"Här skulle det inte ligga någon kabel, enligt sjökortet." Foto: Johan Cooke
Krönika: Det är alltid något som händer
Praktiskt Båtägandes mångårige medarbetare Johan Cooke om att älska båtlivet – trots allt som kan gå, och går, fel.
Strax utanför kajen i centrala Norrtälje står en 1970-talssegelbåt på grund. Tre holländska turister står vid kajkanten och försöker frenetiskt dra i den grundstötta båtens spinnakerfall som löper ut från masttoppen. Segelbåten lutar men kommer inte loss, trots full back. Mannen ombord bannar sig själv för att han åkte på fel sida om babordspricken. Genom att dra båten akterut med en lång tamp kan vi med gemensamma krafter få henne flott igen. Då kom tanken igen: ”Alltid händer det något.” Det sa en båtägare till mig för många år sedan i min hemmahamn. Och jag instämmer helt.
Följande dag lyckades vi tack vare hjälpsamma båtägare i Gräddös gästhamn utan missöde stävförtöja vid boj, trots rytande svallvågor och kuling akterifrån. Men på gästbryggan såg jag skador på flera båtar invid min. Ägaren till en Bavaria 50 berättade att en ensam skeppare på en segelbåt hade försökt lägga till fem gånger och skadat båtarna i den hårda blåsten. Ensamskepparen lyckades aldrig lägga till och gav sig sedan av illa kvickt med sin båt.
Värst skadad var båten om styrbord. Ensamskepparen hade kört på båtens akterspegel. Situationen blev dramatisk. Mannen på den påkörda båten var förtvivlad; hans fru väntade barn och hade svåra värkar. Paret kunde dock mitt i tumultet tack och lov ta sig till närmaste förlossningsklinik.
Kustbevakningen kom och granskade skadorna. De tog sedan upp jakten på smitaren.
Dagen därpå skulle Bavariaägaren lämna gästhamnen. För att hjälpa honom att förtöja vid sjömacken intill, där han först skulle tanka, var jag vid mackbryggan redo att dra i en lång tamp till 50-fotaren. Men båten gick inte att starta, så han fick kontakta en serviceverkstad med lång väntetid.
Vid naturhamnen Träskö-Storö några veckor senare varnade min fru mig för att inte passera mellan två öar. ”Det är inga problem”, hann jag knappt säga självsäkert vid ratten förrän vår segelbåt i tre knop träffade en stenbotten. Lyckligtvis blev det inga invändiga skador, men däremot repor på kölen.
Läs mer: https://www.praktisktbatagande.se/batnytt/kronika-vem-vajer-for-kanoten
Det är bara att lägga till den reparationen på att-göra-listan. Där finns fler punkter efter sommarens seglatser: skador på seglet, ny spricka i gelcoat, vindinstrument och AIS som krånglar … Men det är bara att kavla upp ärmarna och försöka gilla läget.
Dessa skador är en mild västanfläkt jämfört med vad som hänt de senaste båtsäsongerna. Som på Ålands hav. Det var tolv meter per sekund i motvind från sydväst. En iskall känsla började krypa i mig när jag i ruffen klafsade omkring på durkskivorna. Två, kanske tre centimeter vatten fanns ovanför skivorna. Sjöräddningen var på väg och livflotten redo att användas. Lyckligtvis hittade vi felet innan sjöräddningen anlände. Det visade sig att en fartgivare hade gängats ur i genomföringen. Intill loggen finns en attrapp, fastsatt med ett buntband. Attrappen av plast gängade vi fast i hålet i genomföringen.
Helgen efter seglatsen till Finland drog vi vid en naturhamn upp en kraftig kabel med ankaret. ”Snart blir det väl strömavbrott på hela ön”, tänkte jag. Vi fick till slut loss kabeln, som enligt sjökortet inte skulle ligga på bottnen vid vår svajankringsplats.
Läs mer: https://www.praktisktbatagande.se/artiklar/kronika-seglande-skrackexempel-jag-minns
Jag skulle kunna skriva en roman om alla händelser. Missöden har inträffat även när jag har hyrt ut båten. Allt från ett knäckt roder till bensin i tanken istället för diesel.
Om så många missöden hänt när vi kört bil hade vi nog definitivt slutat med det. Men till sjöss är det något helt annat. Efter varje motgång lär vi oss något nytt – den hårda vägen. Då kan vi förhoppningsvis undvika att liknande saker drabbar oss igen. Vi ger aldrig upp. För vi älskar båtlivet, och då får man ta det onda med det goda.
Läs mer:
Text: Redaktionen • 2026-04-10