska konkurrenter bör se upp.

Texten är ett utdrag ur ett längre test.

Läs hela testet i Praktiskt Båtägande 2020/3.

Text: Mikael Mahlberg • 2020-03-06
Artiklar • praktisktbatagande

TEST: Seafaring 34 – en husbil på sjön

Vad söker du?