1496106.jpg

Artiklar

Resmål: Mälaren

Stockholmarna hämtar sitt dricksvatten ur den och här finns en kulturhistorisk skatt att ösa ur. Vi tar en tur på Sveriges tredje största sjö.

Text: Nils Ahlén • 2018-04-17 Uppdaterad 2022-09-30

Det är alltför lätt att segla Mälaren förbi på väg upp eller ner i Saltsjön. Det är synd, för en utflykt här på ett par dagar kan bli en stor kulturhistorisk upplevelse! Det finns två sätt att ta sig in i Mälaren. Befinner sig båten i Stockholms innerskärgård är det bara att ta sikte på Danviksbron snett emot Gröna Lund och genom Hammarbyslussen strax vara inne i Stockholms innerstad på andra sidan. Karl Johans-slussen, som tidigare kunde slussa mindre båtar, är stängd på obestämd tid under de stora ombyggnader som pågår här. Den var annars ett alternativ från Strömmen till Riddarfjärden. 

En styrbordsgir efter det att vi passerat förbi Årstabron, Liljeholmen och Reimersholme leder in under Västerbron till Riddarfjärden med Münchenbryggeriet i söder, Riddarholmen rakt fram och i norr Stockholms stadshus, ritat av Ragnar Östberg. Det uppfördes av åtta miljoner tegelstenar och stod färdigt 1923, på det ställe där en gång den berömda ångdrivna kvarnen Eldkvarn låg. Tornet är 106 meter, men söker du med blicken efter klockan på tornet söker du förgäves. Den återfinns bara i filmerna om Jönssonligan! Inför en OS-ansökan drack ett borgarråd vatten direkt ur fjärden här för att visa på den goda vattenkvaliteten. 

Kanske bör det renas lite innan det dricks, men Mälaren är Stockholms huvudvattentäkt. Så mycket vatten tas ut att det varje vecka skulle kunna fylla fyra Globen.

Vi vänder stäven in mot Mälaren igen och passerar Stora och Lilla Essingen och broarna som bär upp Essingeleden. En av broarna blev rammad av en för hög lyftkran på en pråm för några år sedan, vilket ledde till total trafikinfarkt i flera veckor. 

Resmål: Mälaren
Väl inne i Mälaren kan en tur på Riddarfjärden rekommenderas. Klockan på tornet till stadshuset återfinns dock bara i filmerna om Jönssonligan.

Bellmanhistoria

När vi passerat Äppelviken om styrbord och Gröndal om babord är det dags att välja, rakt fram kungsleden förbi Kungshatt och Skärholmen eller styrbord upp mot Sigtuna. På babordssidan har vi i alla fall just passerat Värdshuset Klubben i Mälarhöjden. I Fredmans epistel n:o 49 beskriver Bellman krogen och dess restauratör Fader Hök. 

Mälarens stränder kantades av små krogar på den tiden, inte minst beroende på att många av skärgårdsbåtarna saknade restauration ombord. “Minsta vinkel osar finkel” är en anspelning ur episteln på hur det brändes brännvin nästan överallt. Efter att ha passerat här kan det, oavsett vart vi ska, vara bra att gå in till macken i Ålsten för att fylla på bränsle, det är inte väldigt gott om sjömackar under vår resa i Mälaren. 

Väljer vi leden upp mot Sigtuna passerar vi under Nockebybron förbi Hässelby, under Stäketbroarna och in till Sigtuna. Sigtuna grundades av Erik Segersäll runt år 980 och det var den första egentliga staden i dåvarande Sverige. Senare blev den säte för den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, som här lät slå de första svenska mynten.

Resmål: Mälaren
Göta segelsällskaps klubbholme Jungfruholmarna är en trevlig oas att förtöja vid.

Kungar och hattar

Hade vi i stället gått rakt fram hade vi passerat Kungshatt om styrbord. Längst upp på klippan tronar en stor hatt. I Boviken på norra sidan av ön finns det gott om plats för svajankring och för att med jolle ta sig in till land och gå upp till hatten.  

Namnet Kungshatt finns det flera teorier om. Möjligen ligger dikten av Nicander om sagokungen Erik Väderhatt bakom. Han kunde styra om vädret genom att vrida på hatten men tappade den på flykt nedför klippan till häst. Den troligaste förklaringen är dock den att namnet kommer av att höga öar av den här typen kallades för hattar eller hättor och att kungsleden gick nedanför. 

När vi ändå är inne på ämnet svenska kungar finns givetvis alla möjligheter att ta en sväng förbi Drottningholms slott. Tyvärr finns ingen bra gästhamn här, men vyn över slottet från vattnet är anslående. 

Vi passerar vidare förbi Skärholmen och Vårberget, som fått sitt namn av att det stått en vårdkase på berget som kunde tändas när huvudstaden måste varnas för ett fientligt angrepp. Är det dags för en bit mat passar det bra att förtöja vid Jungfrusunds Marina. Eller så har Göta Segelsällskap, alldeles utanför på Jungfruholmarna, en klubbholme som är ännu trevligare. 

Vägen leder oss förbi Ekerö kyrka ner mot Bockholmssundet, namngett efter de blockhus som tidigare låg här till försvar. Vindarna kan vara varierande i sundet, i gamla seglationsbeskrivningar beskrivs sundet som ett av de få där två båtar med spinnaker kan möta varandra! Är det nu dags för en paus ligger Rastaholms gästhamn om styrbord. Där finns även ett värdshus, men öppettiderna har varierat genom åren. 

På Slandökalv finns en trevlig klubbholme där det annars går bra att ta natthamn. Stävar vi vidare så ligger Björkö med Birka alldeles i närheten. Tyvärr har de en ganska dålig gästhamn, som långtifrån ger skydd för alla vindar. Men för ett dagsbesök fungerar det. Birka brukar kallas Sveriges första stad, och här erbjuds egna strövtåg i kulturlandskapet, att följa med på guidad visning i fornlämningsområdet, att besöka vikingamuseet och att se den rekonstruerade vikingabyn med sina tidstypiska smedjor och vävstugor. Från Ansgarsmonumentet har man en milsvid utsikt. Dessutom finns restaurang för den som är hungrig.

Resmål: Mälaren
Ingen tripp till Mariefred är komplett utan att åka en sträcka med Östra Södermanlands järnväg (ÖSIJ), som kör en mängd lok och vagnar på spårvidden 600 millimeter.

Upplagt för skridskotur

Vi kastar loss och beger oss över Södra Björkfjärden mot Mariefred. På vägen passeras öarna Pingst och Midsommar, som har gett upphov till skämtet att det är enda stället där det går att åka skridskor mellan pingst och midsommar. De som seglar har säkert redan uppmärksammat att Mälaren gärna erbjuder byig vind på grund av alla öar, och det kan pipa i rejält på de stora fjärdarna. Ridö Pilskärs fyr passeras, och det är konstigt nog den sista fyren åt det här hållet, på natten är det annan navigation som gäller. 

När vi girat ner mot Mariefred ligger Herrestaviken om styrbord, en lång vik som slutar med en lagun längst in. Här finns plats för mer än 50 svajliggande båtar, men det finns även möjlighet att förtöja mot land och i viken går det alltid att få lä någonstans. Problematiken med landförtöjning är annars ett av Mälarens signum. Växtligheten sträcker sig långt ner mot vattnet och det är inte alls lika många klipphällar som i skärgården. 

Strax utanför viken ligger Stallarholmens och Enhörna båtklubbars klubbholme, som välkomnar gästande båtar. På vägen mot Mariefred kanske vi möter ångaren som har namn efter staden. Hon är en av tre koleldade ångbåtar som ibland trafikerar Mälaren och har faktiskt gått drygt 110 år på samma trad, fortfarande med ångmaskinen i original. 

Mariefreds historia går tillbaka till 1370-talet, då Bo Jonsson Grip lät bygga en borg på en udde, Gripsholm. Borgen blev på 1530-talet, flera utbyggnader senare, det kungliga Gripsholms slott under Gustav Vasa. Förutom porträttsamlingen på Gripsholms slott eller afternoon tea på Gripsholms värdshus är staden en mysig liten pärla med trevliga små butiker, ofta återkommande torgmarknad, gallerier och en välsorterad Ica-butik. Gästhamnen är precis ombyggd och ger bra förtöjningsmöjligheter vid boj. 

Vi vill ha extra kulturhistoria och hoppar på ångfartyget till Taxinge slott, mer känt som kakslottet, och intar kakbuffén. Mätta och belåtna tar vi sedan ångjärnvägen via Läggesta tillbaka till Mariefred och får på kuppen lite omväxling mot båtåkandet.

Hade vi inte girat babord vid Ridö Pilskärs fyr hade vi i stället, efter att ha passerat ett par broar, så småningom nått Strängnäs. Det var vid Strängnäs domkyrka Gustav Vasa utropades till Sveriges konung 6 juni 1523, och domkyrkan dominerar än idag stadens siluett. Förutom stadens butiker och restauranger finns möjlighet att boka en “greeter”, en lokal guide, eller gå på konstvandring; bägge aktiviteterna tar cirka en timme. 

Och Mälaren tar inte slut där. Sjön sträcker sig ända in till Västerås, Enköping och Arboga och det går via Hjälmare kanal att komma ända in till Örebro. På den vägen väntar ännu mer vackra vyer och hisnande historiska perspektiv. Men det får vi berätta mer om en annan gång.

Resmål: Mälaren
Birkas gästhamn kan inte rekommenderas för övernattning mer än i lugnt väder, men ett besök över dagen ger många fina upplevelser.

Fotnot: 

Den andra vägen in till Mälaren leder in genom Södertäljeleden, cirka 30 distansminuter från Landsort. På vägen finns ett antal klubbholmar att lägga till vid. Eller varför inte göra ett stopp i Skanssundets gästhamn, där krogen 1998 som första restaurang sedan 1800-talet fick tillstånd att bränna sitt eget brännvin?

Resmål: Mälaren
Mälaren är full av broar. Här Nockebybron på väg ut mot Sigtuna. I allmänhet öppnas de en gång i timmen.

Mälarens broar

En mängd broar behöver givetvis passeras. De flesta nås på kanal 14 och öppnar i allmänhet en gång i timmen. (En liten varning dock för att Trafikverket utan förvarning kan få för sig att stänga av en bro i flera timmar på grund av ett cykellopp eller liknande.) Hammarbyslussen, som bemannas av Stockholms hamns personal, är riktigt trevlig att passera, med tjänstvillig personal som gillar fritidsbåtar. 

I Södertälje har yrkestrafiken strängt företräde – slussen och farleden kan stängas långt i förväg och fritidsbåtar får vackert vänta på nästa öppning, som kan dröja ett par timmar. Någon extra slussning går sällan att påräkna trots att det kan vara fullt av fritidsbåtar i kö, och slussen öppnas bara på bestämda klockslag. I Hammarbyslussen går det att betala på plats, i Södertälje måste besättningen gå iland och betala i förväg i en automat. Betalning sker bara vid passage ut från Mälaren och kostnaden är 200 kronor. Oavsett vilken som väljs är slussningen okomplicerad, med en nivåskillnad på högst en halvmeter, och det borde inte avskräcka för att ta sig in i Mälaren. I sjön finns cirka 40 broar med varierande höjd. Många av dem är inte mer än två till sex meter, och där krävs det nästan öppning oavsett hur låg mast du har. Sen finns det några som kanske kan passeras, som Danviksbron på drygt 11 meter, Liljeholmsbron på 14,7, Mälarbron i Södertälje på 15, Nockebybron på 12 och Skansbron vid Hammarbyslussen på 11,4 meter. Vid högre mast än så kan även dessa öppnas. 

Några fasta broar finns vid kanalerna i Stockholms innerstad. Där rekommenderas inte passage med annat än mycket låga motorbåtar eller segelbåtar utan mast. De fasta broarna som kan begränsa Mälarseglatsen börjar på 17 meter.

Resmål: Mälaren
Mälaren är inte gödslad med sjömackar, men här i Stäket finns en. Likaså har Strängnäs en sjömack och Mariefred en vanlig mack några hundra meter från bryggan.

Boktips

Vill du förbereda dig lite extra inför Mälarexpeditionen? Här är några boktips: Dels den femte boken i den kända hamnserien som beskriver hamnar längs hela Sveriges kust. Den heter kort och gott “Mälaren” och är utgiven på Norstedts förlag. Dels en bok som heter “Segla Mälaren” med lite mer kulturhistoriska inslag. Mer info om den boken på www.seglamälaren.nu   

Resmål: Mälaren

Text: Nils Ahlén • 2018-04-17
ArtiklarBåtnyttResmålBåtnytt
Scroll to Top