XRF-metoden kritiseras – men forskare ifrågasätter Kryssarklubbens utredning

Tributyltenn, också känt som TBT, är ett av de giftigaste ämnena vi har släppt ut i vår miljö. Fram till 1989 var det också förekommande i våra båtbottenfärger – men sedan dess är det förbjudet att använda på fritidsbåtar. Färgen finns dock fortfarande kvar på äldre båtskrov, som blivit övermålade med modern båtbottenfärg. För att screena båtar efter förekomst av tenn används i dagsläget ett så kallat XRF-instrument. 

Men hur bra är egentligen metoden? Det ifrågasätts nu i en rapport som har beställts av Svenska Kryssarklubben. Rapporten är utförd av konsultfirman DGE mark och miljö AB. Slutsatsen i rapporten är skarpt kritisk: “Att använda enbart XRF-metodik för att besluta om sanering av båtbottnar är olämpligt med tanke på de stora variationerna av mätvärden”, skriver man i rapporten. Fredrik Norén, generalsekreterare för Svenska Kryssarklubben, kommenterar rapporten: 

– Vi vill inte döma ut hela metoden, det är inte det vi är på jakt efter. Men här ser vi en problematik med att vi skapar mycket jobb för den enskilde båtägaren. Vi skuldbelägger med hjälp av en metod som inte verkar vara tillräckligt vetenskapligt säkerställd. 

Det som kritiseras är bland annat de stora skillnaderna i indikationer mellan en XRF-mätning och en kemisk analys på ett skrapprov, vilket är det enda sättet att på riktigt säkerställa TBT-halterna i skrovfärgen. Jämförelsen mellan XRF och kemisk analys gjordes dessutom på tennhalterna, inte på de specifika TBT-halterna. En TBT-sanering kan bli kostsam. Enligt ett prisförslag från en entreprenör i Stockholmsregionen kan saneringen landa på mellan 6 000 och 27 000 kronor, beroende på båtstorlek. Enligt rapportförfattarna finns det risk för att man kan ha gjort dyra saneringar i onödan. Men de forskare som står bakom metoden med XRF-mätning ställer sig frågande till kritiken. 

– Syftet med XRF är inte att mäta den exakta tennhalten. Det är ju att hitta båtar och fartyg där tennsignalen är så pass hög att den inte går att förklara med något annat än förekomsten av tennorganiska föreningar i färgskikten, säger Maria Lagerström. 

Hon är doktor i tillämpad miljövetenskap på Chalmers. Hon och Erik Ytreberg, docent i maritim miljövetenskap, har tillsammans utvecklat den applikation som används i XRF-instrumentet för att screena specifikt båtbottenfärger, samt en manual för hur man ska utföra mätningarna. XRF-instrument kan användas till många olika syften, att screena alltifrån leksaker till bottensediment efter olika typer av ämnen, och för varje specifikt område krävs en specifik applikation. Det finns olika applikationer för om man screenar båtskrov av stål respektive plast, men vilken applikation som används i studien framgår inte i rapporten. 

– När jag tittar på de här resultaten så hajar jag till. Där ser man att färgen innehåller en halt på 800 000 ppm tenn, vilket motsvarar ett innehåll på 80 procent tenn. Det är orimligt. Här undrar man verkligen, vilken typ av kalibrering är det de har använt? Den verkar inte fungera för tennfärg, säger Maria Lagerström. 

Överlag menar hon och Erik Ytreberg att den vetenskapliga metoden går att ifrågasätta när man läser konsultfirmans rapport. De pekar ut flera brister och inkonsekvenser, bland annat har firmans färgprover analyserats med olika metoder och blir därför svåra att jämföra. 

– Det står ju helt upp till Kryssarklubben hur man vill använda sina medel och medlemspengar, om man vill finansiera den här typen av studier ska väl inte vi lägga oss i, men de är tveksamt utförda, säger Maria Lagerström.

Läs mer:

Båtnytt

Trendbrott: båtmotorstölderna ökar

Båtnytt

Ansök om en båtmentor

Artiklar

Välj rätt åtgärder inför sjösättning

Båtnytt

De är förlorarna i Sweden Yachts Groups konkurs