Test Torqeedo Travel 801

Elektriska utombordare har funnits länge och har också varit en uppskattad produkt bland i synnerhet trollingfiskare. Att de är tysta och rena har varit den stora konkurrensfördelen, men samtidigt har kraften de levererat varit för liten för att de på allvar skulle vara något hot mot de bensindrivna snurrorna. Men för ett par år sedan blev det förhållandet en öppen fråga.

På båtmässan irrade bland annat vi journalister omkring och letade efter en ny elmotor med en stor orange propeller som vi fått höra skulle ge samma kraft som en vanlig sex hästars motor. Det pratades mycket om den orangea propellern och många blev intresserade, en del tillverkare arga och många hoppfulla.

Den mytiska motorn visade sig vara från den tyska tillverkaren Torqeedo och utlovades motsvara allt mellan två och sex hästkrafter. Hemligheten sades till stor del ligga i den väl tilltagna propellerns konstruktion.

Och det måste onekligen vara något speciellt med propellern för att tillverkarens löften ska hålla. Om man exempelvis tittar på den modell vi har testat, Torqeedo Travel 801, så är själva motoreffekten på 800 watt. Det motsvarar ungefär en hästkraft, medan marknadsföringen talar om att snurran ska ge samma kraft som en tvåhästars utombordare. Torqeedo har även en större motor, Cruiser 2.0, som ska motsvara uppemot sex hästkrafter trots att själva motorn bara är på 2 000 watt.

Men vi har alltså valt att titta närmare på modellen som ska ge två hästkrafter. Anledningen till det är att det är marknadens mest kraftfulla motor som har batteriet integrerat i själva motorn. Batteripacket går att klicka loss och bära med sig till närmaste elutag för laddning. Vi tänkte oss att det här kan vara smidigt jämfört med att installera ett antal fasta batterier i båten.

Vår hypotes i övrigt inför den här provningen har från början varit att ge motorn en så ärlig chans som möjligt. Vi försökte identifiera en typ av båtägare som skulle kunna vara en lämplig målgrupp. Vi kom fram till att ägarna till små lättdrivna segelbåtar borde kunna bli intresserade av att byta från bensin till el. Om man tänker sig ett beteende där man seglar så fort det blåser och att man dessutom värdesätter tystnaden och motorns låga vikt så pekar det åt samma håll.

Det här var något som även den svenska generalagenten Watski höll med oss om, och vi fick loss tre motorer för ett långtidstest.

Bytte mot elmotorer

Vi ringde upp förbunden som organiserar If-, Express- och H-båtsseglarna i landet och fick kontakt med lämpliga försökspersoner. Vi efterfrågade vana seglare som både kappseglar och semestrar med sina båtar. Under våren delade vi ut motorerna i obrutna förpackningar tillsammans med ett frågeformulär.

Det vi hade bett provpersonerna om var att de skulle byta ut sina vanliga motorer mot de nya elmotorerna och sedan försöka använda dem precis som vanligt. Vi bad dem sedan notera skillnaderna och slutligen svara på frågan om de skulle kunna tänka sig att byta ut sin vanliga motor mot en elektrisk.

Sedan lämnades våra seglare i fred under sommaren 2009 &

I slutet av augusti tog vi med spänd förväntan på nytt kontakt med våra provpersoner. Hur hade det gått?

Dålig kraft

Rätt snart stod det klart att sommaren inte hade passerat problemfritt för någon av våra seglare. Grundproblemet tycks ha varit att motorn, när det väl kommer till kritan, inte ger den kraft som utlovats. Alla tre gav målande exempel på hur deras båtar stannar upp helt så fort det börjar blåsa emot eller bildas lite vågor. För att få upp båtarna i en acceptabel marschfart krävs i stort sett platt vatten och vindstilla, men för att komma upp i fyra knop krävs det även under de omständigheterna att motorn körs på full effekt. Med gasreglaget på max räcker batteriet inte ens en timme. Det är uppenbart att en bensindriven snurra på två hästkrafter hade skött jobbet att flytta båtarna framåt klart bättre.

Men trots att problemen har varit tydliga är det ingen av de tre som gärna vill såga produkten helt. På den positiva sidan finns den låga vikten, tystnaden och själva idén om en miljövänlig motor. Men med tanke på priset idag, runt 15 000 kronor, så är det svårt för dem att motivera sig till att välja den här motorn när det är dags att köpa en ny. Nämnas bör också att ett extra batteri kostar nästan 6 000 kronor.

Slutsatsen måste bli att det här var ett gott försök, men motorerna måste bli bättre!

Bengt Jonsson – H-båt

Bengt ligger med sin H-båt vid en brygga i närheten av Bosön på Lidingö. Han är aktiv i H-båtsförbundet och använder sin båt både till kappsegling och under semesterveckorna i Stockholms skärgård. Det första problemet han tar upp rör just semesterseglingen.

– Om man ligger ute en vecka i sträck så blir det ju problem. Soppa går att få tag i lite här och var och det är lätt att ta med sig en extra dunk, men det är inte så lätt att hitta 220 volt ute i busken. Om man väl hittar ett uttag tar det fem-sex timmar att ladda upp batteriet.

Bengt var i likhet med de andra i testet positiv till elmotorerna inför provningen, men en sommar senare är han betydligt mer negativ.

– Jag upplever att kraften inte räcker till alls och efter det här testet tror jag inte på motorn på en segelbåt.

– Som jag ser det är det i två lägen man använder motorn: antingen när det inte blåser alls, och då räcker inte batteriet, eller när man måste ta sig ur en nödsituation, och då räcker inte kraften till. Att ha med sig två motorer känns inte så lockande &

Bertil Norberg – If-båt

Bertil ligger med sin If i en väl skyddad hamn uppe på Djurö i Stockholms skärgård. Han är den av våra seglare som i slutändan är mest positiv till motorn. Han kan till och med tänka sig att köpa en Torqeedo 801, men då skulle priset behöva komma ner i nivå med billiga fyrtaktare.

– Till 90 procent av mina behov skulle den passa ganska bra, men det fungerar inte när det blåser.

– Det är inga problem att få upp båten i mellan tre och fyra knop om man gasar max. Kör man på sparläge blir det inte mer än drygt en knop. Går man i motvind över en fjärd så står båten helt stilla.

Bertil är alltså fortfarande en potentiell köpare, om nu priset gick ner, och det trots att han stött på en del rejäla problem.

Den första laddaren som levererades med motorn visade sig vara felaktig, och på grund av det laddades inte batteriet fullt ut. Det gjorde att Bertil fick batteritorsk på väg in i hamnen och det fick otrevliga konsekvenser. Så här skriver han i loggboken.

”Jag själv var enfaldig och tog för givet att har batteriet stått på laddning hela natten före avgång, så skall det vara fulladdat. Detta medförde att jag kom i en besvärlig situation, då jag trodde att jag skulle ha mer än 50 procent kapacitet kvar, så blev jag strömlös precis när jag skulle gå in i hamn vid min bryggplats på Djurö. Båten drev upp på en sandbank, och jag fick ersätta motorn med bensinreserven.”

Att gå på grund till följd av att motorn lägger av får väl betraktas som en prövning om något, men trots det lämnar Bertil rum för många positiva omdömen i sina anteckningar.

” Jag älskar att motorn är så lätt, samt att den är möjlig att vinkla upp ganska så ordentligt, varför den inte ligger och släpar i vattnet när jag seglar med babordsvind. Jag har även bogserat en annan If i hamn. Propellern verkar ha ett fantastiskt vridmoment. Den är dessutom mycket lågvarvig.

Motorn har väckt stor uppmärksamhet när man går in i de populära hamnarna som Björkskär, Nassa, Jolpan och St Kalholmen. Likaså när man avgår på en tidig morgon och motorn är nästan ljudlös när man går ut ur hamn. Fördelaktigt om man kan hitta hamnar med laddström.”

Problemen med att hitta laddström och den begränsade kraften hos motorn gör trots allt att även Bertil medger att man måste ha med sig sin vanliga bensinsnurra som reserv. Det här är något som han personligen kan tänka sig, men troligen är han relativt ensam om det.

Per Ewert – Express

Per är en aktiv kappseglare som ligger förtöjd vid Expressbryggan nedanför Grand Hotel i Saltsjöbaden. Men han nöjesseglar också, och det var i samband med en sådan tur som det blev uppenbart att kraften inte räckte till. Efter en natt i en vik i skärgården var det dags att lätta ankar och ta sig ut för att hissa på fritt vatten.

– Vi skulle backa ut ur en naturhamn på Härsö och det blåste emot lite. Båten bara stod och spann. Vi blev tvungna att segla oss ut trots att det var rejält trångt.

Per Ewert anför annars samma argument som Bengt Jonsson mot att byta till den här elmotorn.

– Det är inget bra alternativ för mig, eftersom jag antingen går långt när det inte blåser eller behöver motorn för att ta mig ut ur hamnar när det är blåsigt. Jag känner att den inte har tillräcklig kraft för den här båten.

Ganska snart stötte dock Per på ett problem av en helt annan art. När han skulle backa ut från sin hemmabrygga gick plastpropellern emot bojkättingen. Det var ingen stor kraft utan en alldeles lätt beröring. Trots det gick brytpinnen direkt och motorn blev obrukbar. Vi beställde fram nya brytpinnar åt Per, men han lyckades inte med de verktyg han hade tillgängliga att genomföra bytet.

Det säger sig ju själv att den stora plastpropellern är ömtålig och att brytpinnen måste gå tidigt för att propellern inte ska förstöras. Av det skälet kanske motorerna borde levereras med extra brytpinnar fastsatta på lämplig plats och tydliga instruktioner för byte.

Av: Philip Pereira dos Reis