Husarö Lotsmuseum finns i Sundströmska Lotsgården. Museet grundades 1990 av Åke Öhman. Han samlade under många år på föremål att ställa ut i museet. Foto: Johan Cooke

Reportage

Skärgårdens vägvisare – lotsarnas hemvist på Husarö

Redan under 1500-talet fanns det lotsar på idylliska Husarö i Roslagens skärgård. Husarö Lotsmuseum utgörs av ett komplett bevarat lotshemman.

Text: Johan Cooke • 2022-12-01 Uppdaterad 2022-11-25

När du stiger i land i den lilla gästhamnen på Husarö möts du av idylliska röda kulturhistoriska hus. Redan under 1500-talet fanns det lotsar på ön. Innan lotsväsendet blev organiserat fanns det skärgårdsbor som vid sidan av jordbruk och fiske hade lotsningen som ett extra levebröd. Och kronans skepp anlitade dem ofta. Ett exempel var styrmannen Hans Andersson på Husarö: 

– Hans fick av Hertig Karl år 1602 ett styrmansbrev och skattebefrielse mot att han lotsade kungens skepp. Brevet förnyades av Gustav II Adolf, berättar guiden Göran Blom på Lotsmuseet.

Minnet av Hans Andersson har bevarats av ättlingarna i lotssläkten Sjöberg, som fortfarande bor på Husarö. 

Det stora nordiska kriget, då Sverige kämpade mot både Ryssland och Danmark, hade pågått sedan år 1700. Den ryska tsaren Peter den Store hade försökt få till fredsförhandlingar med Sverige utan resultat. Då beslutade tsaren om ett storskaligt anfall mot Sverige för att framtvinga fred. Under angreppet skulle människor och kyrkor skonas. 

Vid rysshärjningarna sommaren 1719 ödelades delar av ostkusten och Stockholms skärgård av tsarens 26 000 man starka galärflotta. Många ortsbor togs till fånga och tvingades visa fienden vägen i svårnavigerade farleder. 

– På Husarö upptäcktes ryssarna av några ortsbor som skulle till Hallonstenarna för att mjölka kor. Alla flydde i panik till Äpplarö och sedan till Ljusterö. När de återvände till Husarö hade det mesta bränts ner och plundrats. Återhämtningen gick dock snabbt på ön, mycket tack vare skattelättnader, säger Göran. 

Det var först 1690 som Lantmäteriets direktör Carl Gripenhielm, på uppdrag av Karl XI, skapade den första skärgårdskartan från Arholma till Landsort. På grund av hårda strider med bland annat Ryssland var skärgårdskartan och andra kartor hemligstämplade. Foto: Lotsmuseet
Jordgubbsodlingarna, med Husarögubben, var som störst mellan 1920- och 1950-talet. Idag odlas också jordgubbar på Husarö, men bara för privat bruk. Foto: Johan Cooke

1740 var det oroligt i Europa igen. Bland annat började österrikiska tronföljdskriget som kom att inbegripa större delen av Europa. Då skulle den svenska armén återerövra de områden i Finland som förlorats till Ryssland. Lotsar utsågs på några öar vid alla viktiga farleder, och Husarö blev officiell lotsplats år 1740. 

– Till mitten av 1800-talet gick huvuddelen av fartygstrafiken genom Husaröleden, i nord-sydlig riktning. Husarölotsarna lotsade till Furusund i norr och i söder till Runmarö, där andra lotsar tog över, säger Göran Blom.

Tre så kallade lotsstegar har funnits på Husarö. 1895 restes den sista på Lotsberget. Det var en 15 meter hög pyramidformad träställning med en liten plattform på toppen. Två gånger i timmen klättrade lotsarna upp på stegpinnarna för att spana efter segelskutor. Då fanns det knappt några träd på Husarö och utsikten över den kringliggande skärgården var därför god. 

När ett segelfartyg begärde lots hissades signalflagga G, med vertikala blågula ränder. Lotsen hissade vit flagg med rött eller svart band och rodde eller seglade med sin lotseka till segelfartyget som begärde lots. Lotsen gick ombord och tog över befälet på fartyget. Han förde noggranna anteckningar i en dagbok om till exempel befälhavaren, last och destination. Vid lotsningen hissades signalflagga H, en vertikal vitröd flagga. Lotsekan bogserades efter fartyget.

– När det endast fanns segelfartyg i farlederna var man helt beroende av vindriktningen. Dåtidens skutor var svårmanövrerade i den trånga Husaröleden med många grund, säger Göran. 

Mästerlotsen Reinhold Sundström bodde i Sundströmska Lotsgården där Lotsmuseet idag finns, berättar Göran Blom på Lotsmuseet. Foto: Lotsmuseet, Johan Cooke

Efter lotsningen fick lotsen ro eller segla hem. Hade han tur kunde han få ett lotsuppdrag på hemvägen. 1906 fick lotsarna på Husarö motorer på sina ekor. Innan de första fyrarna byggdes förekom sällan någon sjöfart i skärgårdslederna när det var mörkt. Fartygen ankrade när solen gick ner.

Före år 1881 kunde olyckor, orsakade av en lots ombord få svåra konsekvenser. Straffen var allt från avsked till cellfängelse. Under 1700-talet kunde det bli spöslitning och andra förnedrande straff, enligt lotsarnastockholm.se.

– I början av 1800-talet blev två Husarölotsar bestraffade för försumlighet i tjänsten. Exakt vad som hände framgår dock inte. En annan lots klarade inte sin examen och fick därför inte behålla lotsefternamnet Öhman, utan återtog namnet Jansson, säger Göran. 

Lotsarna hade högre status än övriga skärgårdsbor. 

– En lots kunde räkna, skriva och hade goda navigationskunskaper. I äldre tider förrättades examen inför en lotsåldersman. Senare krävdes både sjömansmånader och examen vid navigationsskola, berättar han. 

Fartygens befälhavare betalade lotsen efter en taxa per sjömil. Dessutom fick lotsarna viss lön. Bäst tjänade en lotsålderman som år 1835 hade en årslön på 20 riksdaler, medan en mästerlots tjänade 10 riksdaler och en sekundlots hälften av det. 

Från 1700-talet bodde lotsarna på Husarö och andra öar samt på gårdar, så kallade lotshemman, och åtnjöt skatteförmåner. 

Lotsyrket gick i arv på Husarö. Ibland flyttade folk dit från andra skärgårdsöar. När några av de unga männen blev lotsar kunde de överge sina ”son-efternamn”, till exempel Jansson, för att istället byta till ett ”lotsefternamn”. På Husarö var namn som Sjöberg, Öhman, Sundström eller Westerberg vanliga.

På de olika lotsplatserna inrättades lotsbarnskolor. Husarös första lotsbarnskola startades 1874 i Sundströmska Lotsgården. Foto: Johan Cooke
Lotsstegen på Lotsberget, och en lotsstuga som fanns på Västra Björkören, flyttades till Gotland efter nedläggningen av lotsstationen. Foto: Lotsmuseet

När lotsplatsen på Husarö blev officiell år 1740 fanns där tre lotsar. Bonden Erich Ersson på Östergården blev med tiden en lotsålderman. Erich bestämde över de andra två: Anders Mattsson och Johan Ersson som bodde på Västergården. Johans ättlingar tog sedan namnet Sjöberg och Anders ättlingar Sundström och Öhman. En grov uppskattning är att det har funnits ett 60-tal lotsar, inklusive styrmän, på Husarö sedan 1500-talet.

 – Uppsvinget skedde i slutet av 1700-talet. Som mest fanns i början av 1800-talet drygt 15 lotsar och lärlingar. Men när den yttre farleden förbi Rödlöga prickades ut och fartygen började drivas av ångmaskiner minskade snabbt behovet av lotsar på Husarö, säger han. 

De två sista lotsarna var lotsförmannen Carl Anton Sjöberg och mästerlotsen Reinhold Sundström. De två lotsarna fick förtidspension när lotsstationen lades ner 1912. En epok med lång lotstradition tog därmed slut på Husarö. 

Anländer du med Vaxholmsbåt strövar du förbi Husarö lanthandel. På ön finns vackra promenadstråk, scoutgård, kapell och fina badstränder. Missa inte lotsmuseet i Sundströmska Lotsgården – ett välbevarat lotshemman där du tar del av öns livfulla historia.


Text: Johan Cooke • 2022-12-01
ReportageResmålStockholms skärgård
Scroll to Top