Henrik Eriksson gjorde ett mayday-rop när han insåg att han var attackerad av späckhuggare utanför Marocko. Foto: Privat

Reportage

Mayday – I’m under attack of orcas

De senaste två åren har allt fler rapporter strömmat in om närgångna späckhuggare utanför den iberiska halvön. Svenska Henrik Eriksson hade en skakande upplevelse i augusti, när han med sin båt Cordelia lämnade Europa för att sikta mot Marocko.

Text: Viveka Ljungström • 2022-02-02 Uppdaterad 2022-09-30

När Henrik Eriksson lämnade Stockholm i sin Boström 31 mark ll från 1977 i början av juli var målet Las Palmas. Budgeten var liten och mesta tiden skulle han segla ensam. Det gick bra ända till södra Portugal.

– Där hade jag bunkrat båten och förberett mig för en lång segling direkt till Las Palmas. Men så på en ingivelse tänkte jag, att jag har ju aldrig varit i Marocko och Tanger är ju inte så långt bort. Jag chansar på att få komma in där, berättar han.

Efter knappt två dygn, den 25 augusti, vid ungefär klockan fem på morgonen, var han fem sjömil från gästhamnen i Tanger. Han hade varit vaken i nästan ett dygn och hade just passerat trafikseparationsleden.

– Jag låg och motorseglade långsamt för att invänta dagsljus och tänkte att jag skulle gå ner och blunda ett tag. Men precis när jag kommit ner hörde jag hur autopiloten, som sitter på ratten, svängde åt helt fel hål, kraftigt, säger han.

LÄS MER: Hundratals möten med späckhuggare har rapporterats

Han sprang upp och tog över rodret och hann tänka att han kanske hade fastnat i ett nät.

– Då bara smäller det till så att jag tappar greppet om ratten och ungefär samtidigt ser jag, trots mörkret, en stor fena intill båten. Späckhuggare!

Den vecka som Henrik lämnade Portugal hade Spanien utfärdat en “no go-zone” för fritidsbåtar utmed en sträcka av den södra spanska kusten. Men eftersom Henrik gick ut på internationellt vatten för att undvika det området och sedan direkt in på marockanskt vatten hade han inte en tanke på att det kunde vara späckhuggare i området.

– Det fanns inga rapporter om incidenter i dessa vatten, men här var de nu. Jag såg två fenor, men eftersom det var kolsvart så det gick inte att se mycket mer, berättar han.

Han hade läst rekommendationerna från Atlantic Orca Working Group om att man ska stänga av motorn, alla instrument och ta ner seglen om man blir attackerad.

– Jag stängde av motorn och sprang ner och stängde all elektronik utom VHF. Jag ställde mig i nergångsluckan och funderade över vad jag kunde göra. Hela tiden puttades båten från sida till sida, ibland snurrade den ett varv och ljuden som hördes går inte att beskriva, säger han.

Vad ska man göra om man blir attackerad?
Atlantic Orca Working Group har tagit fram 8 punkter som man som seglare bör följa om man får närkontakt med späckhuggare.
• Stanna båten, stäng av motorn, ta ner seglen. Stäng av autopiloten och släpp rodret – om omständigheterna tillåter det. (Man kan bli skadad om man försöker styra samtidigt som späckhuggarna drar och biter i rodret eller puttar omkring båten).
• Kontakta myndigheter via 112 på telefon eller kanal 16 på VHF.
• Håll dig undan från ratt eller rorkult och se upp för föremål som kan komma flygande som bom och inredning.
• Skrik inte på djuren, rör dem inte på något sätt, kasta inget på dem. Håll dig så långt in från bordläggningen som möjligt.
• Om du har en kamera försök att fotografera och filma djuren. Framför allt ryggfenan och den vita fläcken intill som kan användas för att identifiera enskilda djur.
• Vänta tills de har tröttnat och testa sedan om rodret fungerar.
• Om du inte kan styra, be om hjälp från sjöassistans.
• Skriv upp datum, tid och position och rapportera ditt möte.

Plötsligt tyckte han att ljudet förändrades och började fundera över om späckhuggarna skulle kunna skada s-drevet.

– Jag kände hur hela motorn skakade och insåg att det fanns en risk för att jag skulle kunna börja ta in vatten. Då bestämde jag mig för att skicka ett mayday.

Spanska kustbevakningen svarade på en gång och lovade att vara stand by.

– Man känner sig jävligt liten där i kolmörkret. Då och då såg jag ryggfenorna och jag hörde hur de blåste luft ur sina blåshål. Jag satte på mig flytvästen och tänkte att det skulle göra det lite svårare för dem att äta upp mig, eller jag vet inte egentligen vad jag tänkte, säger han.

Kanske är det en grupp unga valar som tar leken för långt. Denna teori ifrågasätts eftersom det är ovanligt att djur lägger energi på aktiviteter som inte ger dem föda. Det är brist på mat i dessa vatten. Foto: Tom Cole/Unsplash/Arkivbild

I rekommendationer som har förekommit kring hur man ska agera vid en interaktion med späckhuggare har det också sagts att, om man blir attackerad ska man inte göra för stort väsen av sig. För Henrik blev det en stor sak att försöka vara så tyst som möjligt.

– Samtidigt kom jag på att jag inte tagit ner seglet. Jag ville inte tända någon lampa och jag försökte vara så tyst jag kunde, när jag med livselen fastsatt gick upp för att ta ner storseglet. Jag fick vatten från deras blåshål över mig när jag i stort sett kröp fram på däck. Och jag tänkte för mig själv, hur fasen tar man ner ett segel utan att det låter, berättar han.

När han fått ner seglet stod han i nergångsluckan och väntade. Efter ungefär en timme försvann späckhuggarna och det blev tyst.

–  Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men när sjöräddningen frågade om jag behövde bärgning bad jag om att få en timme för att undersöka läget. Jag hade koll på sjökortet och bedömde att jag inte riskerade att driva på någonting, säger han.

LÄS MER: TV: Späckhuggare siktade längs bohuskusten

Ratten gick mycket trögt och efter en stund förstod Henrik att styrningen var ur funktion och när han i dagsljus såg hur rodret stack ut åt sidan, i 90 grader, bad han om bärgning. En SAR-båt från Tanger kom ut för att bogsera honom i hamn.

Det visade sig dessvärre att hela Tanger var i lockdown och väl framme i gästhamnen fick han inte lämna bryggan. Han fick bra hjälp av personalen som bokade en dykare åt honom. Däremot var polisen inte lika förstående. Han fick några timmar på sig att lämna hamnen.

– Jag hoppade i vattnet och ställde mig på rodret och lyckades räta ut det som fanns kvar. Jag skulle tro att cirka en tredjedel av dess längd saknas, berättar han.

Henrik fattade beslutet att försöka segla till Spanien där en kompis bokat plats åt honom i Barbate. Därefter fortsatte han till Las Palmas, omkring 700 distans.

– Rodret satt kvar och jag tog inte in vatten. Jag flyttade allt från aktern till fören för att kunna ha koll och seglade sedan på bara genuan ut ur hamnen. Med all last i fören och bara genuan trycktes ju båten neråt i fören men rodret funkade och jag kände att jag hade koll.

Cordelias roder var både avbitet och skevt efter späckhuggarnas behandling. “En tredjedel saknades”, säger Henrik. Foto: Henrik Eriksson

Och viss höll rodret, men när han hade ungefär 300 sjömil kvar gick förstaget av. Han löste det och seglade sedan resten av sträckan med sitt lilla16 kvadratmeter storsegel. Han har funderat över om det också var en fördel att han inte hade förseglet hissat eftersom all last i båten låg i fören.

– Det var en otrolig känsla att glida in i Las Palmas efter sju dygn. Det har varit ett stort mål för mig att komma dit. Jag har planerat i så många år.

Henrik lämnade båten på Las Palmas, pengarna var slut och planen var redan från början att han skulle åka hem och jobba en period. Men i februari 2022 kommer han tillbaka till Cordelia. Han har sagt upp sig och ska börja jobba som försäljare på distans.

– Jag har ingen direkt plan för vart jag ska sedan. Jag har aldrig varit på Kanarieöarna och kan mycket väl tänka mig att segla där ett tag. Jag ska inte bli en av dem som fastnar där men jag har ingen brådska. Först ska jag laga båten, sedan får vi se vart jag tar vägen, avslutar han.

Henrik kunde inte få hjälp av sitt försäkringsbolag eftersom han missat att försäkringen inte täckte Afrika dit han seglat på en ingivelse. En påminnelse till alla seglare att kolla upp inom vilka områden försäkringen täcker.


Vill man följa Henrik Eriksson vidare äventyr finns han på Instagram under namnet sv_Cordelia.

 
 
 
 
 
Visa detta inlägg på Instagram
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett inlägg delat av Sailing_Vessel_Cordelia 🇸🇪🌍 (@sv_cordelia)


Text: Viveka Ljungström • 2022-02-02
ReportageLångseglingSjöräddningSpäckhuggare
Scroll to Top