Färdas i vikingars kölvatten till Lerwick och Shetlandsöarna. Foto: Martin Leisborn
Resmål: Shetlandsöarna
Efter två dagar till sjöss når vi öriket där pikter och vikingar lämnat djupa spår, där små ponnyer betar och där den berömda ullen fortfarande spinns. Här möts råa naturupplevelser, raffinerad matkultur och ett rikt djurliv.
När man säger Shetland tänker många på den populära kriminalserien om kriminalinspektör Jimmy Perez och alla mordgåtor han löser. Andra förknippar namnet med ett slags ponny eller med ull. Men ganska få besöker denna vackra ögrupp vid gränsen mellan Nordsjön och Nordatlanten. Det är helt fel plats om du vill sola, bada och smutta på sangria, för här blåser det för det mesta snålt, det är ganska kallt i vattnet och de enda träden man ser finns i några trädgårdar.
Trots det, eller kanske just på grund av detta, är det desto vanligare för seglare att ta sig hit, i alla fall för dem som seglar lite längre.
Shetlandsöarna har en mycket intressant historia. Vi plastbåtsseglande svenskar med gps-plotter är ju inte de första skandinaverna att ta oss hit. Vikingarna kom till ögruppen i sina långskepp av trä redan på 800-talet och kallade den Hetland och senare Hjaltland. Från 900-talet fram till 1472 var ögruppen formellt en del av Norge men växlade efter det ägare till Skottland. Detta eftersom den danske kungen Christian I inte lyckats betala brudpriset för sin dotter Margarete, som gifts bort till den skotska kungen James III.
Vikingarna inte först
Men några andra var där före vikingarna, nämligen pikterna, ett keltiskt folk som kommit upp från Skottland och slagit sig ner där. De kallade öarna Inse Catt som betyder Kattöarna, till skillnad från Orkneyöarna just söderut, som de kallade Grisöarna. Före pikterna är det möjligt att ännu tidigare folkgrupper bebott öarna, det finns nämligen megalitiska monument som tyder på det. Men de lämnade inte mycket annat efter sig än stenar. Pikterna finns det mer spår av, exempelvis vissa ortsnamn, men inte speciellt mycket ens av dem.
De som påverkade öarna mest var vikingarna. Väldigt många ortsnamn kommer från fornnordiska, och språket norn talades på öarna fram till mitten av 1800-talet. Huvudstaden Lerwicks namn betyder lervik på svenska, för att bara nämna ett exempel. Namnet Hjaltland förvreds senare av skottarna till Zetland och blev till slut den nuvarande formen Shetland.
Ett misstag man inte ska göra, men som jag gjorde när jag gick in på turistbyrån, är att säga ”The Shetlands”, vilket jag trodde var gängse sätt att förkorta namnet. Falklandsöarna brukar till exempel kallas ”The Falklands” av britterna, och då borde ju samma mönster gälla här, tänkte jag. Men se, det var inte korrekt, chefen för byrån tog upp det med en gång, vänligt men bestämt. Man säger inte så. Det kallas Shetland Islands eller i korthet Shetland, men inte ”The Shetlands”. Så var det med det.
Självklart går det att ta sig hit med flyg och färja, vilket kan vara bra om båten ska byta besättning. Men annars är det trevligaste för oss båtägare att segla, och även motorbåtar tar sig hit ibland.
För min del gick färden via Norge och tvärs över Nordsjön från Haugesund, en sträcka på drygt 200 sjömil som tog lite knappt två dygn. Det gäller att ha bra koll på båten, vindarna och navigationen eftersom Nordsjön snabbt kan bli stormig och besvärlig. Men i övrigt är det inga svårigheter, i alla fall inga grund att se upp för, bara ett antal oljeplattformar mitt ute på havet som man inte får komma för nära. Med uppdaterad gps-plotter och papperssjökort och strikt koll på kurs, fart och AIS, samt radar om det finns, är det inga problem att passera.
Land i sikte efter två dygn
Det finns ingen mobiltäckning under den merparten av passagen, men med lite tur kan besättningen få en del underhållning av mer naturligt slag. Vi fick till exempel se en stor sillval simma bredvid båten – de kan bli mer än 20 meter långa. Och när vi närmade oss Shetland kom ett stim delfiner och framförde en show runt båten en stund. Det bästa av allt är kanske känslan som fyller en när de branta klipporna på Isle of Noss tornar upp sig över horisonten efter nästan två dygn på öppet hav. Denna land-i-sikte-känsla är något som inte går att få hemma i skärgården.
En viktig sak att tänka på vid angörning av Shetlandsöarna är att tidvattensskillnaderna där är stora, vilket gör att tilläggning vid kaj kan bli knepig. Båten kommer att höjas och sänkas flera meter två gånger om dygnet, och det gäller att ha långa tampar som dras en bra bit framför och bakom båten så att de varken blir för slappa eller för spända vid de olika nivåerna.
Skepparen måste även ha alla resedokument i ordning och förutom nationsflagga och artighetsflagga även signalflagga Q hissad. Båten har nämligen anlänt till ett land utanför EU.
Shetland är en ögrupp som består av 16 olika bebodda öar förutom ett hundratal mindre obebodda. Den största heter Mainland där bland annat Lerwick och Scalloway ligger. I norr återfinns öarna Yell och Unst. Längst upp, norr om Unst finns den lilla ön Muckle Flugga med dess legendariska fyr.
Lerwick är huvudorten och ett bra utgångsläge för att utforska ön via landvägar, men det finns även ett antal fina byar på öarna med små men bra hamnar med gästplatser. Även naturhamnar finns, där det går bra att ankra i skyddade vikar och tillräckligt djup för att inte stå på snedden vid lågvatten.
Ett besök på Shetland är inte komplett utan att ha sett sig omkring, och det finns olika sätt att göra det på. I Lerwick finns ett antal företag som erbjuder bussturer och båtturer runt öarna. På det sättet får man en bekväm och givande rundtur och guidning.
Missa inte på Shetlandsöarna
- Sightseeing med hyrd bil
eller turistbuss. - Den lokala maten, öl och fish and chips.
- Shetlandsponnyerna samt de lokala butikerna med ylletröjor.
Det går också bra att hyra egen bil, vilket vi gjorde och körde runt på de smala men fina och asfalterade vägarna. Det gäller dock att hålla tungan rätt i mun eftersom det är vänstertrafik och vägarna, som sagt, är väldigt smala. Bara de stora stråken är av normalbredd, alla mer lantliga vägar är bara breda nog för en bil. Så på regelbundna avstånd finns mötesfickor för att möjliggöra tvåvägstrafik. Det tar en del tid att stanna och vänta på att andra ska passera, så ha inte bråttom på Shetlandsvägarna.
Allra längs söderut på Mainland finns den höga klippan Sumburgh Head med dess fyr och minst sagt storslagna utsikt. På plats bjuds det på en härlig promenad upp på klippan och fyrhuset, det finns fast monterade kikare att använda och en trevlig servering med panoramautsikt och vindskydd. För det blåser ofta, även i fint väder.
Tuffa får ger fin ull
Och så detta med shetlandsull – shetlandsfår är en ras som är känd för sin speciellt fina ull. Fåren är små, växer långsammare men är tuffa och tål mycket, och de lever länge. Överallt på öarna finns det får, även det är något som saktar ner framfarten på de smala vägarna. Icke förvånande finns det även otaliga butiker där stickade eller vävda tröjor, mössor, vantar, sjalar och andra plagg säljs. Kanske en ulltröja vore bra att få med sig i båten på väg hem.
Självklart ska man även skåda häst när man är här. Shetlandsponnyn är en av världens minsta hästraser. De blir sällan över en meter i mankhöjd men är i förhållande till sin storlek en av de starkaste hästarna. De användes förr till att transportera torv och dra vagnar i kolgruvor men uppskattas numera mest som en bra ridhäst för barn.
Vi körde vår hyrda bil längst ut på ön West Burra till en mycket trevlig gård där man specialiserat sig på ponnyupplevelser för besökande turister. Föreståndarinnan har vunnit många priser för sina fina ponnyer.
Jag frågade hur mycket man får väga som mest för att få hoppa upp på hästen. Svaret blev ”No more than seven stone”, vilket inte hjälpte mig mycket. Efter lite mer klargörande visade det sig att det motsvarar ungefär 45 kilo. En brittisk stone motsvarar nämligen 6,35 kilo. Det är ett gammalt imperiemått som fortfarande används här. Därmed var ponnyridningen slut innan den hann börja för mig som väger drygt det dubbla. Men för barn är det säkert en härlig upplevelse att få rida äkta shetlandsponny över de gröna hedarna och längs de vackra stränderna, här på Shetland där rasen har sitt ursprung.
Andra intressanta saker är de arkeologiska fynden och kvarlämningarna från forna tider, till exempel pikternas brocher, ett slags runda stentorn. Broch of Mousa, på ön med samma namn, är en av de intressantaste. Och för alla tv-deckarnördar kan det vara kul att besöka inspelningsplatserna från tv-serien Shetland, det går också att ordna genom exempelvis turistinformationen i Lerwick.
Missa inte heller den lokala maten, Shetland har ett rikt utbud av färsk fisk, skaldjur och, föga förvånande, lamm. Men även grönsaker. Fråga bara i restaurangerna vad som är rekommenderat för tillfället. För vår del blev det mycket fish and chips, efter att ha köpt en gång och fastnat för den goda fisksmaken. Öborna förklarade att det bara är i Shetland, Orkney och möjligtvis Skottland man använder kolja, inte torsk, till detta. En eller annan sådan kan jag i alla fall rekommendera för dem som seglar hit.
För den som vill skölja ner maten med något gott finns naturligtvis öl, som överallt annars i Storbritannien, men ale, stout och lager från familjedrivna Lerwickbryggeriet går inte av för hackor. Vad gäller starkare drycker finns i skrivande stund inget whiskydestilleri på Shetlandsöarna. Det enda som fanns las ner. Ett nytt är dock på gång. Däremot finns ett destilleri uppe på ön Unst där de gör väldigt fin gin, och de tar även emot besökare för provsmakning och guidade turer. En flaska av deras ädla sort Ocean Sent hamnade i vårt kölsvin innan vi seglade vidare.
Fair Isle lockar med mäktig natur och lunnefåglar
För dem som kommer med egen båt till Shetlandsöarna finns ytterligare ett stopp som måste hinnas med, nämligen ön Fair Isle, en dagssegling söderut. Denna ensliga ö har ingen bra hamn och består mest av branta klippor. Men vid hyfsat väder går det utmärkt att lägga till i den norra ”hamnen”, som egentligen bara är en vik med en rejäl kaj och inget annat. Ingen el, toa eller dusch finns. Men det är djupt och någorlunda skyddat.
Därifrån går en liten väg att promenera till den norra uddens mäktiga fyrplats, eller till södra delen av ön med dess lilla bofasta befolkning och ytterligare en storslagen fyr.
Här är man ännu mer specialiserade än på Shetland på att föda upp får, spinna ull och sticka ylletröjor. Fair Isle är namnet på både ön, ullkvaliteten och den speciella stickningsteknik som används här. En Fair Isle-tröja kan kosta runt 6 000–7 000 kronor men är ett fint minne och lär hålla livet ut.
Fågellivet på ön med alla dess arter är också en fest, framför allt för de invigda. Även för oss som inte är fågelskådare var det en upplevelse vi sent ska glömma att kunna smyga sig nära de helt underbara lunnefåglarna, sätta sig ner i gräset ovanför en hög klippa och se dem nästan helt obekymrat vagga runt oss, som om vi också vore lunnefåglar. Miljön, naturen, djurlivet, ljuden och det faktum att man är på en så speciell plats gör att man glömmer tid och rum. En heldag på Fair Isle rekommenderas verkligen.
Överhuvudtaget är Shetlandsöarna en obetalbar upplevelse. Så när din närmaste skärgård känns för hemtam, varför inte ta båten hit?
Läs mer:
Text: Martin Leisborn • 2025-12-11