Brittiskan Sarah Young spolades överbord under jorden runt-kappseglingen Clipper Round the World Race. Foto: Clipper Ventures

Artiklar

Två döda på samma båt – därför blev äventyrsseglingen en mardröm

Tragedierna som utspelat sig under Clipper Round the World Race sätter skräck i den mest garvade seglaren. Två personer har omkommit på samma båt, varav en person nu begravts till havs. Det för nästan tankarna till det hårda livet till sjöss förr, när havet skördade offer på löpande band. Jag seglade själv första sträckan av den här tävlingen och tänkte här försöka förklara från insidan hur ett spännande äventyr kunde bli en sån tragedi.

Text: Jens Augustinsson • 2016-04-08

Andra dödsfallet i amatörkappsegling runt jorden

Text: Jens Augustinsson

Vad är det som händer egentligen? Två personer har omkommit i en amatörkappsegling runt jorden – på samma båt dessutom.

Frågan alla ställer sig är förmodligen; Hur kunde det hända?

Jag var själv med och seglade första delsträckan av tävlingen ombord på båten som heter Mission Performance. Vi seglade från London till Rio de Janeiro i Brasilien och jag hade en dryg månad till havs. Men min resa i den här tävlingen startade långt innan jag klev ombord, då det ingick fyra veckors obligatorisk seglingsträning innan man ens fick sätta sin fot på båten i tävlingssammanhang.

Jag har levt med den här tävlingen sen i februari 2014, då jag blev telefonintervjuad av en brittisk rekryterare som skulle bedöma min lämplighet som deltagare. Så jag har bra inblick i hur företaget bakom tävlingen tänker, hur rekryteringen går till, hur utbildningen går till, vilka som söker sig till den här utmaningen och framför allt har jag egna erfarenheter av hur det faktiskt är att vara där ute och ta sig an en ocean i kappseglingssammanhang, med en proffessionell skeppare och ett tjugotal amatörer i besättningen.

Så därför tänkte jag försöka sprida lite mer ljus över de bakomliggande orsakerna till hur ett spännande seglingsäventyr kunde förvandlas till en fullständig mardröm.

Nästa sida: Dessa saker orsakade olyckorna

 

 

Video: Räddas efter att ha fallit överbord

Två döda på samma båt – därför blev äventyrsseglingen en mardröm
Britten Andrew Ashman seglade på båten IchorCoal och omkom efter en olycka på första delsträckan i Clipper Round The World Race 2015-2016. Foto: Clipper Ventures

Det som först fångade mitt intresse med den här tävlingen var att de marknadsförde det som att alla kunde segla med – oavsett förkunskaper – vilket alltså också innefattar inga förkunskaper. Och där ligger en av grundfrågorna – kan man bli en tillräckligt förberedd oceankappseglare med fyra veckors seglingsutbildning?

Jag anser själv att man kan svara både ja och nej på den frågan. Ja, då utbildningen är väldigt seriös och heltäckande. På fyra veckor seglar du över 2 000 nautiska mil havssegling, övar övergivande av fartyg med livflotte, gör dussintals man överbord-övningar, tillbringar 4-5 dagar i sträck till havs med vaktgång och dygnet runt-segling och genomgår teoretiska säkerhetsutbildningar – bland mycket annat.

Samtidigt vill jag också svara nej på frågan. För något man aldrig kan lära sig på bara fyra veckor är sjömanskap. Och med sjömanskap menar jag att genom erfarenhet ha förmågan att göra livsviktiga bedömningar utifrån rådande förutsättningar. Hur jag rör mig säkert ombord, hur jag gör rutinmässiga kompiskollar när det gäller säkerheten, hur jag läser av min omgivning i form av vågor och vind, hur jag jag hanterar block, tampar och vinschar på ett sätt som gör att jag inte utsätter båten för onödiga påfrestningar och övriga i besättningen för onödiga risker. Och mycket annat. Det kan man aldrig lära sig från grunden på bara fyra veckor. För att utveckla ett gott sjömanskap behöver du investera tid – mycket tid.

Jag säger inte att jag är perfekt eller att mitt sjömanskap är fläckfritt. Det fanns tillfällen då jag befann mig på platser i båten där jag definitivt inte borde vara, ibland för att jag var tvungen och ibland av ren glömska. Men med all respekt för det kunnande som de två omkomna hade, så fanns tyvärr parametern sjömanskap med i den kedja av händelser som ledde fram till de tragiska olyckorna.

Andrew Ashman, den brittiska killen som förolyckades under första delsträckan i tävlingen, sveptes med av storskotet när båten “kinesgippade”, bommen kom okontrollerat farande från ena sidan av båten till den andra. Anledningen till att han fångades av skotet var att han befann sig i en bannlyst zon i sittbrunnen mellan skotskenan och den aktre grindpiedestalen. Det påpekades dagligen att man inte skulle stå där och så fort någon gjorde det så gällde det att snabbt säga till så att de flyttade sig.

Ibland var man förstås tvungen att stå där för att utföra någon uppgift men då gällde det också att samtidigt ha bra koll på bommen och storskotet. Där kommer också sjömanskapet in, att veta hur och var man identifierar faror och att kanske till och med känna på båtens rörelser vad som är på gång. Det är förstås oerhört svårt och en bidragande orsak till att det gick så fruktansvärt illa var säkert att det var i början av tävlingen, bara en vecka in, och säkerhetsrutiner och säkerhetsmedvetandet hade inte hunnit präntas in ordentligt.

En person som förmodligen mår väldigt dåligt idag är ju också den person som stod vid rodret när den olyckliga “kinesgippen” inträffade. Jag vet inte vem personen är eller hur erfaren denne var som rorsman. Men vad jag vet är att uppgiften att stå till rors ibland var ett riktigt vågspel – i dubbel bemärkelse. Ibland kunde man i princip slänga sig ner på däck när den som stod till rors gjorde galna manövrar som så nära resulterade i både “kinesgippar” och andra obehagligheter. Det ska sägas att det är både svårt och ibland skrämmande att i kolsvarta natten stå och styra 21 meter båt som surfar i 20 knop nerför höga oceandyningar.

Därför blev det också mer specialiserat ombord med tiden, så att de som hade god hand med rodret fick ta en större del av det ansvaret.

Nästa sida: Den andra omkomna missade en grundläggande säkerhetsdetalj 

Andra dödsfallet i amatörkappsegling runt jorden

Två döda på samma båt – därför blev äventyrsseglingen en mardröm
Sarah Young, till höger i bild, hade seglat ett halvt varv runt jorden ombord på båten IchorCoal när hon spolades överbord på Stilla havet. Foto: Clipper Ventures

Enligt tävlingsarrangören Clipper Ventures så var den andra personen som förolyckades, Sarah Young, inte säkrad ombord med sin livlina när olyckan inträffade. Hon arbetade med att städa upp bland tamparna i sittbrunnen när en våg kom och sköljde med henne så att hon kastades mot mantåget. Sedan kom ytterligare en våg, som sköljde henne överbord.

Min första tanke är förstås att den tragiska olyckan aldrig hade hänt om hon hade varit säkrad ombord. Och då kan man ju undra varför hon inte var säkrad? Jag tror att det finns många svar på den frågan. Det var enligt uppgift väldigt hårt väder vid tidpunkten för olyckan. Och vid hårt väder och nattetid var det ingen diskussion om att vi skulle vara säkrade ombord. Visst fanns det tillfällen då det inte var praktiskt möjligt att säkra sig, som när man förflyttade sig från sittbrunnen bak till styrplatserna. Men det handlar om några få sekunder medan man gör förflyttningen.

Sarah Young hade uppenbarligen glömt bort sin säkerhetslina och anledningen till det kan vi bara spekulera kring. Men utgår jag från mina egna erfarenheter, när jag själv medvetet eller omedvetet inte var säkrad, så handlade det om tillfällen som detta då olyckan inträffade. Man kanske stod i en sittbrunn full med tampar, man kopplade loss sig för att trassla ut sin säkerhetslina från de övriga tamparna och sen kanske man glömde att säkra sig igen.

En annan faktor som spelar in är förmodligen trötthet. Vi vet att alla besättningarna hade seglat under tuffa förhållanden i det kalla norra Stilla havet i väl en veckas tid när olyckan inträffade. Då är man blöt och trött och sliten och det är lätt att skärpan sviker dig. Och i det läget är det också lätt att glömma att koppla fast sin livlina.

Sarah Young hade vid tillfället då hon omkom hunnit bli en rejält erfaren oceankappseglare. Hon hade seglat ett halvt varv runt jorden i några av de mest fruktade vattnen man kan tänka sig. Hon var också en meriterad äventyrare på land och jag tvivlar inte på att hon hade en hög riskmedvetenhet redan när hon klev ombord på båten. Hon hade säkert också något som kan liknas vid sjömanskap, som hon lärt sig från sina äventyr på land. Men några olyckliga sekunder ombord förändrade allt och inga av hennes kunskaper och erfarenheter kunde rädda henne.

 

Man ska veta att det är ingen lätt uppgift att segla över en ocean, oavsett hur meriterad, erfaren och förberedd man är. Och jag minns att jag reflekterade och blev lätt förfärad över hur lättvindigt vissa deltagare tog det när vi pratade om det i början av utbildningen. Hur människor som knappt satt sin fot på en båt tidigare såg fram emot att segla i södra oceanen. Precis som att det skulle vara samma sak som att gå en dag på nöjesfältet och åka berg- och dalbana och käka sockervadd.

Min gissning är att de som pratade om det på det sättet aldrig ens tog sig igenom utbildningen. Och jag är övertygad om att de som nu förolyckades inte var de mest nonchalanta och minst erfarna. Men ändå hände det som inte fick hända.

 

När jag skriver detta så har den olycksdrabbade båten fortfarande närmare två veckors segling kvar innan de når nästa hamn som är amerikanska Seattle. Vad de upplever nu, att vara isolerade på ett av världens ensammaste hav utan att kunna dela med sig av sina tankar till någon utomstående måste vara fruktansvärt. Jag minns den känslofyllda ceremonin alla besättningarna hade tillsammans efter det första dödsfallet, när vi kom till Rio de Janeiro. Och jag hoppas de välkomnas och tas omhand på bästa sätt när de når Seattle.

Den sjunde juli åker jag till Nordirland för att möta båtarna när de åter landar på europeisk mark efter att ha fullbordat ett helt varv runt jorden. Det kommer kännas speciellt på flera sätt att återse de man seglat med och tävlat emot. Och det kommer nog bli extra känslosamt med tanke på vad som hänt längs vägen.

Men jag hoppas att det tragiska ändå kan vändas till något gott – och att tävlingen fortsätter finnas. För oavsett risker så är detta ett äventyr som också är en fantastisk lärdom för livet.

 

 

Andra dödsfallet i amatörkappsegling runt jorden


Text: Jens Augustinsson • 2016-04-08
ArtiklarLivetOmbordClipper*Round*the*World*RaceJorden*runt-seglingKappseglingSegelbåt
Scroll to Top