Norska sydkusten har många fina inomskärsleder, exempelvis den smala men suveränt vackra och drygt tio sjömil långa Blindleia som börjar vid Lillesand. Foto: Martin Leisborn
Rutt: tre länder & tre hav, del 1
Ta en tur runt Skagerack och upplev det bästa av Sverige, Norge och Danmark. Vi hänfördes av variationen, skönheten och äventyren. Här är vår berättelse.
Jag kom inte på det själv, utan tanken kom från en vän. Han hade seglat rutten ett flertal gånger förut och målade i några få meningar upp hur fascinerande det var att ta sig dit, och sedan över dit, hur kontrasterna var, hur känslan blev sedan, och så vidare.
Med en sådan beskrivning tog det inte många minuter innan en äventyrare som jag högg. Den rutten vill jag prova. Familjen var inte heller sen att hänga på, vi är ute med båten flera veckor varje år och ser gärna nya vyer.
Trots tusentals sjömil i våra vatten var Norge för oss en vit fläck på kartan, i alla fall vad gäller segling och båtliv. Danmark har vi däremot seglat till under flera år, varav några seglatser blivit resmålsartiklar i Praktiskt Båtägande under åren. Men Limfjorden var fortfarande ett oskrivet ark i loggboken.
Jag är även sådan till läggningen att jag ogillar återvändsgränder. Det är trist att köra till en plats och sedan samma väg tillbaka, en rundtur i cirkel är mycket trevligare. Cirkeln kan dessutom skräddarsys enligt behag, för – precis som de flesta andra populära rutter – har även denna Skageracktur flera möjliga sträckningar.
För oss som är göteborgare är naturligtvis vår egen ort både utgångsort och slutmål, men självklart kan man börja och sluta var man vill. Vissa kör till exempel Bohuslän och Sydnorge upp till Stavanger eller Bergen och återvänder sedan via Danmark, antingen genom Limfjorden eller via Hirtshals och Skagen. Andra väljer att gå åt motsatt håll. Det som kompisen nämnde och som jag nappade på var dock följande rutt:
1. Norrut från Göteborg, längs Bohuskusten, eftersom det ger medström. 2. Samma havsström svänger sedan och för oss bekvämt västerut längs den norska sydostkusten, ända fram till den ökända udden Lindesnes. 3. Från Lindesnes seglar vi över Nordsjön mot sydost till Thyborön vid Danmarks västkust och surfar då fram med västliga vindar i ryggen eller i sidan. 4. Samma vindar puffar oss sedan behagligt österut genom Limfjorden ända till dess utlopp vid Hals. 5. Kattegatt korsas och vi återvänder till Göteborg.
Eftersom tanken föddes redan hösten före seglatsen så fanns det gott om tid att undersöka och förbereda. Förberedelse är en del av nöjet och kan förhöja utbytet av resan rejält. Internetsidor uppsöktes, och några vänner lånade ut Kryssarklubbens bok om Limfjorden, en bok om naturhamnar i Sydnorge, plus några papperssjökort. Boken Havneguiden 2 införskaffades också, något som skulle visa sig ovärderligt. Ju mer vi läste om rutten, desto mer sugna blev vi att segla den.
Plotter bör ju finnas med ombord, och med aktuella sjökort över sträckan. Här fick vi dock ett problem vi inte trodde skulle vara någon svårighet.
Den befintliga plottern var hyfsat modern, en Garmin 526 från 2012, men hade inte sjökort över alla farvatten vi skulle till och behövde därför kompletteras med fler. Det var inte så lätt som det verkade. Den använde nämligen Bluechart G2, och från och med 2019 finns de inte mer, bara nya G3, som min gamla plotters hjärna tyvärr inte orkar med.
Den enda lösningen blev att införskaffa en helt ny plotter, en Garmin 722, och dessutom sjökort över halva Europa eftersom ingen lämplig regional del fanns över alla de vatten vi skulle till. Men jag klagar inte, det var faktiskt väldigt fräscht och kul med en ny maskin också. Den var bättre på många sätt. Och det är inte fel att ha sjökort ända till Rumänien heller, inför framtida seglatser.
Det mesta i Norge är dyrt och den danska kronan är stark, så före avfärd bunkrades så mycket mat som möjligt, men just ingen alkohol, tullen är sträng i Norge. Ett Forex bankkort togs också med, för bättre växelkurs och mindre påslag, samt en del danska kontanter.
Vår elvaårige son Leo hade gjort en flaskpost att skicka iväg någonstans på Nordsjön, försedd med hans namn och telefonnummer, en sorts vandringspokal tänkt att hittas och sedan sjösättas om och om igen av dem som hittar den. Så den packades också med.
Väderprognosen var inte speciellt positiv när semestern började, men första kvällen och natten gav SMHI bra vind norrut för att redan dagen därpå bli motvind. Sagt och gjort, det blev en fin kvälls- och nattsegling 60 sjömil nonstop till Hunnebostrand, där planen var att börja avnjuta Bohuslän lite steg för steg.
Men eftersom vädret bara bjöd på kraftig motvind blev vi inblåsta ett par dagar. Hunnebostrand är dock inte sämsta platsen att vara inblåst på, med sol, bad och grillning.
Naturligtvis hade det gått att kryssa vidare norrut, men vi hade helt enkelt ingen lust att stånga oss norrut i kuling. Annars är ju Bohusläns hela sträckning en underbar trakt att kajka sig fram på, och det är verkligen en fin del av turen runt Skagerack, speciellt om västkusten inte har upplevts tidigare. Exempelvis är Väderöarna, Fjällbacka skärgård och Koster helt underbara områden att uppleva, för att sedan fortsätta över till Norge.
För min del är jag uppvuxen i området och nyfikenheten var därför inte superstor, så efter ett par dagar tog upptäckarlusten över. När vinden så avtog och vred mot sydväst kastade vi loss klockan tre på morgonen och gav oss iväg rakt mot Kragerö i Norge.
Översegling nummer 1 gick över Skagerack.
Månen lyste klart och Ramsviks blinkande ensfyrar ledde oss i mörkret mellan grunden och ut på havet. Väl utomskärs sattes kurs 300 grader på autopiloten. När solen gick upp åt vi frukost i sittbrunnen. Den svaga vinden ökade efterhand till en skön bris som gav oss halvvind hela vägen över. Vår gamla Albin Ballad jublade och pendlade långa sträckor mellan sju och åtta knop, vilket är mycket bra för en tungt lastad sjuttiotalsbalja.
Ett varningens ord: Överseglingar kan vara underbara, men även långa och utan varken mobiluppkoppling eller land i sikte. Sträckan Hunnebo–Kragerö är på cirka 65 sjömil och Skagerack kan vara blåsigt och guppigt värre. Så det är viktigt att invänta så bra förutsättningar som möjligt, framför allt rätt vind, och vara väl förberedd på väderförändringar till det sämre.
Det är en segling på 10–15 timmar, så mat och dryck bör finnas lättillgängliga. Tänk på säkerheten ombord och se till att alla har flytväst, helst med inbyggd sele, ifall något händer. Utan mobiltäckning är vhf-radio det enda medlet att nå omvärlden på, såvida du inte har satellittelefon.
Att komma fram efter en översegling kan också vara en utmaning. Beroende på vilken sträcka som väljs bjuder norska kusten ibland på farliga grund i överflöd, och det gäller att veta vilken väg som ska tas mellan grynnorna.
Här krävs goda navigationskunskaper, sjökort och redskap som pejlkikare, transportör, linjal och passare för att handplotta positionen. Med en gps-plotter blir det så klart mycket enklare, men kom ihåg att alla elektroniska hjälpmedel när som helst kan fallera. Då behöver du kunna traditionell navigation. Det bästa är att göra både och, samtidigt, under hela överseglingen.
Kolla koordinaterna för din position på gps:en minst en gång i timmen och plotta in dem på papperskortet, så har du något att börja räkna från om plottern plötsligt skulle få blackout.
För den som seglar till Norge för första gången, som vi, slås man av att bergen och kullarna är mycket högre än hemma. Norge syns på långt håll och det är fascinerande att komma till en ny båtmiljö.
Vårt grannlands sydostkust är fantastiskt vacker och påminner ibland om Bohuslän med kala kobbar och skär, medan det på andra platser ser mer ut som Höga kusten eller rentav Alaska med höga berg med skogar och djurliv. På ytterligare andra ställen ser det mer ut som i Stockholms skärgård, med öar med både kala klippor och skog nästan ända ner till vattnet.
Det är alltså en hel del variation, mer än i Sverige. En annan sak som skiljer Norge från Sverige är att många norska småöar är privatägda och bebyggda.
Men det finns även hundratals superfina naturhamnar, såväl som trevliga gästhamnar. Havneguiden var helt fantastisk på att tipsa om dessa guldklimpar i skärgården, och vi rekommenderar varmt att ta med en sådan. Vi hittade exempelvis två helt fantastiska laguner där det var perfekt att ligga på svaj för natten med skyddande berg runtom, kreatur med bjällror i skogarna och fisk som hoppade i vattnet.
Praktiskt Båtägandes Skagerackexpedition stötte inte på speciellt många svenskar under resan. Men på norska ön Jomfruland hittade vi Pär och Anette Wikenmo från Limhamn. De seglar en Allegro 33 och var vid tillfället på väg hemåt igen.
– Det här är fjärde gången vi seglar hit till den norska sydkusten, och som längst har vi kommit upp till Fleckefjord, berättar Pär.
Vad ska man inte missa?
– Det ska man helst inte avslöja, men det finns många fina platser här, och Norge verkar satsa mer på naturen, säger Pär.
– Det finns jättemånga naturhamnar som är välskötta, fast kanske lite tillrättalagda jämfört med Sverige. Det finns till exempel ofta bryggor. Men det ger en känsla av att man vill att folk ska komma ut i naturen och att det ska vara hysfat enkelt. Och det är mycket färre människor i naturhamnarna än på svenska västkusten, säger Anette.
Favoritställe i Norge?
– Ydre Kalvekilen på Hidra med sin skyddade lagun är en riktig favorit.
Något man ska se upp för?
– Se upp för tullen. Vi hade lite för mycket med oss en gång och fick besök av tullen, men det slutade bra.
Varför är det så lite svenskar häromkring?
– Det är ganska långt hit.
De norska farvattnen bjuder även på många inomskärsleder som kan passeras både med motor- och segelbåt, medan vissa sträckor bara kan passeras utomskärs. För vår del provade vi båda alternativen, utomskärs när vi ville komma någon vart, men annars inomskärs. Exempel på fina inomskärsleder är Kragerö skärgård, Arendalområdet, Blindleia och Sögne skärgård, men det finns mycket mer.
Bland de många fina orter som passeras bör Kragerö, Risör, Arendal, Lillesand, Kristiansand och Mandal nämnas. Om tiden räcker så besök gärna några av dem. Mandal var exempelvis en trevlig överraskning. Vi hade bara tänkt vara där en natt men trivdes så bra i den ”koseliga” byn och fina naturen att det blev tre. Skärgården där är också spektakulärt vacker.
Norge är känt för regn och blåst och vädret levde verkligen upp till sitt rykte. Mycket nederbörd, motvind och bara 16–17 grader i vattnet. Men några sagolikt fina dagar med fantastisk segling och stunder och vyer kom att uppväga allt. Slutligen, efter drygt hundra sjömil längs den norska kusten. nådde vi Lindesnes, Norges sydligaste punkt av fastland.
Någon hade sagt till oss att vi skulle märka att norrmännen är trevligare ju längre bort från Oslo man kommer. Inte så att vi tyckte att någon i vårt fiskälskande brödrafolk var otrevlig, inte alls. Men för all del, i Mandal, Båly och Lillehavn på Lindesnes var människorna faktiskt osedvanligt snälla, trevliga och gästfria. Det skriver vi under på. I alla fall de vi träffade.
Efter ett vackert och fascinerande Norge väntar nästa hav och nästa land – Nordsjön och Danmark. Dessutom seglingen över Kattegatt. Det läser du om i nästa del.
Den här artikeln publicerades i Praktiskt Båtägande 2019.
Läs mer:
Klassikern: M 46 – pånyttfödd
Mer från mässan Mets
Resmål: Shetlandsöarna
Text: Martin Leisborn • 2024-11-12