Trygg rutt längs kusten del 3

Vi har redan varit på några veckors semester som tagit oss ner längs kusten till Hanö. Nu har vi precis passerat Oskarshamn och har några av Sveriges vackraste skärgårdar framför oss på väg norrut. Vi är rejält trötta på gästhamnar, så de närmaste veckorna hoppas vi på naturhamnar med något undantag för provianteringens skull.

Vi kommer iväg sent från Oskarshamn, och båtsportkortet ger ingen ledning till någon bra plats för natten. En liten inzoomning på Hydrographicas kartor visar dock en fin plats i lä för den nordliga vinden på Stora Kättelsö.

Man blir alltid lika glatt överraskad över det här förnämliga kartmaterialet som visar fantastiska vikar där man enligt det vanliga sjökortet knappt kan komma in. Tyst och lugnt utan båtgrannar, endast tre havsörnar på himlen.

Dagen därpå blir det fin segling upp till ett depåstopp i Figeholm. Här finns en välsorterad livsmedelsbutik och drivmedel, men bageriet är tyvärr nedlagt sedan några år. Vi kastar sedan loss och ger oss ut i den minst sagt välprickade leden upp mot Simpevarp. Prickarna står ibland så tätt att skepparen undrar hur det ska gå att komma emellan.

Det är inte lätt att hitta natthamn när det blåser sydlig vind som ska vrida till nordlig men vi hittar en fin vik på Norra Idtullen. En trevlig natthamn, men gott om mygg!

Från och med nästa dag blir det färre pinnar att hålla reda på när vi stävar norrut. Om styrbord dyker Idö upp. Här finns en gästhamn och en trevlig skärgårdsrestaurang med härlig utsikt, och det går även att gå upp i den gamla lotsutkiken.

Vi girar dock babord och går genom det trånga men djupa Spårösund för att ta natthamn i Spårö­gloet. En inte helt enkel insegling, men med detaljerade sjökort i plottern går det fint och här finns mängder av ­tilläggsplatser förutom möjligheten att ligga på svaj.

Uppe på Spårö tronar båken om vilken Evert Taube i boken På kryss med Ellinor sa att ”det är bland sjömärken det vackraste jag sett”. En promenad dit rekommenderas, den blir förstås olika lång beroende på vilken sida av viken det är förtöjt.

Läs Trygg rutt del 1: https://www.praktisktbatagande.se/artiklar/trygg-rutt-langs-kusten-del-1

Nu skulle vi kunnat välja att gå in till Västervik om vi inte var så vansinnigt trötta på gästhamnar. Västervik har annars spottat upp sig rejält med en ny, fin gästhamn vid gamla slottsruinen.

Eftersom vi har gott om tid väljer vi att inte gå rakt norrut, utan girar babord runt Gränsö. Här gick det förr att ta en genväg genom Gränsö kanal från Västervik, men en fast bro på lite drygt tre meter sabbar nuförtiden den möjligheten. Här inne är det betydligt färre båtar, och vi seglar i sakta mak in i Smedviken på Vinökalv.

Här ligger ett gammalt stenbrott där bergarten diorit bröts fram till slutet på 1950-talet. Fortfarande ligger spräckta stenar och någon gammal maskin kvar. En fin vik med mysiga klippor för solnedgången.

Genom den vackra inomskärsleden tar vi oss sakta ut mot stora farleden igen. Här är det betydligt fler båtar som går det som kallas för ”Sjöfyran” mellan Stockholm och Västervik. Endast på något ställe finns det dubbla farleder så alla måste trängas i samma. Å andra sidan är det riktigt vackert där farleden går precis i yttre havsbandet.

Vi passerar Väderskär om styrbord, en ö där fiske troligen bedrivits ända sedan år 1050. På ön finns även ett kapell från slutet av 1600-talet väl värt ett besök. Tyvärr säljs ingen rökt fisk längre, för fiskaren gick i pension för flera år sedan.

Läs Trygg rutt del 2: https://www.praktisktbatagande.se/artiklar/trygg-rutt-langs-kusten-del-2

Vi tar av mot babord in i arkipelagen vid Långö-Trässö. Här, en snabb gipp och en sväng från farleden, finns mängder av ankarplatser, och det är ingen risk att behöva ligga på fenderavstånd om man inte vill. Det finns goda chanser att hitta skydd för de flesta vindar.

Dagen därpå styr vi norröver genom sundet vid Sundsholmen. Här ligger ett rött hus där det i gamla seglationsbeskrivningar talas om ”huset med alla båtar i fönstret”. Nu står dock bara någon ensam båt kvar.

Dagen är av SMHI klassad som ”årets varmaste dag”, och det kan nog stämma. Då är det skönast att hålla sig till havs, så efter att ha gått farleden norrut styr vi ut till havs innan vi når fram till Källskär. Det är ännu en av de öar där det småskaliga fisket tyvärr har dött ut. Här kunde man förr köpa ljuvliga flundror.

På väg in i skärgården igen kan vi inte låta bli att göra ett lunchstopp på Häradsskär. Här lyser Heidenstamfyren i gjutjärn sedan 1863. Fyren står egentligen på Stångskär som fått sitt namn efter att det som ett navigationshjälpmedel sattes en tunna på en stång här på 1600-talet.

Här finns ingen som helst service förutom en toalett, och hamnen rymmer inte mer än runt åtta båtar. Vill man vara säker på att få en plats går det bra att kolla in webbkameran på nätet när man börjar närma sig. Men ön är i alla fall väl värd ett besök och hamnen ger skydd för alla vindar.

Vi lossar förtöjningarna och drar vidare mot Laxvarp där goda vänner väntar. Även denna vik ligger i ett område med många fina vikar som till exempel Gubbö Kupa där utsikten från toppen är fantastisk.

Nu befinner vi oss i pricklöst land, men med våra detaljerade sjökort finner vi rekommenderade farleder och trixar oss upp mot Harstena. Här går det att förtöja precis nedanför krogen och den lilla butiken och med gångavstånd till bageriet. Ofta är det dock pinfullt här under högsäsong.

Vi gör ett bryggbräck och skepparhustrun släpps iland för att köpa glass och filmjölk. Hon kommer lyckligt och väl ombord igen och vi rundar nordvästra stranden på Harstena för att gå in i Flisfjärden. En rejäl vik där det ryms många båtar.

Härifrån är det gångavstånd ner till Harstena by om man vill ha en ankardrink utan att ligga på fenderavstånd. På vägen passeras insjön med de unika röda näckrosorna. Vi gör även ett besök i den gamla folkskolan och får intressant information om säljakten som var Harstenabornas största inkomstkälla fram till 40-talet.

Vi vaknar klockan 8 av ett okänt ljud. Det visar sig vara en simmare med gigantiska paddlar på händerna som låter högt varje gång de slår i vattnet. Nåväl, vi skulle väl upp och iväg i alla fall …

Eftersom vi väljer lite udda farleder där det går tar vi Lagnöströmmen upp. En utmärkt väg för den som inte har en mast som sticker upp mer än 15 meter, för då tar bron emot. Strax före bron ligger en trevlig liten restaurang där man så att säga nästan förtöjer mitt i serveringen på bryggan. Tvärs över viken ligger en mack för den som kört slut på bränslet.

Det är innerskärgård, men en mycket vacker farled som snirklar sig norrut. Vindprognosen lovar sydväst 6–9 meter per sekund, vridande till nord, så det blir lite letande innan vi hittar en hamn på Risö dit vi tar oss lite ”offpist”. Flera vikar med gott om plats så det behövs inga fendrar i natt heller!

Det börjar tryta i förråden så det blir ett snabbt stopp på Arkö. Det är säkert jättepraktiskt, men vi kommer aldrig lära oss att älska dessa kladdiga mooringlinor. Nåväl, det finns en fin fiskaffär på kajen, dock utan flatrökt ål, en välsorterad livs och gudomliga pizzor. Vi kunde nästan tänka oss att stanna kvar men gästhamnsallergin slår till igen.

Den naturliga leden är nu att runda södra Arkö och sedan ut på Bråviken i riktning mot Oxelösund. Vi går istället nordväst upp, väster om Gränsö. Genom att gira styrbord vid Norra Gränsö kommer vi fram till området runt Lindöja – här finns alltid någon vik som ger skydd för den vind som råder.

I strålande morgonsol får vi en fantastisk segling upp mot farleden som leder in mot Norrköping för att sedan falla av mot Oxelösund. Kanske en lite udda väg, men det kan vara ett gott alternativ om vinden ligger på för hårt på Bråviken.

Oxelösund passeras på behörigt avstånd och vi tar båtsportleden in till farleden vid Kittelö och upp till Äspskär. Det här är ett lite lugnare alternativ till Aspöfladen vid Västra Stendörren. Till öarna längst ut i lagunen går det olika hängbroar, och det går att promenera bort till Naturrum vid Västra Stendörren.

Efter frukost och bad på morgonen blåser det precis lagom för att hissa på. Det är inte alltid det fungerar men den här gången gick det att segla både genom Västra Stendörren, över Tvären och genom Sävsundet. Färden går sedan genom Bokösund, förbi julaftons fyr och upp mot Södertälje. Natthamn blir Arkholmen, Rangsta Båtklubbs klubbholme med inte mindre än 190 meter brygga. Finurligt nog ligger bryggorna på olika sidor av ön, så det går alltid att få lä.

Semestern är snart slut, men vi har njutit för fullt av några veckor utan gästhamnar och av att ta en lite annorlunda väg vid sidan av båtarnas E4.

Läs mer:

Klassikern

Klassikern: M 46 – pånyttfödd

Båtexpert Lars Lundbladh

Mer från mässan Mets

Resmål

Resmål: Shetlandsöarna

Artiklar

6 båtägare: Så använder vi flytväst