Självstyrningen – en extra rorsman

Projektbåten Rabalder, en långkölad Vancouver 27 från 1977, ska långseglas så småningom och ombord finns redan ett Aries vindroder från mitten av 1980-talet. Men ett vindroder fungerar bäst vid jämna vindar och det kan vara krångligt att trimma. När det blåser lite eller båten går för motor fungerar bara handstyrning eller en autopilot. Rabalder har rorkult och installationen var en tämligen enkel och rättfram affär – när jag väl hade bestämt var jag skulle montera den. Att hitta den bästa placeringen för självstyrningen är kanske det som kräver mest tankemöda. Ingen båt är den andra lik och det är viktigt att försöka ligga så nära monteringsrekommendationerna från tillverkaren som möjligt. Men man upptäcker snart att större eller mindre justeringar nästan alltid måste göras. Det medför att du troligen får avvika från de rekommenderade måtten, vanligen genom att köpa någon av monteringssatserna som tillverkarna erbjuder eller att själv tillverka trä- eller metallkonsoler som gör monteringsvinkeln eller placeringen av fästet bättre.

– Det som är viktigt är att kraften som behövs för att manövrera rorkulten vid infästningspunkten är inom gränsvärdena, säger Martin Johansson, försäljningschef på Simrad. Naturligtvis ska man inte ligga precis på gränsen utan flyttar då med fördel fram infästningspunkten något. Exakt var dessa gränsvärden ligger, får du prova dig fram till. Men det kan behövas större kraft och därför en kraftigare modell av autopiloten om båten ska seglas på stora hav, jämfört med en seglats på Mysingen.

Koppla ihop med annan elektronik De flesta moderna autopiloter kan kopplas ihop med annan elektronisk navigationsutrustning, vanligast då med en gps eller sjökortsplotter som med hjälp av brytpunkter (waypoints) kan styra båten i kringelkrokar. Gps och plotter kommunicerar alla med NMEA (0183), men sedan har varje tillverkare sin egen standard. Simrads standard heter Simnet och Raymarines heter Seatalk. Om du kopplar en autopilot till en vindgivare i masttoppen kan en del autopiloter styra efter vindvinkeln och få ungefär samma funktion som ett vindroder. Även om båten har olika grupper (det vill säga strömbrytare) för autopilot och sjökortsplotter bör alla ingående delar vara kopplade till samma batteribank för att fungera utan störningar.

Köptips Vad är viktigt att tänka på vid ett köp av en ny autopilot? Andreas Leinsdorff, försäljningschef på Navship som säljer Raymarine, menar att det allra viktigaste är att inte underdimensionera autopiloten. Då kommer den inte att hålla lika länge och drar betydligt mer ström. Andreas tipsar om att det är den lastade vikten på båten som räknas. Du bör räkna med design-deplacementet och sedan lägga till 20 procent för att få rätt vikt.

– Du bör också titta på var och för vad garantierna gäller om du ska ut och långsegla, säger Andreas Leinsdorff.

Installation En autopilot ska monteras så nära som möjligt i ett läge där autopiloten är horisontell och i nittio graders vinkel mot rorkulten när dragstången står i mittläge. Autopiloten är inställd för att monteras på styrbords sida, men det går att ändra för ett montage på babords sida. Skulle detta trots allt inte gå att lösa får man ta till olika modifieringar, förlängningar eller monteringskit.

Den autopilot som monterades på Rabalder, en Simrad TP32, är lämplig för båtar på upp till tolv meter och 6,3 ton. Motorn är en kullagrad skruvstång med maximal dragkraft på 85 kilogram, men under längre perioder klarar den att verka på rorkulten med en kraft på 50 kilogram. Då tar det åtta sekunder från ytterläge till ytterläge – en skillnad på 25 centimeter. Strömförbrukningen är 0,5 amperetimmar men vid stora vågor eller skiftande vindar så kan TP32 använda 3,8 amperetimmar vid en dragkraft på 40 kilogram.

Båten bör också vara någorlunda välbalanserad under segel. Får du kämpa vid rodret så kommer också autopiloten att behöva jobba mycket, med kraftigt ökad strömförbrukning som följd. En autopilot kan dock jobba längre än en mänsklig rorsman någonsin klarar av.

Steg-För-Steg En sen höstdag när årets första snö precis lagt sig över båtklubben, var jag på plats för att installera en elektrisk autopilot på Rabalder. Under sommaren hade jag monterat samma autopilot på den First 21.7 som jag seglade från Biscaya till Sverige. Då gjorde layouten på sittbrunnen att jag var tvungen att frångå måtten i viss utsträckning, men det fungerade tillfredställande ändå. Jag tillverkade ett beslag som gjorde att autopiloten kunde sättas i luckkanten. Se faktaruta på nästa sida för mer information om detta.

På Rabalder testade jag två olika monteringar för att undersöka vilken som fungerade bäst. För att autopiloten ska inkräkta så lite som möjligt på utrymmet i sittbrunnen krävdes extra fästen. På så vis kan jag komma åt stuvfacken, även när autopiloten är inkopplad.

Funktioner i autopiloten Styra efter kompass: Ett knapptryck gör att autopiloten behåller kursen med hjälp av den inbyggda kompassen. Autoslag: Om du är själv i sittbrunnen och behöver koncentrera dig på skoten kan båten föras över till den andra bogen (som går att ställa in) med en enkel knapptryckning. Styr på vindvinkel: Med ett vindinstrument kan du få rodret att styra efter en vindvinkel. Styra efter gps: Alla de större modellerna kan ta emot NMEA-signaler, eller tillverkarens eget system (Simnet/Seatalk). Det innebär att brytpunkter (waypoints) kan överföras till autopiloten som automatiskt styr in på en ny kurs som den håller till nästa brytpunkt.

Av: Micke Westin