Chris Craft Corsair 28 Heritage Edition

Chris-Craft bär på ett arv. Ett kulturarv som sträcker sig ända bak till 1874. Då startade grundaren Christopher Columbus Smith tillsammans med sin bror tillverkning av mindre båtar avsedda för främst andjakt. Det skulle dock ta fram till 1922 innan man bildade Chris Smith & Sons Boat Company med inriktning på fritidsbåtar. De två första decennierna in på förra seklet byggde man i huvudsak tävlingsbåtar. Det var också så man byggde sig ett varumärke på grundarens namn. En symbol som sedan dess varit stark och alltid en garanti för fart, fläkt och njutning till sjöss. Nåja, man gjorde efter några ägarbyten under 1990-talets första hälft ett riktigt bottennapp. Hela modellrangen gick under efter­namnet Concept. Ett tappert försök att återta någon form av position sedan man tappat lite fäste under 1980-talet. Båtarna saknade allt som kan tillskrivas Chris-Craft. Inga linjer, ingen charm och framför allt var de totalt själlösa. Dussinvaror som inte berörde någon. In a good way.

Strax innan millennieskiftet tog man nya tag. Tittade i vad som får antas vara en amerikansk backspegel och läste texten: “Objects in the mirror are closer than they appear.” Det är så sant som det är skrivet. Man får inte tappa bort det som genom åren byggt upp den plattform man i nuläget står på. Att det sedan fanns en del epoker bakåt i tiden man definitivt inte skulle återbelysa förstod man. Nej, man sträckte sig riktigt långt bakåt och plockade fram det riktiga konceptet. Det som går ut på att njuta av att färdas i en lika galet vacker som fullkomligt opraktisk båt. Där fann man pudelns kärna och Chris-Crafts själ när det gäller mindre motorbåtar.

För tio år sedan kom Chris-Craft Corsair 28. Namnet har man hämtat från företagets första serie plastbåtar. Bland annat den välkända Lancern heter Corsair i mellannamn.

Den här 28-fotaren är precis sådär underbart politiskt inkorrekt som den ska vara. Men när den lanserades var man snubblande nära att göra ett nytt klavertramp. De utvändiga linjedragningarna var visserligen perfekta. Skrovets breda förskepp med kraftigt utlagd bog som mot aktern gör en Mollbergare och avslutas i en negativ akter med inåt fallande skrovsidor är nästan onödigt vackert. Det dubbelvälvda däcket som går över till en något förhöjd sarg för sedan plana ut i en nollprofil där motorrummet tar vid är på millimetern rätt. Som topping på denna bakelse sitter en vindruta så väldesignad att dess jämlike bara kan skådas på 1960 Ferrari 250 GT Cabriolet. Tyvärr är mittsektionen öppningsbar för enklare passage upp på fördäck. Synd, för det är lite väl praktiskt. 

Så långt var man på helt rätt spår. Det var insidan som haltade betänkligt. Sittbrunnen var nämligen möblerad och beskaffad som vilken samtida daycruiser som helst. Stolar och dynor var helt utan finess. Släta vita med en avvikande kederlist som enda dekoration. Det hade Nimbus, Sea Ray och Ryds också, för att nämna några. Aktersoffan var L-formad för att på styrbordssidan ge åtkomst till vad man i glossiga broschyrer kallade “Refreshment/Entertainment center”. På svenska stavas det ful plastmodul. Förarplatsen hade kunnat höra hemma i vilken medioker jänkare som helst. 

För att sedan på riktigt äventyra hela konceptet slog man sig för bröstet och proklamerade att man minsann kunde erbjuda Chris-Craft Corsair 28 med dubbla dieslar från Volvo Penta. Hua!

Nu skriver vi 2013 och Chris-Craft har fått ordning även på 28 Corsair. Båten i detta test har tillägget Heritage Edition och flörtar med den som gillar det klassiska. Teak, crèmefärgat och en härlig champagnemetallic på friborden. Borta är den hemska pentrymodulen. Nu är det i stället en U-soffa som på båda sidor avslutas med ett lutande ryggstöd. Den perfekta stekytan om solen kommer akter­ifrån. Kylboxen är förpassad under soffan. Ett mindre drinkbord i teak monteras upp på några sekunder.

Precis som på de flesta jänkarbåtar är förarplatsen näst intill perfekt. Här finns fler instrument än man kan begära. Placerade i en formation som skymmer det mesta av sikten förut. På ett högst icke­amerikanskt vis har man givit ett generöst utrymme för en fast navigator. Vindrutan har minimal höjd för att ge båten rätt profil. Dess kraftiga lutning ger den ljusa instrumentpanelen alla möjligheter att spegla sig. Den ställbara vackra ratten har en tunn kringla av högglans­lackerad mahogny och förkromade ekrar, eller om det är polerat rostfritt. Hur som helst är den långt ifrån en säker, greppvänlig och urtråkig standardratt. Rattcentrum är en spinner med en Chris-Craft-logo som därmed alltid står rättvänd. Fantastiskt meningslöst men samtidigt en av alla de detaljer som får båten att sticka ut. Den tvåsitsiga soffan är lika bekväm som i en bil. Elektriskt justerbar, så se till att hitta ett bekvämt läge innan saltvattnet har hittat in i elektroniken. 

Under däck finner man den traditionella V-kojen som med iläggsdyna blir en dubbelkoj. Den är naturligtvis ett par decimeter för kort. Det skickar tydliga signaler att detta inte är någon bobåt. Det här är en solkryssare med en åkkomfort som gör att man egentligen aldrig vill lägga till. Ruffen är en stor stuv med övernattningsmöjlighet. Skulle molnen hopa sig är det läge att fundera på hemfärd. Regnskyddet består nämligen bara av ett hamnkapell. I övrigt finns en vatten­klosett under kojens mittsektion och två mindre förvaringsskåp. Skepparkavajen till middagen får ligga utsträckt på bädden.

Chris-Craft Corsair 28 går att få med singel- eller dubbelmontage. Det senare är det enda rätta. Och tänk inte ens tanken på dieslar. Prestandamässigt gör det ingen skillnad, men den dryga sköna jänkarkänslan blir som bortblåst. Nej, välj två stora bensinåttor. Testbåten var försedd med två Volvo Penta 5,7 liters V8:or på 300 hästkrafter vardera. Och det behövs. Det här är ingen ballerina. Tankad och redo att möta solnedgången väger hon knappt 5 ton. Då krävs det pulver för att åkupplevelsen inte ska bli seg och tråkig. Toppfarten med ren botten bör landa kring 44 knop med en behaglig och någorlunda ekonomisk marschfart på 25 knop vid 3 200 varv. I sjön beter sig skrovet mäktigt. Den kraftigt utlagda bogen gör gången torr och stabil. Vår testade skönhet var dessutom utrustad med Volvo Pentas handikappsystem i form av joystick och förprogrammerad trimning av dreven. Med den lilla styrpinnen är det en barnlek att manövrera i hamn och lägga till. Den programmerade trimningen av dreven gör att du slipper tänka på detta. När båten ska upp i plan går de båda duoprop-dreven in och i takt med att farten ökar går det ut till ett för varje fart optimalt läge. Vill man sköta detta själv går det naturligtvis att med en knapptryckning koppla ur funktionen. 

Tillbehörslistan i övrigt är glädjande nog inte speciellt lång. Det ska inte skruvas på för mycket på en Corsair. Då riskerar man att tappa bort den rena och vackra designen. Rostfritt ankare i fören och bogljus tillsammans med signalhornen på däck är i mitt tycke max. Däremot är det möjligt att skapa en personlig look genom färgval på skrov, vattenlinje och inredning. Gelcoaten kan fås i de tre olika kulörerna vitt, äggskal och testbåtens kashmir. Åtta andra kulörer går att mixa för skrovsidor och vattenlinje. Till inredningen väljer man mellan crème, smör och ljusbrun. Om man beställer en ny båt kan Chris-Craft tala om ifall färgkombinationen har valts av tidigare köpare och vart den båten levererats. På så sätt kan man garanterat få en båt som är unik i Sverige. 

Kvalitetsmässigt ligger dessa hojar snäppet över den amerikanska medel­båten. Det är prydliga installationer under däck och inredningen känns mycket välsydd. Motorerna från Volvo Penta är beprövade och reservdelar finns på Pressbyrån.

Modellåret 2013 finns Chris-Craft Corsair i sex storlekar från 22 till 36 fot. Vill man inte ha den stora kojförsedda stuven under däck heter modellen Launch och har ett öppet däck och soffa i förbrunnen. Den som vill ha den riktiga känslan av gammal Chris-Craft runabout väljer en Bullet, Lancer eller den helt nya Capri. Alla runt 20 fot. 

Chris-Craft visar med sina öppna modeller att man verkligen tar sitt arv på allvar. Många skulle kanske kalla dem retro. Jag väljer att kalla dem för Chris-Craft i en modern tappning. Naturligtvis är det inte mycket som lever kvar från de gamla mahognylådorna om man tittar till det rent fysiska. De mullrande V8:orna finns kvar men det är väl allt. Det är svårt att ta på, men känslan bakom ratten är sig dock väldigt lik. Den sköna tunga gången med det djupa diket i kölvattnet. Blickar av avund möter varje ägare av en Chris-Craft oavsett årsmodell.

Text och foto: Anders Jelving