Mätinstrumentenen som ska spåra tumlarna placeras nära havsbotten. Foto: Frida Rosshagen, Håkan Aronsson
100 instrument ska räkna Östersjötumlare
Den akut hotade Östersjötumlaren ska inventeras igen. Totalt ska 200 mätstationer ha placerats ut i Östersjön, varav 100 stycken på svenska vatten.
För tolv år sedan uppskattades populationen av Östersjötumlare till endast 500 individer. Nu initieras ett internationellt projekt, koordinerat av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, som syftar till att uppdatera dessa siffror.
– Vi kommer att ha extra tätt med stationer inom Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna. Tack vare detta kommer vi att kunna göra en mer exakt skattning av hur många Östersjötumlarna är, förklarar Julia Carlström, koordinator för inventeringen och forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
LÄS MER: De ror över Atlanten – för tumlarens skull
Tumlarna är så sällsynta att de inte kan räknas med traditionella metoder. Istället används specialutvecklade tumlarklickdetektorer. Förutom Sverige deltar även Danmark, Finland, Polen, Tyskland, Estland och förhoppningsvis Litauen i inventeringen. Ett rutnät har designats över ett stort område från sydvästra Östersjön upp till Ålands hav.
– Utsättningen av cirka 100 detektorer kommer att ta flera veckor, så vi har redan börjat för att vara redo i juli. Under projektets gång kommer vi också att serva alla detektorer och ladda hem data fyra gånger, säger Pia Eriksson, intendent vid Naturhistoriska museet.
Detektorerna ska vara i vattnet från första juli 2024 till sista juni 2025 för att samla in data. De kommer inte att vara synliga för båttrafiken och fritidsbåtägare behöver inte heller oroa sig för att komma i vägen. I ett mejl till Praktiskt Båtägande förklarar Julia Carlström hur mätstationerna fungerar:
”På de allra flesta stationer sätter vi ut instrumentet fäst på en ankarsten, som i sin tur sitter ihop med en annan ankarsten via en bottenlina. Vi tar GPS-positionerna när vi släpper ankarstenarna, och när vi kommer tillbaka några månader senare draggar vi upp riggen genom att fiska tag i bottenlinan.”
I vissa fall kommer det att lämnas material kvar på havsbotten.
”Vi stationer djupare än cirka 80 meter använder vi istället en akustisk releaser fäst i en jutesäck fylld med grus. Tumlarklickdetektorn sitter ihop med releasern och en boj, och för att få upp paketet skickar vi en signal till releasern som skruvar loss sig, åker upp till ytan och lämnar säcken med grus kvar på botten”, skriver Julia Carlström.
Tre experiment kommer att genomföras för att förstå hur många tumlare som gör klickljud. Det första experimentet innebär att undervattensmikrofoner placeras ut för att beräkna på vilka avstånd tumlare kan detekteras. Det andra mäter hur ofta tumlare ekolokaliserar, och det tredje använder konstgjorda tumlarsignaler för att se hur avståndet för detektering varierar.
– Vi har mycket dålig kunskap om vilka faktorer som styr tumlares utbredningsmönster. Därför vill vi undersöka om det finns kopplingar mellan olika bytesarter och tumlares förekomst, säger Kylie Owen, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Utöver akustiska data ska även vattenprover tas för att mäta förekomst av genetiskt material från fisk, vilket är ett pilotexperiment för att kartlägga bytesarter för tumlare och säl.
Läs mer:
Text: Elinor Karlin • 2024-07-16