Evert Taube föddes i Göteborg och en staty över honom har rests där. Passande nog i marin miljö för Evert Taube var sjöman i sin ungdom och kärleken till havet och skärgården var stark livet igenom. Foto: Johan Cooke
Öarna som inspirerade Evert Taube
Två skärgårdsöar spelade avgörande roller i Evert Taubes liv. Barndomen på Vinga utanför Göteborg präglade honom och på sitt Sjösala i Stockholms skärgård fann han sinnesro och inspiration.
– Hans visor har tröstat och glatt människor ur alla samhällsskikt, tagit oss med på äventyr och väckt barnet i oss. Förläggaren och redaktören Bo Strömstedt undrade litet skämtsamt om den svenska sommaren verkligen fanns före Evert Taubes tid, säger litteraturvetaren David Anthin som har skrivit doktorsavhandlingen Evert Taubes scener – från Cabaret Läderlappen till Gröna Lund och har mycket att berätta om Evert Taube.
Evert Taube föddes i Göteborg den 12 mars 1890 men antogs vara dödfödd. En läkare upptäckte att det ändå fanns liv i den lilla kroppen. Kanske insåg högre makter att gossebarnet var ämnat för något stort och skonade därför hans liv. Everts far, Carl-Gunnar Taube, var fyrmästare på Vinga fyr väster om Göteborg. På bogserbåten Arthur gjorde Evert sin första sjöresa, från Göteborg till Vinga, när han var blott sju dagar gammal. Och Evert Taubes barndom på Vinga var lycklig:
– Utställningen Evert Taubes värld på Liseberg, och min bok med samma namn, tar avstamp i Vinga. Där föddes Everts äventyrslust när han lyssnade på sjömännens berättelser om deras strävsamma men också spännande liv. Även idyllikern Evert Taube har sina rötter på Vinga. Han beskriver sommarängen som ett paradis med havets glittrande vågor i fonden. Äventyret och idyllen är de poler i vars kraftfält hans visor föds. Evert insåg också tidigt att havet både tar och ger; hans lekkamrat på Vinga drunknade vid fyra års ålder.

År 1905 flyttade familjen till Göteborg. Två år senare rymde Evert, som 17-åring, till Stockholm för att gå i konstskola. Fadern oroade sig för sonens bohemiska liv och tvingade Evert att välja mellan att gå i internatskola eller att bli sjöman. Han valde sjömanslivet och gick till sjöss första gången 1907.
Scendebuten begicks 1918 på ön Smögen på västkusten. Evert sjöng både egna och andras visor.
– Den publik Taube uppträdde inför har ofta präglat hans visor, musikaliskt och textmässigt. Hans stamkrog, Den gyldene freden i Gamla stan i Stockholm, är ett exempel. På 1920-talet skrev han ett flertal visor i Bellmans anda, kännetecknad av feststämning och en hänsynslös kritik av småborgerliga personer och uppkomlingar. Evert skrev även en bok med visor framförda på Den gyldene freden, berättar David Anthin.

Evert Taube förknippas med både ost- och västkusten. Själv riktade han blicken långt västerut, mot havet.
– Det är där äventyret börjar för sjömannen Evert Taube. Varje vår längtade han tillbaka till Vinga. ”Det bor en femåring i mitt 60-åriga bröst”, skaldar han. Hans minns djuren, blommorna och vågornas svall i Kattegatt, berättar David Anthin.
Evert var en fantastisk berättare, både i dikt- och prosaform. Han har skrivit om barndomens Vinga i självbiografin Jag kommer av ett brusand’ hav. I visan Inbjudan till Bohuslän med inledningsorden ”Som blågrå dyning bohusbergen rullar” hyllar han också barndomslandskapet på västkusten.
Evert kände ingen bitterhet mot fadern som tvingade honom att gå till sjöss.
– I visorna bejakar han ofta sjömanslivet. De är utformade som en väl uppbyggd och ibland dramatisk berättelse. Eldarevalsen är ett exempel. Där berättar Evert om sjömannen Charlie Barr som var nära att få sätta livet till när han rengjorde fartygets ångpanna, säger David Anthin.
David Anthin har också skrivit boken På kryss med Taube efter fyra seglingsturnéer med en Kosterbåt på västkusten med många strandhugg. Med på dessa turnéer var även trubaduren Martin Bagge. Tillsammans med Martin har han också tagit fram antologin En svensk visbok – 99 visor och en psalm för Svenska Akademiens klassikerserie.

Evert var även en hängiven fritidsseglare och hade flera båtar som han kappseglade med ibland. År 1942 deltog han i Sandhamnsregattan med sin Folkbåt.
Fredsåret 1945 seglade Evert in i Kungsviken på västra Orust med kostern Monsunen. Den behövde byggas om för att bland annat öka ståhöjden. Henrik Johansson, farbror till den legendariske båtbyggaren Gösta Johansson, skulle ha gjort ombyggnaden. Men Henrik omkom under en cykeltur till fastlandet, påkörd av en lastbil. Så Gösta byggde om Monsunen istället.
– Som sjöman besökte Evert Taube många länder. Men han tyckte att vistelsen på Orust ändå gick utanpå det mesta och skrev också en hyllningsdikt till Henrik Johansson, berättar David.
År 1919 flyttade Evert Taube på nytt till Stockholm. Då hade han varit till sjöss, varit bosatt fem år i Argentina men även bott i bland annat Grisslehamn och Köpenhamn. År 1930 köpte Evert Taubes hustru, Astri Bergman Taube, en tomt på Hölö vid Stavsnäs på Värmdö. Fem år senare lät paret bygga ett hus på tomten, som Evert Taube döpte till Sjösala.

– Det kommer av ordet sjösal: en öppen plats mellan två klippor och havet. Platsen är en vacker och havsnära äng, kringgärdad av två berg, berättar Maria Taube, dotter till konstnären Ellinor Taube, Everts och Astris dotter.
Maria Taube har en fil.kand. i konstvetenskap och var under 40 år intendent på Moderna museet i Stockholm. Hon vet att berätta att Sjösala byggdes i funkisstil med släta, ljusa ytor, platt tak och en odekorerad fasad.
– Astri Taubes bror, arkitekten Hemming Bergman, ritade huset som blev mindre än i Everts skisser. Makarna Taubes son, arkitekten Per-Evert, lät sedan göra en tillbyggnad av Sjösala. Men det äldsta huset, som ser ut som ett skjul, finns fortfarande kvar och är nu restaurerat, säger Maria Taube.
Everts rika produktion omfattar prosa och poesi samt teckningar, akvarell- och oljemålningar.
Everts besök och upplevelser i de olika länderna skildras i många av hans cirka 200 visor. Sjösala var, liksom Vinga, stora inspirationskällor. På Sjösalas tomt fanns bärbuskar, äppelträd och grönsaksland, och omtanken om miljön går som en röd tråd genom Evert Taubes visskatt.
– Jag besökte Sjösala som barn och lekte där. Det var en härlig skärgårdsmiljö med djur, natur och mormor Astris goda mat. Jag kände mig glad i hela kroppen på Sjösala och klättrade ibland upp på Orrberget, berättar Maria Taube.
Miljöengagemanget kom inte enbart till uttryck i Evert Taubes mångsidiga konstnärskap. Han kunde också påverka makthavarna.
– Han lyckades stoppa dumpningen av giftiga schaktmassor i Riddarfjärden när Klarakvarteren i Stockholm revs på 1960-talet för att ge plats för höghus av betong, säger Maria.
Maria har skrivit flera böcker, bland annat Konstnären Evert Taube och Det stora konstkalaset. Hon har också arrangerat konstutställningar, där Evert Taubes konst visats. Hans visdiktning utgår ofta från målningen. Först målade han med pensel, sedan med ord och ton.

Här vid Sjösala en sensommardag hörs måsars gälla skrin, och ute på redden ligger en vedskuta. Den för tankarna till sjömannen Evert Taube. Han skildrar det ofta hårda sjömanslivet både i sina dikter och i sin prosa. Rundvandringen vi företar oss på denna klassiska mark frambringar för mitt inre en bild av Evert Taubes alter ego, Rönnerdahl, när han till tonerna av sin luta sjunger Sjösala vals. I den ombesjungs Orrberget på Hölö, ekorren Kurre, gullvivan, mandelblomman och sunnanvindens brus från havet.
År 1969 brände en psykiskt sjuk kvinna, som även mordhotat Ellinor Taube, ner Sjösala. Sedan dess har ett nytt hus byggts upp på tomten av familjen Ryott som funnit sin plats på jorden.

Jesper Taube, barnbarn till Evert Taube och Astri Bergman Taube och son till Sven-Bertil och Inger Taube, har sitt sommarhus här på Sjösala. Jesper är krögare på skärgårdsbåten Waxholm III.
– Tjusningen med jobbet är skärgårdsmiljön, ett över hundra år gammalt och vackert fartyg, växlande årstider, utsikten och varierande väder och vind, säger Jesper när vi vandrar runt i grönskan på Sjösala.
Familjen har tre båtar:
– Vi har en eka och en Coronet DC 21 (1969). Och en Arpege 30 fot (1970), som jag seglade hem från Medelhavet, men har svårt att hinna använda numera. Högsäsongen i jobbet krockar med båtsäsongen. Så det blir mest korta svängar till vänner eller till närbelägna hamnkrogar, säger Jesper.
Evert Taube avled 1976. Men han ler nog i sin himmel när han blickar ner och ser att hans ättlingar ärvt hans kärlek till havet och skärgården.
Text: Redaktionen • 2024-10-10




