Elva brandsläckare testades på Storstockholms Brandförsvars utbildningsanläggning i Ågesta.

Brandsläckare

Fem brandsläckare underkända i test – en brann upp

Att ha rätt brandsläckare ombord kan utgöra skillnaden mellan liv och död. Vi har testat ett antal sätt att släcka en brand, och det är tydligt att många produkter inte håller vad de lovar. Långt därifrån.

Text: Nils Ahlén • 2022-05-17

Foto: Nils Ahlén & Lars-Erik Wester

Det finns faktiskt ett båttillbehör man önskar att man aldrig behöver använda och helst inte ens skulle vilja behöva ha ombord. Det handlar förstås om brandsläckaren, som ska finnas lätt tillgänglig om olyckan skulle vara framme. Det vanligaste, och det som försäkringsbolagen kräver, är att det finns en eller flera tvåkilos pulversläckare ombord. En mycket förnuftig rekommendation ska det visa sig efter det test av olika typer av brandsläckare som vi har gjort.

LÄS TESTET LÄNGST NER PÅ SIDAN

Pulversläckaren sätter standarden för brandsläckare i och med att den släcker i stort sett allt. Problemet är bara att pulvret smutsar ner väldigt mycket. Det behövs rejäl sanering och kanske tar motorn skada. Men å andra sidan är man på försäkringsbolagen säkert bara tacksamma över att få betala för en sanering jämfört med kostnaden för en totalförstörd båt.

LÄS MER: “De inger en falsk trygghet”

För att kunna välja rätt släckare är de klassificerade i klasserna A, B, C och F. Standarden SS-EN 3–7 reglerar att A står för brand i fasta ämnen, B för brand i vätskor, C för gasbränder och F för fettbränder. Sedan anges hur effektiva släckarna är i respektive klass, A27 står till exempel för att släckaren ska klara av ett bål av staplade trästavar som är 50 centimeter högt, 50 centimeter brett och 2,7 meter långt. En släckare i klass A5 ska alltså klara av ett bål som är en halvmeter långt och det är det vi använder oss av i vårt test. Många släckare är C-klassade, men rena gasbränder är tämligen ovanliga. F för fettbränder är kanske heller inte så vanliga i en båt. Standardmetoden är att kväva elden med ett lock. Häll definitivt aldrig vatten på, eftersom det kan leda till en rejäl explosion. Våra F-klassade släckare var inte heller så trevliga att använda, alla genererar mycket flammor och kyler inte ner tillräckligt. Desto vanligare ombord kan det vara med B-bränder, brand i vätska såsom bensin, vilket vi givetvis testat.

Vi gjorde ett bål liknande det som krävs för klassificering av A-släckare. Möjligen var det lite snällare, då vi inte byggde full höjd.
För att prova brand i vätskor hällde vi ut några deciliter bensin och tände på, ett scenario som liknade de som kan äga rum i en båt. Här försöker vi släcka med MAUS, dock helt utan effekt.

Anmärkningsvärt nog finns ingen tillsynsmyndighet som kontrollerar att släckarna håller måttet, det är upp till tillverkarna att sätta på den märkning de tycker är lämplig.

Trenden på senare tid är att utveckla släckare som ska vara lika effektiva som pulversläckaren men släcker med något som inte gör lika mycket skada. Mest rör det sig om släckmedel i form av kolsyra eller rök. Men vi kan direkt konstatera att ingen av släckarna vi testat ens är i närheten av pulversläckarens effektivitet. Släckmedlet är i allmänhet av för liten mängd för att vara effektivt, vanlig kolsyra tämligen verkningslös och rök kräver ett slutet rum där röken kan lägga sig och där det inte blåser för mycket.

Den andra trenden är att försöka sälja något som en ersättare för en riktig brandsläckare men då i stället kalla det för släckhjälpmedel, som ska användas mot mindre bränder och i brandens initialskede. Man sätter alltså sin tillit till folks förmåga att urskilja om branden är antingen liten eller om den är på väg att utvecklas. Genom att ge sig på branden med någon av de tämligen undermåliga produkter vi testat har värdefull tid gått, tid som i stället kunnat användas för att släcka branden med en riktig släckare, eller, ofta, med en pyts vatten.

Släckstaven tog eld under testet och visade sig vara mycket svårsläckt, vi fick ta till skumsläckaren!
MAUS dämpar lågorna när röken lägger sig runt bålet, men sedan brinner det minst lika bra igen!
MAB ska bara slängas i elden. I vårt bål låg den en stund och pös sedan ut något som såg ut som diskvatten – så mycket mer hände inte.

Många släckare har en finurlig märkning. Flera släckare har till exempel en klassning där ”A” (brand i fasta ämnen) hoppas över, men där tillverkaren ändå säger att den är bra för mindre bränder. Eller trycka dit alla möjliga märkningar där de flesta bara talar om hur bra miljöledningssystem företaget har. Eller en CE-märkning som visar att produkten uppfyller alla tillämpliga EU-regler. Tyvärr gäller detta bara för det tryckbärande kärlet, det vill säga själva emballaget.

Firestopper och Fire Fighter är nätt och jämnt godkända i testet, men ingen av de andra produkterna kan rekommenderas för båtbruk. Vår rekommendation efter testet blir: Se till att det finns ett par ganska nya tvåkilos pulversläckare ombord, men prova först med att släcka med en brandfilt eller vanligt vatten!

MSB: “Har fallit mellan stolarna”

Nu kan någon säkert invända att vi provat just deras produkt på fel sätt. Och det kan mycket väl vara så att provmetoden inte var optimal just för den produkten. Men samtidigt marknadsförs deras produkter ofta på ett sätt som får dem att framstå som lämpliga i till exempel en båt, och vi misstänker att många utgår från att brandsläckare har godkänts av någon myndighet. Därför vill vi visa att många av dessa produkter inger falsk trygghet.

På ett allmänt plan undrar vi också varför det inte finns något certifieringsorgan som granskar dessa produkter. Som det nu är kan vem som helst blanda ihop en dekokt hemma i köket, märka den med vad de vill och kalla det för brandsläckare, om än för ”mindre bränder i initialskedet”.

11 olika brandsläckare testas – från släcksprej till pulversläckare

Läs testet i sin helhet i nr 6 av Praktiskt Båtägande, som utkommer den 9 juni.

Pulversläckare 2 kilo

Finns att få tag i med eller utan slang från munstycket. Slangvarianten är att föredra om det ska släckas genom en så kallad fireport in till motorrummet. Den må smutsa ner men är fruktansvärt effektiv. Det behövs inte ens att man är i närheten av elden, pulvret har en väldigt bra spridningsförmåga. Vårt provbål brann som bäst i slutet av övningen, då vi tog fram den här släckaren och vi behövde inte ens använda halva mängden pulver innan det var helt släckt. Vi såg inte minsta lilla glöd i botten av bålet. Till skillnad mot de andra släckarna behöver pulversläckarna lite underhåll. Vänd den upp och ner ett par gånger om året och håll den gärna mot örat för att höra att pulvret faller ner. Kolla dessutom att manometern står på grönt. Tidigare test vi gjort visar att även gamla släckare med manometern på rött och som aldrig blivit omskakade fungerar, men det kan ju vara dumt att chansa.

Betyg: 5/5

Housegard Firestopper

En sprayburk med ett innehåll på 6 deciliter och med en märkning på A5, vilket skulle betyda att den absolut skulle klara av vårt lilla provbål. Dock märkt med det lilla tillägget ”endast för små bränder”. Mycket märkligt, eftersom en brasa i klassen A5 knappast klassificeras som en liten brand. Trots det lyckas den nästan släcka vårt bål. Den slog ner lågorna så pass att det kunde gå att ta till någon ytterligare brandbekämpning innan branden hinner sprida sig vidare. På vår utspillda bensin är den betydligt sämre. Det var dessutom en av de släckare vi provade på brinnande olja. Resultatet var dock endast lite bättre än att hälla på vatten – det blev en explosion.

Betyg: 4/5

Fire Fighter

Okänt innehåll men skummet i behållaren ska vara både ogiftigt och biologiskt nedbrytbart. Ännu en av dessa sprayer som medger att den inte lämpar sig för alla bränder som kan inträffa utan bara ska vara en extra trygghet. Vi gav den ett bra betyg förra gången vi testade den och möjligen hade vi ett något mindre bål den gången. Den här gången dämpar den lågorna något, men lyckas inte släcka helt. På vår utspillda bensin är den däremot riktigt bra. Den släcker fint och lägger sig som ett lock över bensinen, som inte går att återtända. Skrapas ytskiktet av finns dock bensin kvar som går att få eld på. Men den fungerar riktigt bra på mindre bränder, som sagt.

Betyg: 4/5

Fire Delete

Ännu en sprayburk med kaxig märkning, allt från A till F ska den klara av. Som certifieringar nämns olika ISO-standarder som inte säger ett dugg om hur bra släckaren verkligen är på att släcka bränder. Dessutom anges OHSAS 18001. En googling på det visar att det är ett ledningssystem för arbetsmiljö, en tämligen onyttig information när det gäller att köpa brandsläckare! Inte heller ges någon information om hur stora bränder den klarar av. Och det är nog klokt, för våra bränder klarar den inte av helt. Den dämpar vårt provbål rejält men det är fortfarande mycket glöd kvar i botten, bensinbranden flyttar något på sig men släckt blir den inte.

Betyg: 3/5

Släckstav

Den främre röda delen tas bort och sätts i den bakre delen och sedan rycks säkringen ut. Låter det krångligt? Det är inget emot när den flerspråkiga bruksanvisningen ska läsas, i värsta fall i skarpt läge. Även här en massa onödiga certifieringar varav den märkligaste, CE 0163-P1-1545, endast återfinns på säljarens hemsida. Möjligen rör det något som inte gäller släckarens prestanda. Ska enligt bruksanvisningen klara alla typer av bränder och det med enhandsfattning. Dock med brasklappen att den är mest effektiv i begränsade utrymmen såsom bil och båt. Men den ska fungera både på fasta och flytande objekt och vara verksam i 100 sekunder. På vårt provbål gör den ingen nytta alls. På den utspillda bensinen jagar den lågorna, men släcker inte. Däremot fattar själva släckaren eld! Och detta utan att ha varit så nära elden att den skulle kunna antändas av det. Troligen blir den så varm när innehållet strömmar ut att den självantänder. Tack och lov finns det en skumsläckare i beredskap. Helst skulle vi vilja ge släckstaven minuspoäng.

Betyg: 0/5

MAB

I produktens manual står att klassiska brandsläckare med hög vikt, med komplicerad hantering och aktivering som kräver läsning av långa manualer, sällan kan bidra till snabba reaktioner. Samtidigt informeras om att vid större bränder (Men vad är en större respektive en mindre brand?) kan innehållet späs ut i förhållande 1:16. MAB ska antingen kastas in i en vägg så att innehållet sprids, eller helt enkelt läggas i elden. I avsaknad av vägg eller skott så lägger vi in den i vårt bål där det brinner som mest. Eftersom vi inte vet hur den ska reagera backar vi alla ett par meter i spänd förväntan på vad som ska hända. Sen händer det…ingenting! Elden nöter sakta hål på flaskan och innehållet sipprar ut. Innehållet bubblar sakta ut, och det är allt. Någon form av brandsläckning sker inte alls och behållaren förintas långsamt av lågorna. Sämst i testet tillsammans med brandstaven.

Betyg: 0/5

Firemill

Det är väl känt att kolsyra kan användas för att släcka eld. Vad är då mer naturligt än att stoppa in en vanlig kolsyrepatron à la Sodastream i ett snyggt fodral och kalla det för brandsläckare? Ja, möjligen den lilla detaljen att en patron innehåller drygt 400 gram och de minsta riktiga släckarna 2 kilo. Har fått flera utmärkelser för design men vad vi vet inga för brandsäkerhet. Enligt webbplatsen har tester av produkten utförts i samråd med och under övervakning av norska certifieringsföretaget Det Norske Veritas. Då har testerna dock varit nedskalade. Det står att testerna är ”inspirerade av (vår kursivering) den europeiska standarden SS EN3 klasserna A, B och F”. Men vätskeytan och mängden brännbart material är mindre än för nämnda klasser och i närheten av att uppfylla standarden är man inte. I vårt test verkade elden bara få mer syre och det brann då bättre. På bensinbranden lyckades vi jaga lågorna något åt sidan men de släcktes inte. Snygg design räcker inte till när bränder ska släckas.

Betyg: 1/5

Pulversläckare 1 kilo

Det här är verkligen dumt. Pulversläckaren saknar manometer av den enkla anledningen att den inte är trycksatt. När avtryckaren trycks in ska i stället en koldioxidpatron aktivera pulvret som då ska strömma ut. Men första gången vi trycker händer absolut ingenting alls. Andra gången kommer en liten, tunn stråle. Säkerhetsavståndet till strömförande saker anges till en meter, men det är tveksamt om vi då hade nått fram. Släckningstiden är extremt kort, det rör sig om 5–6 sekunder. Klassningen är 5A, vilket innebär att den borde släcka vårt bål utan bekymmer. Tyvärr är det inte ens halvsläckt när släckaren är hopplöst tom. När vi kollar priset ser vi att en riktig 2-kilos släckare av samma fabrikat med manometer kostar ganska exakt 30 kronor mer. Det är utan tvekan väl investerade pengar.

Betyg: 2/5

Brandfilt

Ett helt mekaniskt släckningsverktyg som fungerar genom att elden kvävs. Finns numera i snyggt designade förpackningar avsedda att hänga framme. Har vissa brister i att släcka på annat än rent horisontella ytor. En riktig filt är 120 x 180 centimeter, de som bara är 120 x 120 är något för små för att täcka fullvuxna människor. Just människor släcks bäst genom att lägga filten från huvudet och neråt så att elden inte når ansiktet. Samma sak när det ska kontrolleras om branden är släckt, börja från fötterna. Vårt bål släcks kanske inte helt men lågorna slås ner så pass effektivt att resten går att släcka med en pyts vatten. Vår lilla bensinbrasa är definitivt inga bekymmer och vi provar även att släcka en docka, med gott resultat. Det går förstås att kväva elden med en annan typ av filt, men fleecefiltar är extremt brandfarliga och bör undvikas. Det är i alla fall ett utmärkt och billigt brandsläckningsredskap på alla ställen där det går att få tätt runt branden.

Betyg: 3/5

MAUS

En innovativ lösning där man gissningsvis säljer mycket på designen och att släckaren är så liten att den ryms överallt. Släcker med kaliumbaserad rök som inte lämnar några rester. På själva släckaren står det inget om att den ska klara bränder i klass A. Men på hemsidan skriver man att den ska motsvara ett halvt kilo pulver, släcka alla typer av bränder i initialskedet och att man på en armslängd ska kunna bekämpa vilken brand som helst. Och det snabbt! Den är inte klassad på något sätt som visar att den skulle klara standarden för brandsläckare. Ska vara klassad av Rina i Italien. Men tyvärr inte enligt standarden. Rina har klassat för 8, standarden för brandsläckare börjar på 21! Effekten ska inte ska vara större än ett halvkilo pulver, men någon liten branddämpning borde väl ske? Effekten uteblir dock helt. Testet på vår utspillda bensin blir inte ett spår bättre, vi lyckas jaga runt lågorna lite men elden slocknar inte. Det är bara att inse att den här typen av släckare gör sig bäst i ett slutet utrymme, där röken kan lägga sig. Det krävs nog övning för att veta vilken typ av bränder där det är läge att börja med MAUS.

Betyg: 1/5

Pyts med vatten

Sjöar och hav där båtar färdas är fulla med vatten och för att släcka en brand behöver det inte ens vara rent. Vatten ska så klart inte hällas på brinnande olja eller andra vätskebränder men annars är det den optimala brandsläckaren. Lätt att dosera efter behov och tar det slut är det bara att hämta mer. Det som merparten av våra släckare inte lyckades med gick alldeles utmärkt med en pyts vatten. Lämnar dessutom inga släckrester, är miljövänligt och inte minst billigt.

Betyg: 5/5

Litiumsläckare

Får vara med lite ”utom tävlan” eftersom vi inte provat att sätta eld på ett litiumbatteri. När de brinner utvecklar dessa batterier vätefluorid, som sagts vara en extra farlig gas. Enligt MSB är den antagligen inte farligare än annan gas, och även syntetmaterial i klädsel till dynor, plast i inredningen etcetera producerar gasen när de brinner. Litiumsläckare använder sig av ett speciellt släckmedel som heter AVD eller liknande, som ska kväva branden. Även pulver ska ha en viss effekt. Om olyckan är framme, så försök först få ner elden med en pulversläckare eller speciell släckare för litiumbränder och kyl därefter med stora mängder vatten.

Så gjorde vi testet

Vi hyrde in oss på Storstockholms Brandförsvars utbildningsanläggning i Ågesta utanför Stockholm för att kunna elda säkert. Testgruppen bestod av två erfarna testare från Praktiskt Båtägande och två representanter från
Anticimex brandskydd som arbetar med brandskydd och utbildningar i detta. En av dem är före detta brandman. Närvarade gjorde även personal från Storstockholms Brandförsvar.

För att prova släckarna i A-klassen gjorde vi ett bål av virke 45×45 mm, en halvmeter brett och lika långt samt cirka 40 cm högt. Detta är lite snällare än normen för ett A-bål i den lägsta klassen 5A för klassificering, där virket ska vara 50×50 mm och en halvmeter högt. Bålet tändes sedan på för att efterlikna standarden SS-EN 3-7.

Det finns provningsmetoder för B-bränder men för att få ett mer verklighetsliknande scenario valde vi att hälla ut tre deciliter bensin som antändes på asfalten. Möjligen är detta test något snällare än det för klassificering.

C-bränder , det vill säga gasbränder, testade vi inte alls. Den märkningen får användas enligt tillverkarens omdöme men ska enbart tillämpas för pulversläckare. Trots det såg vi flera C-märkta släckare i testet som inte var pulversläckare!

Text: Nils Ahlén • 2022-05-17
KöpguideLäsvärtBåtprylarBrandsläckareSäkerhetsutrustning
Scroll to Top