Kapten Freddys skattkista

När Freddy Braun öppnar entrédörren till sin butik Fartygsmagasinet på Österlånggatan 19 i Stockholm möts jag av en behaglig lukt av tjära, trä, gamla rep och olja. Inne i butiken, inhyst i ett medeltida hus, står tiden stilla. Här finns allt från små modeller av segelfartyg och äldre fritidsbåtar till en tungdykarhjälm från 1800-talet. I butiken trängs gamla kvinnliga galjonsfigurer med lanternor, skeppsrattar och ventiler av gedigen mässing.

Där finns också kompasser, maritima böcker och rederiflaggor som prydligt hänger i taket. Fartygsbeslag finns i mängder. Varje sak har sin egen berättelse. Jag får syn på en skeppsmodell, tillverkad av valben.

– Modellen är gjord av valfångare på Azorerna i början av 1900-talet, berättar Freddy när han stolt öppnar ett av vitrinskåpen.

På ett annat skåp i den 140 kvadratmeter stora butiken finns en ”straw-work box”, tillverkad i Storbritannien av franska krigsfångar under Napoleontiden. Intill står en ganska stor modell av M/S Hamonia, ett gammalt lastfartyg.

– En sjöman på Hamonia byggde på 1950-talet modellen av tändstickor under sin lediga tid ombord. Det är ett fantastiskt hantverk.
Modellen är utrustad med många detaljer, allt från dubbla propellrar till slingerlister. Inne i den flera gånger lackade modellen finns även belysning. Tändsticksmodellen flyter bra i vatten, berättar Freddy.

I en inglasad och omsorgsfullt placerad träram finns ett nummer av den brittiska tidningen The Daily Mirror. I en artikel, daterad den 16 april 1912, två dagar efter oceanångaren Titanics förlisning, kan man läsa att alla 2 300 passagerare och besättningen ombord räddats och att fartyget bogseras till Halifax av rederiet Allan-Line och deras fartyg Virginian. Det var bokstavligen falska nyheter:

– Jag antar att det var mäktiga personer som hade investerat i rederiet White Star Lines fartyg Titanic. Därför ljög de skamlöst om förlisningen eller påverkade vad The Daily Mirror skulle skriva. På så sätt kunde de nog hinna sälja sina aktier innan sanningen om Titanics undergång uppdagades, menar Freddy.

Butiken i Gamla stan, Freddys två lager i Gustavsbergsområdet och ett på Rindö i Stockholms skärgård rymmer tiotusentals maritima saker och även hela inredningar från gamla fartyg.

Ett av de äldsta föremålen är en bit svartek från regalskeppet Rikswasa som sjönk utanför Djurö i Stockholms skärgård år 1623. Delar av skeppet bärgades innan lagstiftningen skärptes för att skydda skeppsvrak som är äldre än hundra år. I lagret på Rindö finns en komplett styrhytt från fartyget S/S Kastelholm som sjösattes 1928 och då tillhörde Svenska Amerikalinjen. Det krävs en lastbil med kran när den bjässen ska transporteras till en köpare.

Prislappar är ovanliga i butiken eller i lagren:

– Priserna är från någon hundralapp för ett fint beslag till upp till flera hundratusen kronor för en komplett inredning av mörk mahogny med möblemang från något gammalt fartyg, berättar Freddy.

Kunderna finns i hela världen. Det är maritimt intresserade privatpersoner, professionella samlare och inredare eller köpare inom näringslivet. Även kungar och presidenter har gjort affärer, men Freddy får inte avslöja deras namn. Fartygsmagasinet har under sin 55-åriga historia tidigare även haft butiker och lager i London, Oslo, Basel och Lugano.

Freddy är uppvuxen i Basel i Schweiz och gick till sjöss när han var 16 år gammal. Han började som mässpojke och slutade som båtsman när han mönstrade av år 1962 i Trieste i Italien. Tillsammans med vännen Günther köpte han en gammal bil för att köra till Portugal.

– I Marseille träffade vi två långseglande norrmän som skulle sälja sin klinkbyggda Colin Archer, med namnet Favorit, utrustad med gaffelsegel. Så vi sålde bilen, köpte båten och seglade till Kanarieöarna, där vi skulle bli turistskeppare, berättar Freddy.

Men båten var för liten för att ha turister ombord och säkerheten var bristfällig. Duon seglade därför vidare till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Där förtöjde de vid Strandvägen på midsommarafton år 1963.

Freddy och Günther sålde sedan sin Colin Archer, för att köpa en före detta lastbåt som de inledningsvis hade som bostad vid Strandvägen. I Stockholm arbetade Freddy en kort tid med att installera tjuvlarm.

Därefter startade han Fartygsmagasinet och började sälja delar från fartygsupphuggningar, bland annat från det dåvarande återvinningsföretaget Persöner i Ystad.

– De flesta köpte enbart troféer som skeppsklockor, rattar, nakterhus, ventiler och maskintelegrafer. Det var frustrerande att se vackra fartygsinredningar bara eldas upp eller styckas. Så jag började även köpa fina klassiska inredningar och möbler som vi varsamt demonterade för att sedan sälja, berättar Freddy.

Inne i de stora fartygen fanns en ministad, förklarar Freddy. Den inrymde restauranger, barer, kommandobryggor samt frisör- och röksalonger. Förutom att fartygsmöblerna skulle vara ett gediget hantverk måste de också vara användbara, gärna ha flera funktioner och ta liten plats.

När det handlar om inredningar kan kunderna i princip köpa allt komplett, inklusive väggpaneler, golv, belysning, marinmålningar
och möbler. Fartygsmagasinet har bland annat inrett en möte­slokal i Bonnierhuset i Stockholm. Likadant hos Johnsonlinjen, som köpte till­baka inredningen till en matsal från ett av sina skrotade fartyg.

Ibland säljs även delar av en inredning. På lagret i Gustavsberg är till exempel Winston Churchills kojplatsmodul, från det brittiska representations- och inspektionsfartyget HMS Patricia, till salu.

En av de första inredningarna Freddy köpte var från kryssningsfartyget S/S Kastelholm när det styckades upp i mitten av 1970-talet. Fullastade långtradare tog då med sig hela inredningar, möbler, skeppsrattar, nautiska instrument, ventiler och tvättskåp till Freddys dåvarande lager i en stor lada på Svartsjölandet i Mälaren.

Vid den tiden hade Fartygs­magasinet bara en liten butik på Södermalm. För att göra reklam gick Freddy runt i Stockholms inner­stad och frågade om han kunde få placera Fartygsmagasinets telefonnummer samt marin rekvi­sita i företagens skyltfönster. Det gick oftast bra. I gengäld fick han putsa skyltfönster och bjuda
på tårta.

– Varje lördag hade jag bokade visningar. Vid några tillfällen kom uppemot 35 bilar med spekulanter till ladan, berättar Freddy.

I början gick försäljningen trögt när det gällde inredningar:

– Privatpersoner ville bland annat bygga in dessa i gillestugor och gästrum, medan marina företag ville profilera sig med det jag sålde till dem. Men vissa ville inte köpa inredningarna eftersom de inte var intakta och i renoverat skick, säger Freddy.

Ibland saknades baksidor av möblerna eftersom de ursprungligen var platsbyggda mot till exempel fartygens skott. Lösningen blev att anlita möbelsnickare, specialiserade på att bygga fartygsinredningar. Tack vare den strategin blev efterfrågan mycket större.

Genom åren har Freddy gjort inköp från ett 30-tal vackra fartyg som skrotats. Han har bland annat sålt inredningar och möbler från de italienska skeppen Verdi, Rossini och Donizetti, vilka skrotades i Italien. Marin rekvisita från de gamla ubåtarna Siken, Gäddan och Abborren samt delar från isbrytaren Ymer har också landat hos Fartygsmagasinet.

Sedan länge hade Freddy bevarat hela röksalongen från tågfärjan S/S Drottning Victoria som bland annat trafikerade rutten mellan Trelleborg och Sassnitz i Tyskland. Fartyget sjösattes år 1909 och höggs upp år 1968.

När Berlin skulle bli huvudstad igen i det återförenade Tyskland år 1990 klev det in två välklädda tyska herrar i Freddys butik. De kom på uppdrag av senaten i delstaten Bremen och ville att röksalongen skulle placeras i den tyska parlamentsbyggnaden som representationsinredning för Bremen.

– Jag förklarade att röksalongen är en kulturhistorisk pärla som måste finnas kvar i Sverige. Min tanke är att kronprinsessan ­Victoria ska få inviga salongen när hon ärver tronen från kungen och blir Sveriges drottning. Tyskarna ville inte ge sig, utan försökte övertala mig under en lång tid. Men det var förgäves, berättar Freddy.

Röksalongen har byggts upp på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Salongen har en mycket luxuös interiör och en elegans som var utmärkande för den tidens passagerarfartyg.

På 1990-talet inreddes restaurangklustret i Tullhus 2 på Skeppsbron i Stockholm av Fartygsmagasinets skeppsinteriörer. Bland annat kommandobryggan från kryssningsfartyget S/S Kastelholm och styrhytten från fiskefartyget Hässelön från västkusten. Tullhus 2 var även inrett med fartygsdelar från Drottning Victoria och kung Gustav V.

De fartyg som numera skrotas har inget av värde att spara för framtiden, enligt Freddy.

– De senaste skeppen jag köpte delar från var byggda fram till sent 1950-tal. Men nu finns det inga äldre klassiska skepp kvar att skrota. Fast jag har fortfarande både inredningar och attiraljer från dessa gamla klenoder.

En klocka klämtar i bakgrunden.

– På grund av åldersskäl söker jag en efterträdare, säger Freddy, som uppenbarligen brinner för de maritima klenoderna och historien bakom dem.

Läs mer:

Reportage

Kapten Freddys skattkista

Tester

Test: Snabba salongsbåtar gör upp

Båtnytt

Ny arrangör för Allt för sjön klar

Tester

Test: Axopar 25 el – underbart är kort