I Sverige slipper vi tack och lov det här. Foto: iStock

Artiklar

Därför har vi så lite tidvatten i Sverige

I Storbritannien gäller det att se upp när havet försvinner under kölen i kraftiga tidvattenströmmar. Men varför ser det annorlunda ut i Sverige, som ligger så nära? Här är svaret.

Text: Jessika Ericsson • 2017-02-22

Tidvattnet beror på månens och solens dragningskraft. Även jordens rotation, jordaxelns lutning och variationer i avståndet till månen och solen påverkar. Hur kraftigt tidvattnet blir beror främst på hur havsbassängerna i de större haven ser ut. Vid starka vindar kan vatten dessutom tryckas in mot eller bort från vikar längs kusterna.

Det tidvatten som finns på västkusten beror på en tidvattenvåg som kommer in via Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt, men eftersom det är grunt stoppas den upp innan den når kusten och blir inte så kraftig.

Längs västkusten är ändå tidvattnet regelbundet, medan det nästan inte alls märks av i Östersjön. Sundet in till Östersjön är så trångt att det hindrar tidvattenvågen från att ta sig in.

Eftersom tidvattnet följer himlakropparnas rörelser kommer det i cykler, men hur cyklerna ser ut varierar från plats till plats. I Skagerrak och Kattegatt är intervallet ungefär tolv timmar.

Storleken på tidvattnet är normalt cirka tio centimeter i Skagerrak och fem centimeter i Kattegatt men kan bli upp till 40 respektive 20 centimeter.

Nästa sida: Så lägger du till i en hamn med mycket tidvatten

Här ser du hela landets sjöväder i realtid

TV: Här surfar de på världens största flodvåg

En stor skillnad vid segling i områden med starka tidvatten och strömmar är hur hamnarna fungerar. I hamnar som har mycket tidvatten går det bara att komma in och ut med båt under vissa lägen i tidvattencykeln. 

– Det finns ofta en pir och en tröskel som hindrar vattnet i hamnbassängen från att rinna ut. Det är sällan skyltat för de här trösklarna. Man behöver vara påläst så man inte råkar köra på tröskeln. I vissa hamnar finns en väntbrygga utanför pirarna där det går att lägga till i väntan på nästa tidvattenflod, berättar Kalle Nordström som är skeppare på Sjösportskolans charterbåt Celeste of Solent.

Kalle tipsar om att ta med extra långa förtöjningstampar. Vissa hamnar har flytbryggor som följer vattennivån, men ibland sker förtöjningen längs en pir. Då gäller det att ha tillräckligt långa tampar så båten inte blir hängande. 

Ett annat tips är att ta med en fenderplanka som läggs mellan fendrarna och kajen. När vattennivån stiger eller sjunker är det plankan och inte fendrarna som nöts mot den grova kajen. 

– Se till att förtöja vid en stege, annars är risken stor att det inte går att ta sig ner till båten när vattnet sjunker undan. Man bör också ha som rutin att kolla att det blir djupt nog i hamnen även vid lågvatten.  Många brittiska segelbåtar har dubbla kölar just för att de ska kunna stå på bottnen vid ebb. 

I början var det ovant att behöva anpassa sig till tidvattnet i hamnarna. I Sverige är vi vana att kunna lägga till och kasta loss när vi vill. I tidvattenområden kan man behöva kasta loss mitt i natten ibland.

Då tar SMHI:s personal sommarledigt

TV: Här seglar han i orkanvindar på 35 m/s


Text: Jessika Ericsson • 2017-02-22
ArtiklarLivetOmbordNavigation
Scroll to Top