Ladda batterierna bättre

Nya familjeförhållanden innebär ny båt. Ny för oss, alltså, annars faktiskt ganska gammal – ett känt namn, men den ganska ovanliga modellen Nimbus 24, en 24-fots motorbåt som inte går att hitta i många exemplar och som det dessutom finns mycket lite information om. Däremot verkar systerbåten Safir 24 ha varit vanlig på kontinenten. Den är exakt likadan, ritades av dansken Bent Quorning och tillverkades av danska Safir Boats.

Iris, som är av årsmodell 1982, har nu varit i vår ägo i tre säsonger, men redan första sommaren började vi upptäcka de där små förtretliga problemen. Den största katastrofen var när vi blev tvungna att kalla på Sjöassistans till vår trevliga lilla naturhamn för att få starthjälp – den separation mellan start- och förbrukningsbatterier som fanns visade sig inte alls hålla måttet. Vi hade låtit kylskåp och en portabel frysbox förbruka som de ville i den trygga, men falska, förvissningen om att vi skulle kunna starta ändå.

Vi river och börjar från början

Då fattade vi beslutet att se över strömförsörjningen, detta skulle inte få hända igen. Efter att ha rotat i det ormbo av kablar och hemmagjorda dragningar som alltid finns i gamla båtar uppdagades en del underligheter och inkopplingen av de tre (!) huvudbrytarna förvånar fortfarande. Men den största skurken i sammanhanget verkade vara skiljereläet Bluesea M-ACR, som antingen inte fungerade som det skulle eller var felaktigt anslutet. Vi bestämde oss för att riva bort det och börja om.

Det fanns mycket vi ville göra, men av ekonomiska skäl fick det bli i flera omgångar. Andra säsongen monterades solpaneler, återanvända från den tidigare båten, till en sammanlagd effekt av 100 watt, på rufftaket. Året därpå kompletterade vi dem med ytterligare 100 watt, varav några på doghousetaket.

Till sådana behövs en regulator, och efter en del letande bland vanliga och ändå ganska dyra modeller föll blicken i stället på Cteks D250SE, en dc-dc-laddare med inbyggd batteriseparation och MPPT-regulator för solceller. Till skillnad från generatorn fungerar den som en femstegs batteriladdare och uppges kunna toppladda batterierna, vilket en normal generator inte kan.

Här skulle vi med en enda enhet kunna hålla isär start- och förbrukningsbatterier, få en optimerad laddning från generatorn och komplettera med solpanelsladdning. Dessutom underhålls­laddas även startbatteriet från solpanelerna, vilket framför allt är perfekt vintertid – med en ljus presenning kan alla batterier glömmas bort under den trista delen av året.

Ett 110 amperetimmars litiumbatteri fick också ersätta de två gamla 70 amperetimmars blybatterierna på förbrukningssidan. Eftersom sådana inte tål att laddas ur mer än till hälften, medan ett litiumbatteri klarar mycket djupare urladdning, fick vi på så sätt mer kapacitet än tidigare.

Den befintliga gamla landströmsladdaren från Biltema fick sitta kvar tills vidare, men eftersom den saknar inställning för litiumbatterier måste den anslutas till startbatteriet av bly. Enligt Cteks uppgifter skulle detta fungera utmärkt, eftersom D250SE-enheten ska skicka laddningen vidare till nästa batteri när startbatteriet har laddats fullt.

Ctek D250SE visar tydligt vad som händer med hjälp av lysdioder som markerar om generatorn eller solpanelerna, eller båda, laddar batteriet. En antagligen inte alltför oäven gissning är däremot att de flesta sannolikt inte har någon glädje av detta, eftersom enheterna med sina tjocka och klumpiga batterikablar troligen inte monteras synligt.

In med batteriövervakning

Första säsongen med denna konfiguration fungerade utmärkt. Vi behövde sällan fundera över förbrukningen, trots både kylskåp och frysbox och att vi båda arbetar ombord med varsin bärbar dator. Det var bara vid dåligt väder med få soltimmar som det kunde kännas lite oroligt, och ett problem var att vi bara kunde övervaka batteriet med en voltmeter. Någon sorts batteriövervakning borde till.

Men det fanns fortfarande två bekymmer kvar. Det första gällde laddningen vid motorgång som inte var tillräcklig, eftersom D250SE bara släpper igenom 20 ampere. Generatorn, däremot, kan producera mer.

Det andra bekymret gällde landströms­laddning – den utlovade överföringen av laddström från vår gamla laddare på startbatteriet till förbrukningsbatteriet verkade vara i princip obefintlig. För att få någon som helst påfyllning i batteriet måste vi koppla frysboxen direkt till 230 volt ­istället för batteridrift.

Året därpå vidtogs därför ytterligare åtgärder, utöver tillkomsten av de ovan nämnda extra solpanelerna. Vår D250SE kompletterades med en Smartpass 120S, också från Ctek och kompatibel med D250SE. Det är en energihanteringslösning som uppges distribuera, styra och maximera den tillgängliga energin från generatorn för att driva servicebatterier och förbrukare och som dessutom innehåller en batterivakt.

Så gjorde vi – steg för steg

Det blev också ytterligare ett likadant litiumbatteri, som kopplades in parallellt med det tidigare. Efter att ha gått igenom alla de betydligt dyrare alternativen på marknaden beställde vi även en billig kinesisk batteriövervakare för en knapp femhundring.

Att koppla in 120S krävde att några anslutningar från D250S flyttades över och att några andra anslöts. På grund av platsbrist kunde inte heller de två enheterna monteras över varandra, vilket innebar att de två medföljande grova kontaktblecken för hopkoppling var oanvändbara. Istället placerades de sida vid sida och vanliga tjocka batterikablar fick användas.

Batteriförbrukningsmätaren bestod, som brukligt är, av en rejäl shunt med lite elektronik för montering på batteriets minuspol och en mätare som placerades vid förarplatsen. Till detta krävdes en särskilt avsedd förlängningskabel från samma leverantör. Minus från samtliga förbrukare anslöts till shunten. All ström leds alltså genom denna och möjliggör mätning.

Upp till bevis

Vi testade den nya utrustningen sommaren därefter – och då blev det skillnad! Batterimätaren gav, precis som sina dyrare kusiner, uppgift om momentan laddning eller urladdning och hur mycket energi som uppskattas finnas kvar i batteriet. Vi kunde se att laddningen från generatorn ibland klarade att komma upp i 40 ampere vid gång, givetvis i kombination med solpanelerna och minus pågående förbrukning.

Litiumbatterier laddas snabbt, och med två sådana på sammanlagt 220 amperetimmar, plus visning av batteristatus, kunde vi känna oss trygga. Det enda smolket i glädjebägaren var att landströmsladdningen fortfarande inte var tillräcklig – där bidrog Smartpass inte alls.

Till nästa säsong: ny automatisk laddare

I vinter kommer den gamla Biltemaladdaren att ersättas med den helautomatiska M25, också från Ctek. Det är en 25 amperes laddare med litiuminställning, vilket innebär att den kan anslutas till förbrukningsbanken och därmed möjliggöra effektiv laddning även av denna när vi behöver uppsöka ett vägguttag.

Det betyder att vi kommer att ha samverkande utrustning från en enda leverantör, produkter som vi hittills varit hyfsat nöjda med och som fungerar bra. Det är naturligtvis inte det enda alternativet, det finns flera andra till både högre och lägre pris, men kostnaden exklusive batterier och solpaneler känns rimlig.

Vi vet att det kommer nya utgifter – det är en gammal båt med motor och backslag som har över 40 år på nacken. Men nu är strömförsörjningen på topp och vi kan leva vårt önskade båtliv, som innebär veckor av frihet och ensamhet i skärgården utan närhet till eluttag. Skulle det någon gång bli aktuellt med en ny båt kan det mesta av utrustningen flyttas med utan alltför stort besvär.

Läs mer:

Tester

Test: Axopar 25 el – underbart är kort

Resmål

Resmål: Shetlandsöarna

Båtnytt

Best of Boats: 4 av 5 vinnare från Norden

Gör det själv

Ladda batterierna bättre