Christoph Rassy. Foto Magnus Rassy

Artiklar

Vi minns legendaren Christoph Rassy

1960 kom en 26-årig Christoph Rassy till Nötesund för att arbeta som båtbyggare. 2018 omsatte hans livsverk Hallberg-Rassy nästan en halv miljard kronor.

Text: Joakim Hermansson Foto Hallberg-Rassys arkiv & Joakim Hermansson • 2021-11-10

Christoph Rassy har gått bort. 2019, när Hallberg-Rassy firade 75 år, gjorde Joakim Hermansson den här intervjun med grundaren Christoph Rassy.

Ett vägarbete ställer till det och jag bromsar in på varvets parkering några minuter försenad. Christoph Rassy sitter redan och väntar i entréns skinnsoffa. Min lilla hand försvinner i hans bastanta båtbyggarnäve, när han kramar till med kraft och låter sina pigga ögon möta mina. De 85-åriga benen bär dock inte som förr, så vi följs åt hand i hand genom korridoren, till det kontorsrum han ännu har kvar här på varvet. Redan 2003 lämnade han dock över ansvaret för den dagliga driften till sonen Magnus och drog själv iväg på drygt två års jordenruntsegling med sin älskade Hallberg-Rassy 62 Bamsen 4.

– Den seglingen hade jag planerat länge, och vi gjorde ingen större sak av att Magnus tog vid. Det skedde utan ceremonier, i all tysthet. Egentligen pratade jag inte ens med Magnus om det innan, inte särskilt mycket i varje fall, säger Christoph Rassy och avslöjar att han inte återvände hem en enda gång förrän det var dags att lägga till i hemmahamnen igen ett par år senare.

– Det var enda sättet att göra det på. Att ha två chefer som ska bestämma blir bara förvirrande för alla, bekräftar nuvarande vd:n Magnus Rassy.

Turen runt jorden var den sista långseglingen för Christoph och hustrun Mai, som tillsammans tidigare korsat Atlanten mot Västindien vid tre tillfällen. Det första försöket i en Hallberg-Rassy 49 höll dock på att inte bli av alls, eftersom det var ekonomisk kris i Sverige och riksbankschefen Bengt Dennis hösten 1992 höjde räntan till 500 procent för att försvara den svenska kronan.

– Det gick förstås inte att lämna varvet i en sådan situation, men i sista stund släpptes kronkursen fri, och vi kunde komma iväg. I praktiken innebar ju Riksbankens beslut den devalvering av kronan som kunderna hade väntat på. När vi kom fram och jag ringde hem hade beställningarna strömmat in och allt var åter i sin ordning, minns Christoph Rassy.

Fadern avled när Christoph bara var fem år, och han växte upp tillsammans med fem äldre syskon och sin mor nära Starnberger See i Bayern i södra Tyskland, där han som tonåring blev riktigt, riktigt skoltrött.

– En dag sa jag till min mor att nu går jag inte till skolan mer. Jag trodde att jag skulle få mig en riktig omgång, men till min förvåning nickade hon bara. Hon hade ju sett att jag alltid varit en hantverkare, som ville arbeta med händerna, och inte en skolpojke. Det här var under efterkrigstiden, och det fanns knappt ett jobb att få, så jag fick börja städa på ett glasmästeri i byn.

– Självklart inte det jag helst ville göra, men så var det bara, konstaterar Christoph Rassy, höjer rösten och dunkar ett par gånger med sin rejäla högernäve i bordet för att ge eftertryck åt uppfattningen att många nuförtiden är bortskämda och inte tar de jobb som står till buds.

Att Christoph Rassy har såväl bestämda åsikter, som han skickligt kan argumentera för, som temperament och förmåga att myndigt sätta tryck bakom orden visar sig flera gånger under vårt samtal. En historia, som jag nu får bekräftad, berättar hur varvsägaren en gång krökte en kraftig rostfri mantågsstötta med bara händerna, för att visa en envist tvivlande spekulant att det inte var infästningen i fotlisten som först skulle ge efter.

Men åter till Starnberger See, där den unge Rassy fick fatt på ritningen till en piratjolle och satte igång med byggandet. Jollen seglades, såldes och blev till insats i en ny, och ännu en, parallellt med glasmästerijobbet. Ryktet om de fina piratjollarna spreds, och byns båtbyggare erbjöd först lärlingstjänst och slutligen gesällprov. Med en ambition att få bygga större båtar begav sig en nyexaminerad Christoph nu till Bodensjön, jobbade på ett bra tag där, men kom sedan på kant med chefen, som inte hade samma idéer om hur arbetet bäst skulle utföras.

I tidskriften Yacht läste Christoph Rassy då om den vackra bohuslänska skärgården och de fina Orustvarven, fattade tycke, skaffade adresser och skrev en handfull brev. Två varv svarade inte alls och lika många svarade negativt, medan Karl-Erik Andersson bad den unge tyske båtbyggaren att genast komma till hans varv i Nötesund. Att Christoph Rassy då cyklade till Sverige är inget annat än en seglivad myt, men han hade i alla fall en cykel med sig när han kom med tåget till Uddevalla, tidigt på morgonen den 20 januari 1960.

– Det var en lyckträff. Jag fick husrum hos Karl-Erik i flera år, och det var fantastiskt hur han tog hand om mig, lovordar Christoph Rassy, som fortsatte att bygga båtar även på sin begränsade fritid, för att bygga upp ett eget kapital.

Den store båtbyggaren och konstruktören på Orust var vid den här tiden Harry Hallberg, som även han byggt båtar sedan tonåren, och som mitt under andra världskriget öppnat eget varv i Kungsviken. Tidigt insåg han fördelarna med glasfiberarmerad polyesterplast, och från 1963 fick Hallbergs kunder möjlighet att välja det revolutionerande materialet i skroven till hans egen konstruktion P 28.

Många båtar gick på export, produktionsbehovet växte, och när Hallberg 1965 flyttade till större lokaler i Ellös, fick Christoph Rassy hjälp av en av sina båtköpare, göteborgaren Axel Arneklev, att ta över varvet i Kungsviken. Äntligen kunde han starta eget båtbyggeri.

– Jag hade mitt eget ställe och kunde jobba som jag ville. För första gången kände jag mig riktigt fri, minns Rassy och erkänner i nästa andetag att det samtidigt var en väldigt påfrestande tid.

– Du ska veta att de åren i Kungsviken var tuffa år. Jag längtar inte tillbaka. Jag tänker inte tillbaka. Det är ett avslutat kapitel, markerar han framåtlutad och med allvarsam min.

Rassys Båtbyggeri saknade dock en egen produkt, och byggde istället båtar efter kundernas beställningar och andras ritningar.

– Först ut var en flushdäckad Koster på 10,5 meter, som följdes av flera NC-kryssare, en Stortumlare ritad av Knud H Reimers till direktören för Röda Bolaget, och till och med en starbåt till John Albrechtson, exemplifierar han och erkänner att den nyvunna friheten kombinerades med oro och osäkerhet inför framtiden.

– Ja, när Vegan kom, frågade jag mig på allvar om jag ens skulle kunna fortsätta inom båtbyggaryrket.

I samarbete med välkände designern Olle Enderlein utvecklades därför Rasmus 35, som 1967 blev Rassys första serieproducerade båt.

Hela 35 fot upplevdes som nästintill gigantiskt av kunderna, vana som de var vid betydligt mindre flytetyg, och en skvättskyddande vindruta på en segelbåt hade man knappt heller sett tidigare. De båda första båtarna byggdes däremot på traditionellt sätt i enbart mahogny, och varje exemplar tog ett helt år att färdigställa.

– Vi började med mycket stor möda, men fick båtarna byggda och sålda, säger Rassy.

Parallellt körde konkurrenten Hallberg på för fullt i Ellös, med serieproduktion av plastskrov i flera olika eftertraktade modeller, såsom Mistral 33 med sin mahognyöverbyggnad, halvtonnaren Mistress 32, minstingen Misil II på 24 fot, och förstås fortfarande storsäljaren P 28.

– Harry Hallberg hade 50–60 gubbar på sitt varv, medan vi var ett par tre man som jobbade på så mycket vi orkade. Det var ju en skillnad som dag och natt, konstaterar Christoph Rassy med en lätt huvudskakning.

Efter att ha trillat baklänges från en ställning runt en av båtarna på sitt varv, blev Harry Hallberg liggande medvetslös i två veckor. Ingen trodde att han skulle överleva, men han repade sig någorlunda. Den svåra olyckan var dock en starkt bidragande orsak till att Hallberg 1972 bestämde sig för att avyttra sitt livsverk. Christoph Rassy fick ett telefonsamtal med erbjudande om att köpa, funderade över natten och slog sedan till.

– Vi behövde mer produktionskapacitet för Rasmus 35, och det fanns ju på Hallbergs varv i Ellös, förklarar han.

Hallberg var vid den här tiden det överlägset mest kända namnet och varvet hade också fyra välrenommerade modeller i produktion. Att i det läget välja namnet Hallberg-Rassy Varvs AB på det sammanslagna bolaget föll sig därför naturligt.

– Rassy-Hallberg låg helt enkelt inte lika bra i munnen, och vi ville absolut ha med Harry Hallbergs namn och goda rykte som båtbyggare, säger Christoph Rassy som aldrig har ångrat namnvalet.

Hallberg-Rassy växte nu snabbt vidare med en rad nya modeller från Olle Enderleins penna, varav 382 från 1984 kom att bli den sista. Argentinaren Germán Frers tog vid, efter att Christoph Rassy först ratat flera inhemska alternativ, och sydamerikanens första båt blev Hallberg-Rassy 45 från 1988. Då hade sonen Magnus Rassy också experimenterat fram ett par snabbseglande oneoff-byggen, i form av 26-fotaren Rassker 1983 och dess efterföljare Rassker Magnum på 35 fot 1987, men dessa båtar sattes aldrig i serieproduktion.

– Materialkostnaden för kvartstonnaren Rassker var 42 000 kronor, lika mycket som jag då hade på mitt bankkonto, minns Magnus Rassy med ett skratt.

Varvsytan dubblades successivt under de kommande decennierna, och stora investeringar gjordes också i ny teknik, med CNC-fräs, lackeringsmaskin och modern skrovproduktion helt i egen regi. Hallberg-Rassy har hela tiden förfinat konceptet, senast genom en smärre revolution med dubbla roder och integrerat peke på de nyaste modellerna, som fortfarande kommer från Frers ritbord. Han har nu designat 20 båtar åt Ellösvarvet, med årets nyhet på 57 fot senast i raden, och samtidigt hållit fast vid traditionella detaljer som avbärarlister på skrovsidorna, nedbyggt kölsvin och förstås den karaktäristiska vindrutan och den blå randen. Det kanske viktigaste kärnvärdet är också, nu som förr, att alltid, alltid och utan undantag leverera varje båt exakt på utsatt tid.

– Någon gång betalade jag dubbla löner under Kristi himmelsfärds- och pingsthelgerna för att komma ikapp i produktionen, men det var verkligen inte vanligt förekommande, säger Christoph Rassy och låter återigen näven falla mot bordet för att visa hur viktigt detta är för honom.

– Leveransplanen ska alltid hållas!


Text: Joakim Hermansson Foto Hallberg-Rassys arkiv & Joakim Hermansson • 2021-11-10
Artiklar
Scroll to Top