Marino APB är en doldis med många talanger. Foto: Joakim Hermansson

Klassikern

Klassikern: Marino APB – sanslöst prisvärd

Det första exemplaret byggdes för hela femton år sedan, men båten är fortfarande ensam i sitt slag. Marino APB 27 var och är före sin tid.

Text: Joakim Hermansson • 2024-12-18 Uppdaterad 2024-12-19

Det första exemplaret byggdes för hela femton år sedan, men båten är fortfarande ensam i sitt slag. Marino APB 27 var och är före sin tid.

Sedan grundaren Tor-Björn Fagerström drog igång båtbyggeri hemma i sin källare i Helsingforsstadsdelen Brändö i slutet av 1950-talet har Marinos produktion aldrig stannat av, bara flyttat några gånger.

Numera finns varvet i bättre anpassade lokaler i närbelägna Söderkulla, där tvillingbröderna Ben och Jan Fagerström driver familjeföretaget vidare. Nu är det retrobåten Marino Mustang som är det nygamla flaggskeppet, efter att i hela fyra decennier ha varit borta från marknaden, men styrpulpetaren Swing och den fyra meter långa roddbåten Junior produceras också på Marinovarvet.

2009 tog Marinobröderna däremot fasta på bokstavskombinationen APB, som ska utläsas All Purpose Boat, alltså en båt för alla ändamål. Deras nydanande 27-fotare utrustades då bland annat med elektriskt uppfällbart akterdäck, under vilket hela hyttens aktre skjutdörrsparti kunde skjutas in, även det elektriskt förstås.

Mycket tack vare denna och andra annorlunda finesser med nytänk utsågs Marino APB 27 till årets motorbåt i Europa och hann byggas i ett 40-tal exemplar innan den gick ur tiden 2014.

William Timborn från Hovås strax söder om Göteborg äger en av de allra sista båtarna, som fick ersätta hans tidigare Micore 480. Men att det skulle bli just en Marino APB 27 var från början inte alls självklart.

– Nej, jag kollade efter Ryds 23 DC och WA samt även Paragon 25 och Targa 25, eftersom jag ville ha en båt som kunde fungera året runt, för att fiska hummer och havskräftor och med tillräckligt utrymme både inne och ute, förklarar han.

När en kompis visade William annonsen med en Marino APB 27 som fanns på Rindö utanför Stockholm tog han sig tvärs över landet för att kolla in den, och tycke uppstod.

Mercurydieseln med sina 260 hästkrafter hade bara 127 timmar på mätaren, och båten hade varit i finsk ägo, ompysslad på Marinovarvet, under sina fem första år. Affären gjordes upp, lastbilstransporten bokades och i oktober 2022 kom så båten till västkusten.

– Den fick ligga i under vintern, med undantag för en kort decembersejour på land när jag ändå var bortrest. Då gjordes motorservice och så fick jag på bottenfärg som var bättre anpassad för saltvatten.

Under de vinterturer som gjordes noterade William att det tog lite tid att få upp motortemperaturen ordentligt och att det därmed också blev svårt att jobba upp temperaturen i hytten endast med hjälp av gångvärmen från motorn. Marinovarvet har därför hjälpt till med bilder och anvisningar för installation av värmare, men ännu har han inte kommit till skott med det jobbet.

– Nej, så fort vårsolen började kika fram avtog problemet, för då bidrog alla glasrutorna istället till en växthuseffekt som höll uppe värmen i hytten. Men jag vill aldrig behöva hindras av vädret när jag kör båt, och ur den synvinkeln är den här båten verkligen perfekt.

Interiör

Det första som slår mig när jag kliver in i William Timborns Marino APB 27 är den höga finishen och intrycket av att inte mycket har sparats på när det gäller kvalitet. Det här är verkligen ingen massproducerad dussinbåt, utan den verkar ha byggts hantverksmässigt med stor omsorg om detaljerna.

Nypriset var också 1 595 000 kronor vid lanseringen 2009 och värdet har inte ens halverats sedan dess.

Modellbeteckningen APB som i All Purpose Boat innebär bland annat att sidoskjutdörrar på båda hyttsidorna, tillsammans med stor takskjutlucka samt glasdörrar i aktern som kan trollas bort helt och hållet, öppnar upp båten och förvandlar den från ombonad hyttbåt till öppnare solskensbåt.

I förpiken under fördäck kan två vuxna övernatta någorlunda bekvämt, och med extradynan på plats i mitten får möjligen också ett barn plats mellan dem. Innerlinern, mahognysnickerierna och de snyggt nåtade teakdurkarna ger sammantaget ett propert intryck.

Under dynorna är det gott om stuvplats, utom längst akterut på styrbordssidan, där en handpumpad porslinstoalett med avlopp till septiktank döljer sig under bäddens huvudända.

Uppe i hytten hittar vi ytterligare två ganska smala kojer i de smart utnyttjade utrymmena under de båda längsgående sofforna, men kanske lämpar de sig bättre som stuvfack? Fyra kojer är hur som helst inte illa för en båt i den här storleken.

– Nej, vi är väldigt nöjda. Båten är perfekt för två men funkar också för fyra personer, säger William Timborn.

På förarplatsen imponerar den snyggt välvda instrumentpanelen av böjlimmat mahognyfaner, garanterat reflexfri och med praktisk sjökortslucka på toppen. Den högglanslackade träratten är placerad nästan mitt i båten, och trots att A- och B-stolparna är i bredaste laget dominerar ändå rutorna och ger god sikt i alla riktningar.

Bara förare och navigatör har sittplats i färdriktningen, men de längsgående passagerarsofforna erbjuder i gengäld fin passage genom hytten. När förar- och navigatörssits lyfts åt sidan blottas ett spartanskt pentry med spriteldad brännare bredvid en liten avställningsyta. Ho med tryckvatten finns däremot under babordssidans soffa.

Undertill i förarplatsmodulen, som kan justeras långskepps på skenor i durken, erbjuds inte bara förvaringsplats och kylskåp utan också ett barskåp i miniformat för ett par flaskor bakom en snygg mahognyskjutlucka. Sitsarna på toppen kan vändas om, så att de tillsammans med hyttsofforna bildar en fin sittgrupp.

– Bordet är ett vanligt Lagunbord som ingick i båtköpet, men det fungerar fint och kan användas både inne och ute, säger William.

Exteriör

Marino APB 27 har verkligen sitt eget speciella utseende och liknar inte många andra flytetyg. Runt hela relingen löper exempelvis en mer än en decimeter hög och ganska mjuk gummilist som hjälper till att skydda skrovet vid tilläggningar, ungefär som på en ribbåt eller en sjöräddningsbåt.

De sistnämnda har dock sällan Marinons teakbeklädnad som gör det åtminstone teoretiskt möjligt att halkfritt balansera runt hela båten allra längst ut på kanten.

Från förens stadiga rostfria hajfena och vidare in i hytten tar man sig annars både tryggt och bekvämt över det teakklädda fördäcket och vidare till hyttsidornas skjutdörrar ett trappsteg ner på båda sidorna. Uppe på fördäck kan man till nöds sitta på den halvmåneformade däcksluckan, men i övrigt erbjuds inga sittplatser här.

Den bekvämaste vägen att nå akterdäckets sköna soffhäng är via hyttens mörktonade aktre skjutdörrsparti, som i sin helhet kan hakas av och skjutas ner elektriskt på skenor under den eluppfällbara durkluckan.

På så sätt öppnas passagen mellan hytt och akterdäck helt och hållet, och hela den manövern sker dessutom nästan helt automatiskt, med bara några lätta knapptryckningar.

– Under sommaren förra året var vi nog bara ute med båten en enda gång efter midsommar, men annars är den ju som gjord för omväxlande väderlek. Det är bara att öppna eller stänga till allteftersom vädret förändras, säger William.

Med alla akterdäckssofforna nedfällda bildas ett synnerligen generöst akterdäck, där en av båttypens första ägare faktiskt backade intill en flytbrygga och körde ombord sin fyrhjuling för transport ut till lantstället. Här i William Timborns båt kan det istället vara hummertinor som staplas på den för ändamålet perfekt avpassade ytan.

– Vi hade förberett oss genom att dyka redan på sommaren och då spanat in lämpliga platser för att öka chanserna till god hummerfångst.

Under akterdäcket ger en Mercruiserdiesel på 260 hästar maxhastigheten 38 knop, men bäst bränsleekonomi blir det om farten minskas ett tiotal knop. Lilla motoralternativet var 225 hästkrafter när varvet fortfarande byggde Marino APB 27, men William Timborn är glad för den lite kraftfullare maskinen.

– Båten har ett väldigt fint skrov med ordentlig V-form som plöjer vattnet väl. Skulle det någon gång slå in en våg så rinner den kvickt ut igen genom spygatter med galler på sidorna.

I framtidsplanerna för båten ingår att nåta om lite av den utvändiga teaken, medan den invändigt bara behöver få en portion olja. Att installera dusch på akterdäck finns också på önskelistan.

Besiktningsmannen Stephan Birkes utlåtande om Marino APB

”Första gången jag såg Marino APB 27 tänkte jag faktiskt ’vad tusan är detta för något?’, men nu när jag vant mig mer vid det lite speciella utseendet tycker jag att den är en modern skapelse där man har vidgat vyerna en aning och gjort något annorlunda av en båt istället för att bara förlita sig på beprövade recept.

Marino är ett välkänt finskt högkvalitetsfabrikat och man kan se tydligt att varvet byggt båtar ett bra tag, för den ger ett väldigt välbyggt intryck.

Även rent konstruktionsmässigt är Marino APB 27 ett väldigt bra bygge, och jag tror att den kan passa yngre människor som inte är lika traditionella utan vill ha en modernare båt med många spännande lösningar.

”…sanslöst mycket båt för pengarna”

På begagnatmarknaden erbjuder den egentligen sanslöst mycket båt för pengarna, men de lyxiga finesserna är ju också känsliga. Baksidan är att ju mer elektroniska finesser, desto mer kan gå sönder eller behöva service.

Jag har inte uppmärksammat något speciellt fel på de exemplar jag besiktigat. Visserligen finns det väl alltid på nästan alla båtar någon skallrande durk eller skruv som vibrerat loss, men jag har inget specifikt att peka på just på den här båten.

Marino APB 27 är i grunden en ganska lättkörd och lagom båt men kräver också sin man eller kvinna vid ratten för att hantera den när det börjar gå sjö. Den går som bäst i hastigheter mellan 20 och 30 knop, men den kan nog toppa uppåt 36–37 knop.

De första exemplaren börjar ju bli 10–15 år nu, och ganska många av dem behöver säkerligen ett bälgbyte på drevet om de inte redan har fått det. De nya bälgarna från Volvo Penta är det åtta års serviceintervall på.

Det brukar sitta en Volvo Penta D4 i dessa båtar, och då gäller det att kolla så att alla åtgärdskampanjer är gjorda. Om jag minns rätt har det bland annat funnits åtgärder på propellrar, styrslangar och lite annat smått och gott, så kolla verkligen att motorn är helt uppdaterad. Det blir värre att komma alldeles för sent som tredje eller fjärde ägare, så kampanjerna måste vara utförda.

Generellt tycker jag att det har varit större problem med D4 än med D6, beroende på att D4 är mer trimmad i förhållande till motorvolymen än D6. Själv skulle jag föredra 260-hästaren och hålla igen på gasen lite istället för att ha den mindre maskinen på 225 hästar och hela tiden köra i det övre registret.

Håll förresten också koll på styrslangarna och se så att de varken är nötta eller korroderade. Drevet har ju hydraulkolvar på utsidan som styr, och dit kommer oljan genom styrslangarna.

På utsidan har dessa haft en tendens att vara dåliga, och går en slang av i 35 knop så blir det snabbt fullt roderutslag åt ena eller andra hållet och då är det bara att hålla i sig.

Kolla även propellrarna, för Volvo hade i början problem med att de korroderade väldigt mycket och kan vara spröda. Både drevet och motorn måste också ha rätt olja med rätt viskositet, annars växlar de inte som de ska.”