Havsörn II, nästan 18 meter lång och 18 ton tung. "Den är lite lättare på våren och lite tyngre på hösten", säger Bosse Lundgren. Foto: Privat
K-märkta träbåten från 30-talet till salu
De slutade räkna timmar redan 1995 – och sedan dess har de fortsatt hålla båten i originalskick, trots att den byggdes innan andra världskriget. Men nu är det dags för Havsörn II att gå vidare till nya äventyr.
Hundratals båtar har kommit in på Båtbörsen genom åren, men ibland trillar det in ett objekt som får oss på redaktionen att lyfta ögonbrynen lite extra. Den här gången var det den k-märkta mahognyskutan Havsörn II som lades ut till försäljning, en 18 ton tung C G Pettersson-konstruktion från 1936. Sedan 1986 har den varit i Bo Lundgrens ägo, och nu är det dags för den ståtliga båten att gå vidare.
– Vi börjar nu bli ganska gamla, vi närmar oss 70. Det är stort och tungt att ta hand om den här, i år är den inte ens sjösatt för allra första gången. De sista åren, när vi bara har underhållit den, så pratar vi nog ändå 300 arbetstimmar om året, säger Bosse Lundgren.
Han äger båten tillsammans med en barndomsvän och genom åren har de och deras familjer ägnat många semestrar ombord på motorskutan Havsörn II. Med en bredd på 3,95 meter går de precis under kompetenskraven för förarintyg, trots att hon är nästan 18 meter lång. Det finns både salonger och hytter på närmare 60 kvadratmeter boyta, vilket gjort det lätt att semestra många familjer tillsammans. Dessutom är den väldigt sjövärdig.
– Oh, ja! Vi har varit till Åland, Gotland, Öland, Bornholm, Danmark… Vi har åkt runt Sverige helt och hållet, gått Göta kanal. Den klarar stora vatten. Det är ju också två stödsegel på den, bomullssegel i original. Det är inte svårt att få den att göra 5–6 knop. Den rullar ju med sjön, men om man kör den på rätt sätt så klarar den enorma väder, säger Bosse Lundgren.
Själv bor han i Skåne sedan flera år tillbaka, men båten ligger upplagd på Färingsö i Ekerö kommun, i Mälaren. Det är just på ostkusten som hon levt större delen av sitt båtliv. 1936 skedde bygget på Gräddö båtvarv utanför Norrtälje, för kommunikationsminister Borells räkning. Men han ägde den bara i två år innan den fick gå vidare. Under andra världskriget låg den krigsplacerad som stabsbåt i Vaxholms sjövärnskår, och senare såldes den till Kalmar. Det var här som Bosse Lundgren och hans vän köpte den på 80-talet.
– Då hade den legat på land i tre år, så vi gjorde i stort sett en totalrenovering. Vi har varit med i MYS (Motor Yacht Society) från början och på 90-talet så fick vi deras vandringspållare för vårt gedigna jobb med att hålla båten i originalskick, och ändå hålla den sjösäker. Men den är absolut inte nedslipad, hon har kvar sin tjocklek på trä och allting. Vi gjorde en nedslipning 1988, sedan har vi varje år putsat och lackat. Det är väldigt tjock mahogny.
Historiken kring båten är välbevarad, vilket är en av anledningarna till att Sjöhistoriska beslutat att k-märka båten. Fortfarande finns det gamla loggböcker och originalporslin kvar ombord. Vad som ska hända framöver är mer osäkert, det unika objektet är svårsålt. De båda ägarna är rörande överens om att de inte säljer till vem som helst.
– Helst ska den stanna i Sverige och vi vill att det ska bli någon som är intresserad av att bevara den. Vi har haft olika intressenter utomlands, men det har inte känts bra. De vill bygga om båten och använda den till charter… Det är många som inte alls förstår vad det är för sorts båt.
Även om det är många blandade känslor så kan ändå Bosse Lundgren se fram emot ett liv efter försäljningen. År 1995 var de uppe i 14 000 arbetstimmar – sedan slutade de räkna. På frågan om det blir någon ny båt efter detta så är åsikten orubblig:
– Nej! utbrister han, och skrattar sedan.
Hur länge väntar ni på rätt köpare?
– Vi kommer att vänta, svarar Bosse Lundgren.
Text: Elinor Karlin • 2022-09-19
Båtnytt • Båtbörsen • Träbåt