Quicksilver 805 Pilothouse känns välbyggd utan alltför mycket slamrande och knarrande oljud ombord // Foto: Joakim Hermansson

LivetOmbord

TEST: Storfiskarens val

Men Quicksilver 805 Pilothouse kräver en hel del tillval för att fulländas

Text: Joakim Hermansson • 2021-07-09 Uppdaterad 2022-06-08

Internationellt dominerar benämningen pilothouse på de ofta varken särskilt stora eller vräkiga fritidsbåtar vars främsta kännetecken är den frambyggda styrhytten och det upphöjda fördäcket. Under det sistnämnda finns gärna ett par spartanska sovplatser, och i bästa fall ett toalettkrypin, och uppe i hytten brukar man även kunna hitta enklare matlagningsmöjligheter.

Båttypens stora behållning är alltså inte komfort och boendeegenskaper, utan här är det istället akterdäcket som spelar huvudrollen. Allt för att kunna tillfredsställa de fiskeintresserades behov av en funktionell och praktisk båt. Därför kallas modellen också ofta något som har med fiske att göra, som franska Jeanneaus Merry Fisher. Den här gången är det dock amerikanska Quicksilvers drygt sju meter långa 805 Pilothouse som är i blickfånget.

Båten ligger förtöjd med stäven i en mooringlina och aktern mot kajen, men jag vågar mig på ett sjumilakliv ner till den högra av de båda förlängda badplattformar som kostar 7 260 kronor extra och sticker ut på ömse sidor av motorn.

Redan från kajen noterade jag att Praktiskt Båtägandes provkörningsexemplar är nästintill fullutrustat med de olika tillvalspaket som finns att tillgå, men att man å andra sidan har hållit igen på motoriseringen. Mercurys beprövade V6-snurra på 3,4 liter och 225 hästkrafter är faktiskt det minsta alternativet som erbjuds på båten.

Med en sådan på akterspegeln landar utgångspriset ändå på 615 900 kronor. I andra änden av skalan tronar den kraftfulla kompressorladdade L6 350 Verado, som genererar ett utgångspris för båten på 751 700 kronor. Mellan dessa ytterligheter finns även motorer på 250 eller 300 hästar att välja på, eller dubbelmontage med två 150-hästare för den som föredrar det.

TEST: Storfiskarens val — Utrymmet under däck är inte gigantiskt, men med extradynor på plats kan två personer sova här. Ljust trälaminat och vit innerliner ger ett fräscht och lättskött intryck // Foto: Joakim Hermansson

Båda badplattformarna har små tunna gångluckor in till akterdäck och mellan dem reser sig den höga fiskestationen, en extra avtagbar konsol med fin plats för bete och tillbehör under lock, och förstås ett rejält rensbord. På dess framsida utgör en långsmal grå dyna ryggstöd till den sittbänk som i nedfällt läge ligger platt mot konsolens underdel.

Sittbänkarna på akterdäckets båda sidor är av samma konstruktion, men integrerade i skrovsidorna så att de nedfällda ligger helt flush. Deras ryggstöd fungerar då som dämpning för de spöfiskare som tar spjärn när storfångsten ska håvas in. Fiskarna har också tillgång till spöhållare, två på var sida, som integrerats högst upp på sittbrunnssargen. Visserligen är jag själv ingen fiskare, men tycker att det förefaller ändamålsenligt och genomtänkt.

Jag imponeras också av utrymmena som blottas när de fyra durkluckorna fälls upp. Under två av dem kan fångsten sumpas, medan de båda större är torra och rymmer såväl batteribank, holdingtank och elektronik som bränsletank och sittbrunnsbord samt den dieselvärmare som kostar 41 440 kronor extra och som säkerligen lämpar sig väl för våra breddgrader.

Sammantaget ger akterdäcket ett intryck av schweizisk armékniv, med smarta funktioner på alla ledder.

Passagerna längs hyttsidorna är inte överdrivet breda, men skyddas väl av de höga friborden med sina svartlackerade räcken. På styrbordssidan är en gång dörr i fribordet placerad strax akter om mitten, för en smal öppning exempelvis mot en pontonbrygga vid långsidesförtöjning. Ett par trappsteg leder upp till det ganska höga fördäcket, men det pulverlackerade räcket fortsätter fram till pulpit och ger ett visst skydd även här uppe.

Fendrarna förvaras i svarta hållare som gör att de stannar på sin plats även vid tuff körning i grov sjö. Tillsammans med turkost mönstrat skrov, de svarta räckena samt takräcket och spöhållarna uppe på hyttaket in går de i explorerpaketet för 18 990 kronor.

Hyttaket kan också förses med en skjutbar taklucka, som går på 10 930 kronor. Under förens ankarboxlucka, som slitsats ur för att ankaret ska kunna ligga på den utstickande rostfria däverten, döljer sig ett elektriskt ankarspel som noteras för 22 160 kronor i tillbehörslistan.

Den mittplacerade rostfria pollaren för 810 kronor extra och de båda sidoknaparna är väldimensionerade. Den som vill fiska från fördäck kan göra det sittande på ett par mjuka dynor, med kaffemuggen till hands i hållaren bredvid.

Förarplatsens skjutdörr på hyttens styrbordssida ingår i standardutrustningen, medan motsvarande dörr på passagerarsidan är tillval för 29 230 kronor. Tillsammans med det stora glasskjutpartiet i hyttens akterkant ger dörrarna väldigt bra access till båtens inre, där beige trälaminat och blanka vita plastytor ger en ljus och fräsch känsla, medan det är finfin utsikt i alla riktningar genom de mörktonade rutorna. Pentryt är spartanskt, med en undangömd kokplatta, en enkel ho med trycksatt vatten och ett litet kylskåp för kylförvaring av det nödvändigaste.

Förar- och passagerarstolarna kan vändas akterut, och med det lilla runda bordet utsnurrat i gången kan då tre personer samlas för en enklare måltid. Mellan stolarna leder ett trappsteg ner till utrymmet under däck, som förstås inte är gigantiskt, men fullt acceptabelt för en sjumetersbåt.

Med extradynor på plats kan två personer sova här, och det ljusa trälaminatet och den vita innerlinern ger ett fräscht och lättskött intryck. Toan är också ganska rymlig efter omständigheterna, inklämd som den är framför förarplatsen, och med riktig elspolad porslinstoalett och en liten ho att tvätta av sig i. För de 20 720 kronor som toan kostar får man också ett öppningsbart skrovfönster här inne.

När fisket pågår körs båten med fördel från en extra yttre styrplats på akterdäck, som kostar mellan 31 300 och 36 850 kronor beroende på motoralternativ, men annars är det första̡?s den ordinarie förarplatsen inne under tak som gäller. Den är välordnad med mattsvart instrumentpanel som överst rymmer en sjutums Simradplotter för 14 140 kronor, eller så slår man på stort och inför skaffar det stora elektronikpaketet med niotummare av samma märke och en Fusionstereo med fyra högtalare för 46 170 kronor.

Mercurys vanliga elektroniska motorreglage är placerat till höger om den rostfria och ganska tunna femekrade ratten, som jag hade sett till att få klädd med läder om det hade varit min båt. Dels för att slippa frysa om fingrarna, dels för att minska halkrisken.

Stolen har uppfällbar främre del för att man ska kunna stå upp och köra, något som takhöjden också medger, men erbjuder väl inget under av komfort när båten dunsar i vågorna.

Som nämndes inledningsvis har testbåten minsta motoralternativet på 225 hästkrafter, men det räcker gott och väl, åtminstone för oss som bara är tre personer ombord och varken har fyllt tankarna eller har en massa fiskeutrustning, matsäck och personliga prylar med oss.

När reglaget fälls framåt tar sig Quicksilver 805 Pilothouse snabbt över planingströskeln till en marschfart omkring 23–24 knop, då den enligt instrumenten drar 43,8 liter i timmen eller 1,86 liter per sjömil vid 4 500 varv. I planingsfart är den hastigheten mest ekonomisk, medan bränsleförbrukningen vid knappa 6 000 varv ökar till 76 liter i timmen samtidigt som farten maxas på 31 knop. Det innebär nästan 2,5 liter per sjömil.

Medelhavet utanför Mandelieu-la-Napoule på den franska rivieran erbjuder denna stiltjedag i centrum av ett massivt lågtryck inga större utmaningar för vår färd, men när vi söker upp och kör onödigt vårdslöst i svall från andra båtar märks i varje fall inga konstigheter.

Den runda och lite bulliga fören och den inte alltför skarpa V-formen på skrovet erbjuder förmodligen inga sensationella köregenskaper när sjön tuffar till sig, men båten känns välbyggd utan alltför mycket slamrande och knarrande oljud ombord. Det är bara de löst liggande durkskivorna som hoppar till nån gång emellanåt.