Det är enligt MSB upp till varje båtägares omdöme att hitta ett bra sätt att bli av med sina gamla nödbloss. Foto: Jessika Ericsson
Krångligt att slänga nödbloss
Nödbloss ombord kan bli din räddning vid en nödsituation till havs, och det är viktigt att de byts ut när de har blivit för gamla. Dessvärre är det långt ifrån enkelt att bli av med de utgångna nödblossen.
Nödraketer som fallskärmsbloss och handbloss kan vara räddningen om du hamnar i en nödsituation ute till havs även om du har mobil, nödsändare eller vhf ombord. En stor fördel med nödbloss är att de kan aktiveras och påkalla hjälp helt utan laddade batterier, ström eller nätkontakt. Även i en situation där det är möjligt att larma är nödbloss ytterligare ett sätt att visa din position och tillkalla hjälp.
Hela poängen med nödsignaler är dock att de ska fungera om olyckan skulle vara framme. Alla pyrotekniska nödsignalbloss har ett bästföredatum, och när de har blivit för gamla är de inte bara opålitliga, utan kan också vara farliga att använda. Hållbarheten är vanligtvis tre år från tillverkningsdatum. Tiden då nödblossen har legat på hyllan hos återförsäljaren behöver räknas med. Efter högst tre båtsäsonger är det därför dags att byta ut båtens uppsättning av fallskärmsbloss och handbloss.
Det enklaste momentet när något i båten ska uppgraderas brukar vara det att slänga den gamla uttjänta utrustningen. Men med nödbloss är det allt annat än enkelt. Alla typer av nödbloss innehåller pyroteknik och ska hanteras därefter. Samtidigt är ansvaret otydligt för var och hur de gamla nödblossen ska tas omhand. Det blir vi varse när vi försöker bli av med ett antal uttjänta nödbloss som för länge sedan har fallit för åldersstrecket.
I samband med ett båtbyte följde det med en plastlåda med diverse nödutrustning. Där fanns fallskärmsbloss och handbloss av olika färg, form och fabrikat. När vi kikat närmare på innehållet visade det sig att allt var utgånget sedan lång tid tillbaka. En uppsättning nödbloss var tillverkade 1988, vilket är långt innan båten ifråga sjösattes första gången. Inget ovanligt i sig. Det är mer regel än undantag att en uppsättning med säkerhetsprylar får följa med sin båt eller båtägare år ut och år in som en plan B, C eller D i en eventuell nödsituation.
Att ha flera olika möjligheter att meddela sig på om något går snett ute till havs är en rimlig säkerhetsstrategi. Samtidigt är det en risk i sig att åka omkring med gammal pyroteknik ombord på båten. Förr eller senare är det dags för uppgradering, och nu vill vi bli av med de begagnade nödraketerna som följde med vid båtköpet.
Först vänder vi oss till den båtbutik som finns på rimligt avstånd för att höra om de tar hand om gamla nödbloss. Det gör de, men endast i samband med att nya nödbloss köps i den butik där de gamla nödblossen en gång köptes och högst samma antal bloss. Policyn gäller dessutom enbart för vissa artiklar. Där går vi alltså bet.
Anledningen till att båttillbehörskedjan inte är mer villig att ta emot gamla bloss är att båtbutikerna i sin tur har stora bekymmer att bli av med dem.
– Det är bara vissa artiklar vi kan skicka tillbaka till leverantören. Gamla nödbloss är ett jättebekymmer och något vi har månatliga diskussioner om. I vissa kommuner kan utgångna nödbloss lämnas på återvinningsstationen, på andra håll tar Polisen emot dem men oftare finns ingen som tar hand om det. Som vi ser det behöver kommunerna och MSB (numera Myndigheten för civilt försvar, red:s anm) komma överens om hur det ska gå till. Eftersom det här är ett så stort problem är det många båttillbehörsbutiker som har slutat sälja sådant här, säger en medarbetare som vill vara anonym.
Eftersom våra nödbloss har följt med båt och båtägare i årtionden har vi ingen aning om var och när de är inköpta. Vi ringer till kommunen för att höra hur vi ska göra. Vi förklarar ärendet och får sedan vänta ett bra tag innan vi till slut får besked om att det är en fråga för räddningstjänsten och att vi ska kopplas dit. Den som är ansvarig på räddningstjänsten är dock inte på plats så vi ombeds kontakta räddningstjänsten nästkommande dag.
Vi återkommer punktligt och förklarar återigen ärendet. Den här gången blir det en jättelång väntan innan vi får beskedet att de håller på att kika runt för att ta reda på vad som gäller. Någon ska ringa upp inom 30 minuter. Två timmar senare ringer räddningstjänstens förbundschef för regionen upp oss. Han förklarar att räddningstjänsten inte har någon verksamhet för att förstöra explosiva varor. Vi ges rådet att i första hand vända oss till återvinningscentralen, i andra hand till Polisen.
– Om vi i räddningstjänsten träffar på nödraketer vid en utryckning lämnar vi dom till Polisen, säger han.
Vi frågar om det skulle vara okej att vi helt enkelt drar de gamla nödraketerna på nyårsafton, då de ändå försvinner i mängden av fyrverkerier och risken för falsklarm borde vara minimal. Det skulle samtidigt bli en nyttig övning i hur nödblossen fungerar. Men att aktivera gamla nödraketer är inget som räddningstjänstens förbundschef rekommenderar.
– Det är en risk man inte bör befatta sig med. Man bör undvika att dra nya nödsignalbloss också. Även om man har underrättat oss innan kan det sätta igång en räddningsinsats från andra delar av samhället.
Vi följer räddningstjänstens råd att kontakta återvinningscentralen, trots att pyroteknik och explosiva varor finns på listan över sådant som de inte tar emot. Mycket riktigt är återvinningscentralen inte intresserad.
– Här eldar vi upp saker så det är ingen bra idé. Det ringde någon förra veckan om samma sak. Har folk hur mycket sådant här som helst hemma?
Vi får rådet att kontakta Polisen för ”var gör de av bengalerna som dom tar i beslag av huliganer?”.
I Polisens växel hamnar vi på köplats nummer 21. När vi till slut kommer fram och har fått förklara att vi inte kan lämna tillbaka nödblossen där de är köpta eftersom vi inte vet varifrån de kommer får vi en länk till en e-tjänst skickad till oss på sms. Vi ombeds ta bilder och lägga upp i e-tjänsten så snart som möjligt och sedan hålla oss hemma. Några timmar senare knackar två beväpnade poliser i skottsäkra västar på dörren. Efter en förklaring av vad marina nödbloss har för användningsområde tar de med sig lådan. Problemet är löst för den här gången, men även de två poliserna tycker att systemet är konstigt eftersom Polisen inte har någon verksamhet för att ta hand om nödblossen, utan lämnar dem vidare.
”Det här kanske låter konstigt, men det finns inga regler.”
Vi kollade med pressansvarig på Myndigheten för civilt försvar (tidigare MSB) som i sin tur först förhört sig hos myndighetens ansvariga för explosiva varor.
Hur ska båtägare göra sig av med utgångna nödbloss?
– Det här kanske låter konstigt, men det finns inga regler. Det är ett oreglerat område. Det har gjorts försök att ställa krav på återförsäljare men det har stoppats av EU för att det hade skapat otillåtna handelshinder. Men konsumentköplagen gäller så man kan reklamera om nödblossen inte fungerar.
Men man får ju bara använda nödbloss i en nödsituation. Då är det lite sent att reklamera.
– Ja, så kan det vara.
Vart ska man vända sig om man har gamla nödbloss liggande hemma?
– Varje båtägare får kolla där man bor vad det finns för möjligheter. Man kanske kan köpa en tjänst av ett destrueringsföretag mot en kostnad. Sedan finns det en del hamnar som har containrar där det går att lämna utgångna nödbloss.
Vilka hamnar är det som erbjuder den möjligheten?
– Vi har ingen förteckning eller så eftersom det inte är reglerat, men det förekommer.
Återförsäljarna av nödbloss menar att hanteringen borde styras upp av Myndigheten för civilt försvar och kommunerna så det blir likvärdigt över hela landet.
– Vi får ofta frågor om det här, men det finns inga lagliga krav. Det är upp till båtägarnas eget omdöme.
Här kan du köpa och lämna in nödbloss. Eller …?
Bland de stora båttillbehörskedjorna skriver Hjertmans att deras policy är att ta emot gamla nödsignalbloss vid köp av nya. De tar som regel emot samma antal nödbloss och policyn gäller vissa artiklar.
Seasea hänvisar på sin hemsida kunder att ta kontakt med räddningstjänsten för att bli av med gamla nödbloss. Kedjans kundtjänst har ingen information, utan hänvisar till butikerna som i sin tur ger olika besked. I en butik gäller att de inte ens får ha nödbloss i lokalen, endast butiker med tillstånd får det. En annan av Seaseas butiker tar emot utgångna nödbloss även om de inte har köpts i butiken.
Erlandsons brygga säljer nödbloss i butik men har ingen information på sin hemsida om returer. Enligt kundtjänsten kan vissa butiker ta emot utgångna bloss mot en kostnad av 149 kronor per styck.
Watski säljer inte nödbloss, bara behållare att förvara dem i samt batteridriven nödbelysning.
Inte heller nätbutiker som Moory med flera har några nödbloss i sortimentet.
Läs mer:
Krångligt att slänga nödbloss
Ny 12-serie från Nimbus
Text: Jessika Ericsson • 2026-02-20