Han elkonverterade en Bayliner

Anders Boström ville ha en rymlig båt med sunbridge och badbrygga. Den skulle vara enkel att sköta och kunna köras till fina platser i närområdet som i hans fall är Sankt Anna och Gryts skärgårdar. Han skaffade först en snipa men den var aningen för liten och kändes trång. Segelbåt valdes bort, eftersom det skulle innebära för mycket underhåll och hantering. Den planande Baylinern Ariel, däremot, uppfyllde allt utom enkelt underhåll. Och i Anders Boströms ögon var det där med motorunderhåll och service något som gick att åtgärda. Det är bakgrunden till det till synes halvgalna projektet att elkonvertera en stor planande, bensindriven motorbåt till eldrift.

– Vi trivs jättebra med båten, den har precis de utrymmen jag och min fru vill ha. Däremot är jag inte road av att glykolkonservera, byta oljor och filter eller att sätta mig in i den 786 sidor tjocka manualen som tillhör en Mercruiser V8 5,0 när något krånglar. Och det kan man vara säker på att det gör förr eller senare. Min plan med båten var redan från början att byta till el.

Sagt och gjort. Redan under hösten beställde Anders Boström elmotorer genom en svensk firma och importerade själv batterier från Kina. Den första stora utmaningen var att få ut den gamla motorn, något som visade sig vara bland det krångligaste i hela projektet. När allt som satt i vägen, som kablar, batterier, kylslangar, avgasslangar med mera, var bortmonterat återstod att skaffa fram en tillräckligt hög och kraftig lyftkran. Den behövde vara kapabel att lyfta båtmotorn på närmare ett halvt ton tillräckligt högt för att komma över kanten till motorrummet på den uppallade båten. Till slut fick Anders Boström tag på en kran som fixade lyftet och kunde sedan jobba vidare med installationen.

– Med motorn urplockad blev det plötsligt en väldig massa plats i motorrummet. Nu hamnade till exempel länspumpen så till att den kommer att vara lätt att serva. Det blev en bonus.

Innan de två elmotorerna kunde monteras byggde Anders en egen batterilåda för att den skulle passa optimalt i båten. Ett lite tids- och tålamodskrävande moment.

– Sådana inpassningsjobb ser enkla ut på papper men det blir alltid lite pyssligt innan man fått till det i båten, tycker jag.

Själva inkopplingen av motorerna och eldragningen var enligt Anders Boström förhållandevis enkelt, men så är han också intresserad av el och säger att han gjorde det lätt för sig genom att köpa ett färdigt kit med alla delar uppmärkta.

När Baylinern skulle konverteras till eldrift ville Anders Boström bli av med drev och drevunderhåll, och han ville ha två motorer.

– Det hade troligtvis varit enklare att behålla drevet och ersätta motorn med en elmotor monterad inne i båten. Men det hade inte gett alla fördelar jag var ute efter. Jag ville ha två motorer för att enklare kunna manövrera när man lägger till.

Väl framme vid själva installationen flöt jobbet på som planerat. I motorutrymmet placerades batterilådan med batteribanken. Valet föll på litiumjonbatterier av typen LFP (litiumjärnfosfat). För Anders Boström var det en självklarhet att satsa på litium och inte billigare blybatterier eftersom litium­­­batterierna anses vara cykeltåligare och ha bättre energitäthet.

I en jämförelse med bilbatterier kom han fram till att LFP-batterierna liknar dessa men är aningen billigare eftersom de är lite tyngre och tar mer plats. Avgörande i val av batterier var också säkerhet och hållbarhet.

– De här batterierna anses säkra, och man vill ju inte att det ska börja brinna i båten. Sedan ska de enligt tillverkaren klara 6 000 fulla battericykler, och det är långt mer än jag kommer upp i, så jag räknar med att de kanske håller i tio år. Vi får se.

Men litiumbatterier är dyra. När ­Anders Boström jämförde låg priserna i Sverige på fem till sex kronor/Wh. Lösningen blev att importera batterierna från Kina till en tredjedel av kostnaden och själv bygga ihop batteribanken. Dessutom ville han köpa lösa batterier och montera själv för att kunna utnyttja utrymmet i båten optimalt.

Vid jungfruturen med vad som sannolikt kan vara den enda elkonverterade Baylinern var Anders Boström spänd på att se hur allt skulle fungera. Från att tidigare ha kört i 20 knop glider Ariel nu istället fram i måttliga 4–5 knop. Men trots begränsningarna i fart är han mer än nöjd och beskriver det som en nästan overklig känsla att kunna prata i normal samtalston under hela båtfärden.

– Känslan var över förväntan. Det hörs ingenting från motorerna vid normal marschfart. Drar man på gasen fullt går det att komma upp i drygt sex knop, och då hörs det lite motorljud, men det är fortfarande väldigt tyst jämfört med hur det var tidigare.

Elförbrukningen är något som Anders Boström får många frågor om. Av naturliga skäl, en Bayliner är inte en båttyp som brukar elkonverteras. Han hade själv svårt att uppskatta hur långt och hur länge han skulle kunna ta sig och planerar att göra tester av verklig räckvidd kommande säsong. Hittills har han nöjt sig med att räkna fram körekvationen. Beräkningarna visar att med batteribankens 32 celler och fyra knops marschfart blir gångtiden 15 timmar och räckvidden därmed cirka 60 sjömil. Vid 6,3 knops fart räcker systemet till drygt två timmars körning. Elförbrukningen ökar markant när fem knop passeras.

Motorbytet till två motorer förde med sig att Anders Boström behövde hitta en delvis ny lösning för styrningen. Han landade i att ett roder skulle kunna fungera som ett bra komplement till styrningen med de två elmotorerna. Sagt och gjort, Anders Boström tillverkade ett roder av plywood, epoxiprimer och bottenfärg. Efter provkörningar är upplevelsen att Baylinern spårar fint med de två motorerna igång men är lite svår att finmanövrera i låga farter.

– Roderbygget var lite av ett test. Min tanke var att det skulle räcka att styra med motorerna men att det kan vara bra att även kunna styra båten om bara en av motorerna är igång. Inför nästa säsong ska jag byta till ett roder av plast.

Anders Boström har fördelen att ha båten stående hemma på gården över vintern. En förutsättning för projektet enligt honom själv eftersom han då enkelt har kunnat gå ut och jobba när han har fått en timme över.

– Jag har inte räknat hur många timmar jag har lagt ner och det är svårt att uppskatta. Men en hel del båtjobb har det blivit. Totalt några veckor om man lägger ihop alla arbetstimmar, skulle jag tro.

Med projektet nästan helt i hamn är Anders Boström nöjd med att ha lyckats skaffa sig ett tyst och underhållsfritt båtliv. Dessutom är han intresserad av el och drivs av att ta reda på vad som är möjligt och vad som fungerar bäst. Mest nöjd är han med att inte behöva tänka mer på motorunderhåll och motorservice annat än att byta anoder och underhållsladda batteribanken.

– Batterierna har jag övervakning på, så dem kan jag hålla koll på när jag sitter hemma i soffan!

Den här artikeln är en del av ett tema om eldrift från nr 2 2024 av Praktiskt Båtägande. Vill du läsa resten? Kolla på https://www.tidsam.se/magazines/praktiskt-batagande-sv/ och hitta din närmaste återförsäljare.

Läs mer:

Båtnytt

Arcona om IdaLinas förlisning

Artiklar

Så får du kapellet att leva längre

Tester

Premium: 10 borrskruvdragare i test

Båtnytt

Arcona 460:n IdaLina sjönk i Stilla havet