Följ med ombord på polisens nya båt

Vid Tångudden, på den södra älvstranden strax väster om Älvsborgsbron, samsas havets blåljusverksamheter med försvarets skydds­område som närmaste granne. Här har sjö­polisen i Göteborg sin bas, med ett par snabba och trailerbara ribbåtar, en lånad stridsbåt 90 H som ska återlämnas till försvaret i höst, och en legendarisk Skerfebåt i aluminium som är till salu. Och så förstås den sprillans nya Vector 32 som nyss har förtöjts här, efter att ha projekterats och byggts i ett och ett halvt år. Lika länge har Frans Dahlén ansvarat för sjöpolisen i Göteborg:

– Jag är uppvuxen i Lysekil med dykning och båtar, och ville bli sjöpolis redan som aspirant i Uddevalla. Nu är vi tio sjöpoliser här, med en förundersökningsledare och tre utredare inne i Skår som också hör till vår grupp, berättar han.

För att kunna jobba som sjöpolis krävs först och främst att man har genomgått den vanliga polisutbildningen. ­Sedan behöver man komplettera med ett antal behörigheter som vi känner igen från det civila båtlivets regelverk; Fartygsbefäl klass VIII, maskinbefäl klass VIII, SRC-certifikat och HSF (handhavande snabba fartyg). Dessutom ställs höga krav på personlig erfarenhet och mognad, och en bakgrund med eget båt- och skärgårdsliv skadar naturligtvis inte heller.

TV: kolla in filmklipp från provturen

– Jobbet som sjöpolis kräver att man i grunden är en självgående polis, som är trygg i sitt agerande och har ­varit med om många olika situationer, förklarar Dahlén, och tillägger att skärgården är en speciell miljö att jobba i.

– Ja, det är ju inte bara att dra i handbromsen och kliva ur, som när man åker radiobil, konstaterar han med ett skratt.

Just ingripandepolisens radiobil är en jämförelse som sjöpolischefen flera gånger återkommer till, när han beskriver sin verksamhet. Sedan den senaste omorganisationen är polismyndigheten nationell, men indelad i olika regioner, varav Stockholm och Väst är de enda som har en egen sjöpolisgrupp, tillhörande trafiksektionen. Även om den ­största delen av arbetet för sjöpolisen i Göteborg kretsar kring själva staden och den bohuslänska kusten, ska man också vara beredd att serva hela regionen, med Halland, Skaraborg, Älvsborg och Fyrbodal. Och då passar den nya båten som hand i handske.

– Med vår Vector 32 kan vi snabbt förflytta oss längs kusten, från Båstad i söder till Koster i norr. Behöver vi bege oss till Vänern eller Vättern är det däremot någon av våra trailerbara båtar som gäller, säger Dahlén, och ger ­exempel på normala uppdrag.

– Att söka efter försvunna personer, att undersöka potentiellt farliga föremål som spolats upp, att bevaka skydds­områden eller att ge polisservice i skärgårdssamhällen dit en radiobil inte kan köra, det är nog ganska typiska uppgifter.

Sjöpolisens verksamhet spänner alltså över ett stort område, och kontroller av hastighet och nykterhet utgör förmodligen en mindre del än vad många tycks tro om man får döma av den allmänna debatten. Ännu ovanligare är sådant som bevakningsinsatsen vid det senaste EU-toppmötet, eller vid försommarens stopp i Volvo Ocean Race.

– Variationen är det intressanta, att aldrig veta vad som kommer att hända under dagen, tycker Dahlén, och berättar om det tillfälle då man fick fatt på en gammal trål som visade sig vara en halv kilometer lång och väga tio ton.

Vi kliver ner i den nya båten, lägger loss och Ulf Dahlberg vid ratten fäller gasreglaget. Han har tidigare utbildat MC-poliser och har decennier av poliserfarenhet, men att han faktiskt är ganska färsk som sjöpolis märks inte. Vi drar västerut och dubbelmontaget med två Mercury Verado 300 på brackets spinner på fint. Inne i den välisolerade och gummiupphängda hytten behöver vi inte höja rösterna för att kunna prata, inte ens när toppfarten runt 45 knop nås. Ett svagt slamrande från fjädrarna i sidorutornas rullgardiner är det enda som stör. Längst fram finns i skönt dämpade stolar plats för en förare och en navigatör, som har varsin separat gps-plotter att tillgå. Polisens eget sambandssystem Rakel, vanlig AIS och SRC, sökstrålkastare, blåljus och kontrollpanel för Zipwakes interceptorer är andra hjälpmedel.

Stadiga grabbräcken löper i hela hyttaket, och genom skjutluckorna kan man sticka upp huvudet för att se ännu bättre, eller kommunicera med omvärlden. Hurtsarna bakom stolarna rymmer inte bara mikrougn för att värma matlådorna, utan också allehanda polismaterial. En Evidenzer används till exempel för att, mycket tillförlitligare än ett vanligt sållningsinstrument, mäta alkohol i utandningsluften. Blanketter för ordningsböter finns här också, liksom sjukvårdsmateriel och urinstickor för narkotikaprovtagning. Vapen, lampa, radio, kniv, batong, pepparsprej och handfängsel bär varje polis lättåtkomligt i det egna bältet.

Fördäcket är rymligt och lättarbetat, med en åttamans livflotte fastgjord längs styrbordssidan och under stuv­luckan i fören döljer sig en lindragare, som nog inte främst ska användas till hummertinor. Två stadiga hajfenor gör passagen upp i fören trygg, och den skumfyllda pontonen i stäven och runtom relingen skyddar mot skav på de båtar polisen vill gå intill. Väldimensionerade spygatter tömmer ut översköljande sjö på ett kick, men det öppna fördäcket ger ändå båten CE-klass C.

På väg tillbaka till Tångudden får jag själv chansen att ratta polisbåten, och imponeras av såväl accelerationen som hur välbalanserad den upplevs. Med två stadiga poliser inom armlängds avstånd är det väl inte läge att provocera alltför mycket, men några tvära girar kostar jag i alla fall på mig. Smidigt följer båten med i svängarna, helt utan tendenser till att tappa greppet och kana iväg. Vector 32 verkar vara en båt som galant klarar att ta upp jakten på sjöbusar, även i värre förhållanden än den måttliga sjö vi har vid just den här provkörningen. Är du ingen skurk men nyfiken på båten hälsar Frans Dahlén att du själv gärna får knacka på om du ser den nya polisbåten i sommar, så länge poliserna inte är upptagna med jobb.