Kymmendö, som inspirerade Strindberg till Hemsöborna, har en omväxlande skärgårdsnatur med barrskogar, ängsmarker, lövskogar och strandängar. Foto: Johan Cooke
Strindberg som lyckligast i skärgården
Skärgården inspirerade August Strindberg på många sätt och sin lyckligaste tid i livet upplevde han på 1800-talets Kymmendö. Det var där han fick idén till romanen Hemsöborna.
I ett brev från 1881 frågade August Strindberg en god vän om han skulle ha lust att med eller utan äkta maka komma över till ”denna lycksalighetens ö”. ”Här blåser friska vindar och råder endast idyll.”
Lycksalighetens ö, det var för Strindberg Kymmendö, tre sjömil öster om Dalarö i Stockholms skärgård. Ön kom senare att stå som förebild för Hemsö i Hemsöborna, Strindbergs mest kända skärgårdsroman, skriven 1887.
August Strindberg bodde på Kymmendö under sju somrar – i olika perioder 1871–1883. Ibland var han ensam, ibland i sällskap av studiekamrater. Första sommaren kom konstnären Carl Larsson på besök. Sju år senare återvände han till ön med sin första hustru Siri von Essen och parets barn.
Till en början målade August Strindberg främst skärgårdsmotiv på Kymmendö, som resliga tallar, stormiga hav och badvikar.
Hemsöborna handlar om livet på ön. Vardagen kretsar kring jordbruk, fiske, fauna och djur på den eftersatta bondgården där änkan, madam Flod, bor med sin son Gusten. Hon anställer värmlänningen Carlsson som dräng. Han är 23 år äldre än madam Flod. Carlsson är flitig och rustar upp gården men Carlsson ogillas av Gusten.
– Strindberg levde nära invånarna på Kymmendö och följde deras liv. Förlagan till madam Flod var Susanna Elisabeth Berg som han hyrde en sommarstuga av. Hennes son Albert fick namnet Gusten i Hemsöborna, berättar Erik Höök, chef på Strindbergsmuseet i Stockholm.
Efter att Hemsöborna hade publicerats sägs det att Kymmendöborna inte alls var förtjusta över att Strindberg nästan gjort dem till åtlöje. Han var därför inte välkommen tillbaka.
– Tre år efter Strindbergs död, 1915, filmatiserades Hemsöborna som stumfilm på just Kymmendö. Så jag tror inte alls att han var så kontroversiell, säger Erik Höök.
Albert Berg lär ha sagt att han inte hade något emot Strindberg. Däremot tyckte Berg att Strindberg i romanen hade ”hittat på en massa”.
Det tar två timmar till Kymmendö från Strömkajen med Waxholmsbolaget. Med egen båt kan du lägga till i den lilla gästhamnen.
Här har inte mycket förändrats sedan Strindbergs tid. Det kan vi se direkt, när vi promenerar på en välskyltad stig. Från bryggan till gården, där Strindberg hyrde stugan, tar det tio minuter att vandra. Idag ägs gården av familjen Wahlström som är ättlingar till Berg. I den idylliska miljön intill gården går kor och betar i en frodig hage. På andra sidan staketet, närmare gården, följer en klunga får efter oss.
Strindbergssällskapet vårdar Strindbergs skrivarstuga ömt. Den stuga som han byggde själv för att få lugn och ro i under åren som småbarnsförälder. Den enkla gråmålade och lilla skrivarstugan ligger på en bergsknalle med utsikt över vattnet, några hundra meter nordöst om gården. I stugan författade han Mäster Olof och Det nya Riket.
Genom två fönster i stugan syns ett litet bord och en stol. På en vägg hänger ett stort svartvitt Strindbergsporträtt. Gårdens barn fick lämna Strindbergs måltider i en lucka på stugväggen, eftersom författaren inte skulle störas.
– Strindberg hade ett närmast fotografiskt minne. Hans sätt att berätta präglades mycket av detaljer, allt från att beskriva faunan till fiskeredskapen. Hemsöborna skrev han faktiskt i Lindau vid Bodensjön i södra Tyskland, där han bodde i fyra år, berättar Erik Höök.
Det första fröet till kärleken för skärgården såddes troligen i Strindberg när han som tonåring i Tyresötrakten blickade ut över vattnet från en höjd. På den tiden var det få människor från fastlandet som hade vistats i skärgården eller ens kände till den.
Först var det intellektuella, konstnärer och författare som fascinerades av skärgården, från 1870 och framåt. När de reguljära ångbåtsförbindelserna mot slutet av 1800-talet kom igång började societeten från Stockholm att söka sig ut till öarna på somrarna.
– Strindbergs första besök i skärgården var sommaren 1868 då han seglade till Sandhamn. Där hyrde han ett rum i det som idag heter Café Strindbergsgården.
Han återkom till Sandhamn fler gånger. År 1889 bodde han på Wahlbäcksgården där han arbetade på romanen I havsbandet, säger Erik Höök.
Vid ett annat tillfälle bodde Strindberg hos Sandhamnslotsen Edvard Wass som berättade historier om sitt spännande sjömansliv, skildringar som Strindberg ska ha nedtecknat.
I många romaner och noveller beskriver Strindberg skärgårdsbefolkningen som exotisk, och berättelserna är kryddade med ett kolonialt synsätt.
– I romanen I havsbandet vill fiskeriintendenten Borg med hårda nypor lära skärgårdsfiskarna att fånga lax i stället för strömming. Historien är fiktiv, och Borg är delvis ett självporträtt av Strindberg, säger Erik.
Strindberg hade även en liten röd stuga på Dalaröudd. Stugan på Birger Jarlsvägen, som för övrigt har en magnifik sjöutsikt, har på senare tid hotats av rivning. Men Haninge kommun har satt stopp för rivningsplanerna. Ändå var det Kymmendö han alltid verkar ha velat återvända till.
– När han gifte sig med sin tredje hustru, Harriet Bosse, ville han visa henne Kymmendö, där han upplevde sin lyckligaste period i livet. Men eftersom han inte längre kände sig välkommen på Kymmendö vistades han och Harriet på andra skärgårdsöar, berättar Erik.
I Grisslehamn besökte Strindberg konstnären och tecknaren Albert Engström i hans ateljé på en bergsknalle, nära Ålands hav.
– Men Strindberg gillade inte fria utsikter över havet utan längtade alltid efter skärgårdens kobbar och skär med karga landskap, säger Erik Höök.
LÄS MER:
Text: Johan Cooke • 2024-10-31