Så gör du båten säker för långsegling

En båt är som en egen liten värld, där besättningen måste kunna lita på både prylar och varandra, i alla lägen. När vi har funderat över säkerheten har vi försökt föreställa oss vad vi kan råka ut för, som till exempel riktigt hårt väder eller att något vitalt på båten går sönder, att vi skadar oss eller ramlar överbord. Det kan också börja brinna och vi kan segla på något så att båten börjar ta in vatten.

Vi har läst på och gått kurser och tycker att vi är väl förberedda. Vi har bland annat testat att kasta en livflotte i vatten och klättra ombord i den. Det gjordes i en simbassäng, och övningen liknar förmodligen inte alls verkligheten, men det känns bra att ha provat. Det var till exempel hårdare än jag hade trott att rycka upp säkerhetsspärren som blåser upp flotten.

Utöver säkerhetsutrustning ska vi ju också helst ha verktyg och reservdelar så att vi kan laga eller hitta en lösning för många andra saker också, som till exempel mast- eller roderhaveri, motorfel och elfel, och det är ju bra att vet hur vi gör om vattenpump eller spis går sönder. Just i den här texten koncentrerar jag mig på hur vi har resonerat för att undvika skador och hantera olyckor som kan innebära personskador.

Vi har gått Oceanseglingsklubbens oceanseglarkurs, där det ingår sjukvård vid två tillfällen. Vi har också varit på en hel del föredrag om sjukvård ombord, vilket vi tycker är värdefullt.

Än så länge har vi inte ett fullgott skeppsapotek för oceanöverfarter, men vi har med oss utrustning för att kunna ta hand om större sår och brännskador. Bland annat har vi kompresser som är gjorda för att inte fastna i vätskande sår eftersom det är viktigt om man får en brännskada. Vi har tryckförband, stödförband och utrustning för att kunna plåstra om skärsår på händer och kropp. Det finns färdiga förbandsväskor att köpa i välsorterade båttillbehörsbutiker. De är smart uppdelade efter typ av skada.

När det blir dags att korsa Atlanten kommer vi att ha med utrustning för att kunna spjäla och/eller gipsa om någon bryter sig. Vi kommer då också att skaffa ett apotek med bland annat olika sorters antibiotika och stark smärtlindring av olika slag. Genom Oceanseglingsklubben kan man få hjälp med ett sådant apotek inför en Atlantöverfart men inte för segling utmed Europas kuster.

Självklart har vi sjösjukeplåster och huvudvärkstabletter av olika sorter ombord. Vätskeersättning är också bra att ha med om någon råkar bli uttorkad, liksom tabletter som tillfälligt kan stoppa en lös mage. Vi har fått tips av vår tandläkare att ha med Cavit som är en stelnande pasta som tillfälligt kan laga en avbruten eller sprucken tand.

Man överbord

Det får helt enkelt inte hända att någon trillar överbord. Det är oerhört svårt att få ombord en person även om det bara går lite sjö och personen ifråga är klar i huvudet. Vid hög sjö eller när en person är skadad är det näst intill omöjligt. Men självklart har vi utrustning för att undvika att det händer och ge oss själva chansen att klara av det.

Vi har bland annat:

Bra flytvästar med godkända fästen för säkerhetssele och en sprayhood som skyddar mot vatten som slår över ansiktet. I varje flytväst sitter en lampa och vi har monterat in en MOB1 – en liten sändare som skickar en AIS- signal till kringliggandebåtar från flytvästen om man trillar överbord.

Säkerhetsselar med två fästöglor och godkända hakar. Vi har också linor på däck, så kallade jacklines, som man kan fästa selen i. Både på däck och i sittbrunn finns också stadiga öglor. Vi går inte upp på däck när den andra är nere i båten, och vi ska ha säkerhetslina kopplad när vi seglar på natten eller i hårt väder.

Danbuoy är en flytande markering med ljus som ska slängas i om någon trillar överbord.

Kastlina – vi har en Mobline, lättillgänglig, monterad på pushpit. Den har en flytande lina och en ögla som den nödställde förhoppningsvis har sinnesnärvaro nog att dra över huvudet, för att denne ska kunna dras tillbaka till båten.

Stege på sidan – vi har en som heter Magic Reboard med fasta steg. Det är i stort sett omöjligt att klättra ombord i aktern via badstegen om det går sjö, så stegen hänger på sidan och kan fällas ut med ett lätt ryck. Det är svårt att klättra ombord och något som man bör öva på i lugnt väder.

Påkalla hjälp i olika situationer

När olyckan är framme är det viktigt att veta vem man ska anropa och hur man ska göra det. Vi har både VHF- certifikat och certifikat för långvågsradio.

Ombord finns, förutom flera mobiltelefoner:

• Distressknapp, med man överbord-funktion, på både plotter och VHF. Den kan användas för att snabbt markera en position via AIS och sänder också ut en signal till omkringliggande båtar.

• Epirb, (Emergency Position Indicating Radio Beacon), placerad innanför nedgångsluckan. Epirb är en liten flytande radiosändare som aktiveras automatiskt eller manuellt vid en nödsituation till sjöss. Epirben skickar, via satellit, en larmsignal både till räddningsledning i det land man befinner sig och till JRCC (Joint Rescue Coordination Centre) i Sverige som då kan hjälpa till att leda en räddningsaktion. Epirben ska vara monterad så att man lätt kan komma åt den om man måste överge båten.

• Nödraketer och nödbloss för att påkalla uppmärksamhet. Det finns färdiga förpackningar att köpa som uppfyller kraven för olika typer av seglingar.

• Två VHF:er, en stationär med lur vid navigationsplats och i sittbrunn samt en handhållen som alltid står i en laddocka.

Det är viktigt att man övar på att göra nödanrop. Och det är inte dumt att på en synlig plats vid navigationsbordet ha en nedskriven, laminerad A4 med det som ska sägas. I ett stressigt läge kanske man inte minns sitt MMSI-nummer eller kommer ihåg hur man gör ett anrop på rätt sätt.

ÖVERGE FARTYGET

Livflotte

Om vi måste överge Embla ute till havs har vi en Plastimo livflotte för fyra personer. En livflotte ska inte vara för stor eftersom det kan vara farligt för dem som sitter i den, och oftast är det ju bara Erik och jag ombord. Livflotten har en del utrustning i sig, bland annat sjösjukepiller, nödraketer, ficklampa men inget vatten och ingen mat.

Vi har valt att montera livflotten på utsidan av pushpit. Då är den ur vägen, men framför allt är den redan på plats utanför båten och behöver inte bäras och placeras. När vi gjorde vår livflotteövning var en av våra främsta insikter hur tung den är att flytta.

Vår livflotte har varken vatten eller mat i sig, vilket är något man måste kolla upp innan man ger sig iväg.

Grab bag

En grab bag är en väska som ska stå packad och klar om besättningen behöver överge båten. Det finns färdiga vattentäta väskor att köpa – hårda och mjuka. Vilken man väljer är en smaksak. Vi har valt en mjuk väska.

Det finns många idéer om vad som ska finans i väskan, men det vi tycker verkar vettigt är nödbloss och nödljus, bärbar och laddad GPS, förbandslåda med sjösjukemedicin samt vatten och mat för minst en vecka. Vi ska också ha visselpipa, signalhorn, signalspegel, en hink (finns hopfällbara), toalettpapper (i egen vattenta̡?t förpackning), solskydd, fet salva, silvertape och någon typ av vätskeersättande dryck samt plastflaskor. En del har fiskelina och krok i väskan, andra har en handvevad watermaker och solcellsladdare till mobil.

Eftersom vi båda har glasögon för att kunna läsa är ett extra par också bra att ha med. Det gäller förstås också om någon i besättningen tar någon viktig medicin, då ska den finnas med i grab bagen. Vi har fått ett klokt tips att lägga skeppspapper, pass och pengar i väskan inför en längre överfart. Man behöver dem ju inte under seglingen, och skulle något hända behöver man inte fundera över var man har de viktiga pappren. Det är också viktigt att ha en rutin för vem i besättningen som ska se till att få med vatten, epirb, eventuell satellittelefon, mobiltelefon och bärbar VHF.