Tjejernas seglingsglädje går inte att ta miste på, när de får cruisa runt i en härligt rosamålad Trissjolle i hjärtat av Bohuslän. Foto: Emma Glaumann
Drömbåten: en rosa trissjolle
En gammal trissjolle från 1970-talet är väl inte det fagraste i båtväg, men med lite rosa färg förvandlas den ganska enkelt till en riktig drömbåt för två systrar.
Den historiskt soliga och varma högsommaren 2018 blir vi kvar lite längre än vi egentligen planerat på Käringön. Den proppfulla gästhamnen för visserligen tankarna till midsommarcamping, och är kanske inte den charmigaste delen av vistelsen, men tack och lov har Käringön så mycket mer att erbjuda.
Läs specialnumret Drömbåtar här: https://www.praktisktbatagande.se/e-tidningar/specialnummer-drombatar
När lotsutkiken, trampolinbadet, minigolfen och alla små butiker, plus samtliga öns geocachar, är avklarade, börjar vi trots allt ändå bli lite smått uttråkade. På väg söderut mot friluftsbadet stöter vi ihop med Matts Agélii, som i sin ungdom mer eller mindre abonnerade på SM-titeln i trissjolle tillsammans med brodern Pär. Han sommarbor på ön, och tipsar om att Käringö Segelklubb har ett gäng trissjollar som eventuellt kan lånas.
Seglarskolan är i full gång på klubben, där en av de trevliga instruktörerna hänvisar vidare till Joachim Glatzl. Han svarar snabbt i telefon, lånar gärna ut sin trissjolle och beskriver vägen till sjöboden där den ligger förtöjd vid en liten skyddad brygga på andra sidan ön. Två pirrigt förväntansfulla, men också lite smått nervösa döttrar, tinar snart upp när de ser den rosa jollen ligga och rycka ystert i förtöjningarna.
Rätt kulör betyder mycket
Det sägs ju att skönheten finns i betraktarens öga, och i det här fallet blir det uppenbart. En gammal trissjolle från 1970-talet är väl inget som de flesta seglare går igång jättemycket på, utom möjligen av nostalgiska skäl, men för döttrarna är det alltså annorlunda. Tänk vad rätt kulör kan göra för intrycket.
Tjejerna har varsin optimistjolle som mest samlar spindlar, har gått sporadiskt i seglarskola och förstås familjeseglat på somrarna, men de är långt ifrån passionerade seglare. Det är ju så mycket roligare med ridning och dans, och där finns också fler av kompisarna.
Men nu ska det i alla fall äntligen jolleseglas, så när båtägaren hjälpt till att få ordning på segel och tampar sticker vi iväg. Den sydvästliga sjöbrisen blåser på en del, men i det skyddade sundet mot Vedholmen på Käringöns västsida, blir det ändå inte mycket sjö att tala om på det solglittrande vattnet. Lika bra det tycker vi, sätter an kicken och slörar iväg.
Lilltjejen hörde när Joachim Glatzl varnande pekade ut bränningarna i sundet, så nu håller hon sig lite skrajset i relingen, spejar ut över vattnet och kastar då och då ängsliga blickar över axeln mot mamma, som står kvar på bryggan med teleobjektivet på kameran i högsta hugg.
Stor fjärd i liten jolle kan kännas obehagligt – också
Astrid kan inte riktigt beskriva vad som känns tokigt, men jag är bekant med olustkänslan från när jag själv var i den åldern, och blev utskickad ensam i en jolle på den då oändligt stora Byfjorden.
Min nyfernissade plywoodoptimist doftade som bara en äkta träbåt kan göra, och jag älskade såväl lukten och jollen som det mesta runt omkring, men trivdes tyvärr inte lika bra med själva seglingen. Det lutade och slamrade, oftast okontrollerat, och var på det hela taget faktiskt ganska otrevligt att segla, så det dröjde långt upp i mellanstadieåldern innan jag kunde uppskatta det på riktigt.
Påhejad av tuffa storasyster, som kavat sticker in fötterna under krängbanden, häver sig baklänges ut och låter sitt solblekta hår toucha vattenytan, finner sig Astrid emellertid snart tillrätta i den rosa trissjollen.
När vi tar varvet förbi mamma på bryggan och jag erbjuder lillasyster att kliva av, skrattar hon bara förtjust och vill ta en vända till. Systrarna delar på fockskotssysslan, och turas om att släppa och skota hem i stagvändningar och gippar. Samarbetet flyter på smärtfritt, och efter några slag sitter handgreppen precis som de ska.
Ingen av dem vill däremot ta rodret, men inte mig emot just idag. Solen, sjön, doften av tång, hav och sjöbodar, uppsluppna döttrar i båten, skoj och skratt; bättre kan man helt enkelt inte ha det. Därför seglar vi omkring i sundet en bra stund och trivs fantastiskt väl med tillvaron innan vi till slut ger upp och siktar mot den lilla bryggan i viken igen.
Skön segling utan krångel duger gott ibland
Trots att jag alltså seglat sedan jag var barn, är det ändå premiär för mig i just trissjollen, ett möte som ger mersmak. Per Brohälls konstruktion från sent 1950-tal erbjuder förstås inte seglingsegenskaper som i någon större utsträckning kan konkurrera med dagens modernare och betydligt mer fartfyllda flytetyg, men det är väl också där en stor del av charmen ligger. Skön segling utan alltför mycket krångel och stora investeringar fyller alltid sin funktion.
Ett antal trissjollar byter varje år ägare på begagnatmarknaden – det finns en del klubbar som vårdar sina exemplar väl – och överraskande nog nyproduceras den också fortfarande. Ett gäng ivriga entusiaster i det livaktiga klassförbundet håller dessutom ihop alla aktiviteterna, och ser även till så att trissjollen år efter år kan behålla sin SM-status. Inte alls illa för en 60-plussare.
På Käringön har Joachim Glatzl och hans äldre bror Mikael dragit sitt strå till stacken, genom att köpa in och rusta upp ett antal trissjollar, som sedan ställts till seglingsklubbens förfogande. Att de valde rosa färg på just den båt jag och mina döttrar fick provsegla, gjorde vår eftermiddag till en succé och fick döttrarna att drömma om en alldeles egen rosa trissjolle.
Fakta Trissjolle
- Längd 4,2 m
- Bredd 1,55 m
- Djup 0,15/0,85 m
- Vikt 145 kg
- Storsegel 7,5 kvm
- Fock 1,8 kvm
- Spinnaker 9,5 kvm
- SRS 0,738
- Kan ros, seglas och köras med liten utombordare
- Började byggas 1959
- Konstruktör Per Brohäll
- Mer info på www.trissjolle.se
Den här artikeln ingick i Praktiskt Båtägandes specialnummer Drömbåtar 2022.
Text: Joakim Hermansson • 2025-07-18