Test: Båtnytt provkör nya maxade generationen av Buster Magnum

De läsare som känner sig förvirrade, är det med all rätt. Vadå ny Magnum? De senaste åren har ju Buster lanserat nya Magnum-­modeller nästan varje år: Buster Magnum M5, Buster Super Magnum, Buster Magnum E, för att nämna några.

Men dessa bygger på ett och samma skrov, nämligen det original-Magnum-skrov som Sven Ståhle ritade 1990. Det har sedan förlängts, fått badbrygga, större motorer – men Buster har använt samma jiggar från 1990 till alla sina ­Magnum-modeller.

Fram till nu.

Vid bryggan utanför en vacker konferensanläggning på Lidingö ligger nya generationen Magnum. Den består av vanliga Magnum och Super Magnum, en raket med 350 hästar på akterspegeln. Båda har i grunden samma skrov, som är helt nyutvecklat, har steglister och är rejält mycket bredare och bärigare än det gamla skrovet från 1990.

Den nya generationen innebär att Buster också skrotar den lätt förvirrande floran av gamla Magnum-modeller. Nu finns bara nya Magnum och Super Magnum. Punkt.

Vi börjar med Magnum, den traditionella storsäljaren i Sverige.

Det första som märks när vi kliver ombord är att modellen blivit rejält mycket större. Högre, bredare – ja köttigare. Rutramen är hög och har samma bakåtlutade, sportiga form som hos flaggskeppet Phantom.

Men Buster har också blivit bättre på att ta till vara utrymmet. Jämfört med den Buster Magnum E vi hade som redaktionsbåt för två år sedan, är det här en smartare båt. Rutramen ligger längre föröver och sittbrunnen är mycket större. För första gången i en Buster sitter passagerarna på en bekväm U-soffa, bra mycket rymligare än den trånga raka soffan på tidigare modeller. I pulpeterna finns stora förvaringsfack, liksom under aktersoffan – stuv­utrymmena var en annan svaghet på de gamla modellerna, vilket nu rättats till.

Förare och en passagerare sitter i biffiga, bekväma stolar som ger bra stöd åt sidorna.

På akterspegeln hänger största godkända motor, en 225-hästare. Jag sätter mig i den stoppade förarstolen, vrider på startnyckeln och gasar ut på Höggarnsfjärden.

Direkt märks en stor skillnad mot de flesta konkurrenter: min keps sitter kvar på huvudet. Buster har alltid varit bra på att bygga höga praktiska vindrutor och nya Magnum är inget undantag. Förare och passagerare sitter i lä, och även 195 cm långe Max ser genom rutan – inte över.

Framför mig har jag den 16 tum stora navigatorn som Buster själva utvecklat och som går under namnet Buster Q. Den ingår i standardutrustningen på alla större modeller. Pekskärmen är ljus, menyerna är enkla och sjökorts­bilden tydlig. Autorutt saknas visserligen men det går att lägga en manuell rutt, vilket jag lär mig efter någon minuts fipplande ute på den öppna fjärden. Systemet känns vettigt, men rätt grundläggande. Det går inte heller att söka på öar eller hamnar vilket är en klar miss (som tyvärr delas med flera andra navigatortillverkare). Men att Buster Q följer med i grundpriset och att naviagtorn är så pass stor – 16 tum – är en klar bonus som överväger systemets nackdelar.

Största nyheten ombord är förstås skrovet. Det är helt nytt, bredare och har steglister för att få den tyngre nya generationen att plana upp snabbt och nå hög toppfart. Med 225 hästar i ryggen planar vi upp snabbt, utan direkt tröskel. Utanför den övergivna oljehamnen på Stora Höggarn lägger jag ned skrovet och sladdar runt i svallet från en Vaxholmsbåt. Att få båten ur balans är omöjligt. Med en leende Max i passagerarstolen kör vi i 47 knop ut mot Vaxholm. Det är snabbt, lika snabbt som föregångaren med samma motor – trots att gamla Buster Magnum E vägde 100 kilo mindre och var smalare. 

Båten är rolig och lätt att köra. Hemligheten är steglisterna, som lyfter skrovet ur vattnet. Dessa plana ytor känns dessvärre när vi går igenom den krabba motsjön på väg ut mot Vaxholm. Även om nya Buster Magnum går bra och tryggt, är gången något stötigare än vår gamla redaktions­båt Magnum E, som hade ett erkänt mjukt skrov.

I övrigt finns flera smarta detaljer som trumfar föregångaren. Dubbla ankarboxar, rejält tilltaget kapellgarage, halkskyddad aluminiumdurk (istället för Busters gamla plywoodskivor) och gasdämpare på i stort sett alla luckor.

En annan rolig sak är priset: 638 000 kronor inklusive 225-hästare (samt kapell, navigator och det mesta du behöver i en körklar båt) är ungefär vad den äldre generationen Magnum kostade.

Inne vid konferensanläggningens brygga byter vi till Super Magnum. Precis som namnet antyder, är det här en superversion av vanliga Magnum. Skrovet är en halv meter längre och på akterspegeln hänger Yamahas mäktiga 350-hästare. 

Vid en första anblick ser båtarna förvånansvärt lika ut. Efter att ha suttit ett tag i sittbrunnen inser vi att U-soffan i Super Magnum är längre och att de tio personer båten är godkänd för faktiskt får plats. Föraren och passageraren sitter dessutom i stolar med fjädrande X-craftstativ.

Nu får Max ta ratten, och jag sätter mig på passagerar­plats. Men jag har koll på rutten, eftersom det även här finns en Buster Q-skärm, på 10 tum. Det är unikt, och rätt kul för passageraren att faktiskt få fungera som navigatör.

Yamahas V8 mullrar dovt när vi puttrar ut på fjärden. Med 350 hästkrafter är det här en betydligt mer potent båt än vanliga Magnum.

Med det elektroniska gasreglaget i botten hoppar Super Magnum upp i plan. Det kittlar i magen när den grå fjärden rusar förbi. Medan vi passerar färjor, fritidsbåtar och någon enstaka daycruiser läser jag snabbt av hastighets­mätaren: 54 knop. Det är extrema farter på sjön.

Trots att SuperMagnum har i stort sett samma skrov som Magnum, skumpar det något mindre i motsjön denna gång. En halv meter i längd gör skillnaden, och med den enorma motorn är det en fröjd att lätta på gasen och sedan köra plattan i mattan.

Buster Super Magnum är snäppet körgladare, har något mer plats i sittbrunnen och lite mer utrustning än vanliga Magnum. Priset är också högre, från 851 000 kronor med 350 hästar. 

Slutsatsen blir att Buster Magnum och Super Magnum junior är bra mycket bättre båtar än förra generationens tämligen enkla och trånga Magnum-modeller. Att Buster också städat upp i den spretande flottan av toppmodeller är också ett klokt drag som gör det lättare för konsumenten att välja.

Ska jag välja mellan Super Magnum och vanliga Magnum, får det bli den senare. Skillnaderna är små men prislapparna skiljer desto mer. Ett hyfsat pris (i förhållande till konkurrenterna) och rymligt inre gör Magnum till Busters mest spännande nyhet på många år.

Tre konkurrenter till nya Buster Magnum/Super Magnum