Petterssonbåten Elektra – en eldriven 100-åring

Med en vit vågmustasch runt den smäckra mahognystäven smyger Petterssonbåten in i Bromskärs hamn i vad som ser ut att vara sju knop. Tre meter från kajen drar kapten i backen, och båten tvärstannar i total tystnad. Kraften i manövern, och avsaknaden av bensinsmatter, avslöjar att Rikard Wildares Elektra drivs av något annat än döda dinosaurier.

Trogna PB-läsare kanske minns Rikards Ockelbosnipa Wilda (i nummer 1 2019) som han försåg med en patenterad hybridmotor. Till sin nya (eller snarare cirka 100 år gamla) båt har Rikard däremot byggt en helt elektrisk drivlina. Eller kanske är sanningen att han valde båt efter drivkällan.

– Jag ville göra en helelektrisk båt som var lika effektiv som den var vacker. En Petterssonare är den perfekta modellen för det. CG Petterssons båtar är otroligt energieffektiva och ritade för att klara sig med få hästkrafter, säger Rikard.

Och vacker är den. Elektra är ett mahognysmycke med ”öra” och de smäckra dimensionerna 8,4 x 1,75 meter. Rikard köpte båten i gott skick, men konverteringen blev ändå utmanande eftersom han sin vana trogen gick in helhjärtat och byggde om inredningen för att passa drivlinan. Bland annat flyttade han fram förarplatsen, byggde nya durkar, nya bänkar som också är batterilådor, och motorlåda. Han, hemmastadd vid lödkolv och multimeter, fick snabbt lära sig att behärska även japansåg och hyvel. Tack vare noggrannhet och klurighet – bland annat kommer durk och motorlåda från återbrukade fönsterbrädor – ser inredningen ut som om den alltid suttit där, samtidigt som Rikard slapp använda jungfruligt regnskogsträ. 

De smarta detaljerna är många. Ta bara utrymmet där bensintanken låg. Det är numera barskåp, inrett med en blankputsad kopparspegel, utskuren från den gamla tanken. Och drivlinan, den känns direkt naturlig när vi lägger ut från kaj. För mig som ägt en mahognysnipa är det befriande att slippa bensinknattret när vi glider ut på vattnet i makliga fyra knop.

Det nya elektroniska hjärtat är för övrigt mer avancerat och genomarbetat än de flesta drivlinor du kan köpa på marknaden. Alla delar är designade från grunden och frästa ur solida material som aluminium och mässing. Motorn är elektroniskt strypt till 12 kW, 16 hk. Rikard har programmerat motorstyrningen och kopplat samman allting. För att få längsta räckvidd och optimal viktfördelning dög bara litiumjonbatterier med den allra högsta energidensiteten. Till Elektra fyndade han därför ett intakt batteri från en Audi E-Tron som hade oturen att hamna på en norsk bilskrot. Packen på 20 kWh väger 100 kilo. Totalt väger hela drivlinan mindre än den Albin O41-motor som tidigare satt i båten.

– Jag har jobbat med vikt och tyngdpunkt så att hon ligger rätt i sjön, och räckvidden räcker utmärkt för mina hemmavatten. Jag har förmånen att ha Söderöra som hemmahamn och har nära till ytterskärgården. 

Någon räckviddsångest behöver man knappast ha i Elektra. När vi tyst stävar ut på fjärden utanför hamnen visar knopmätaren fyra knop, och motorn använder under 1 kW, alltså cirka en hästkraft. Räckvidden blir alltså cirka 70 sjömil.

I den här farten är häckvågen bara en lätt krusning bakom akterspegeln, men CG Petterssons skrov är effektivt även i högre farter. Jag får ta över ratten och testar att dra på. I marschfarten sex knop sätter sig Elektra nätt på häcken men går fortfarande snålt; batteriet räcker för 40 sjömil, eller 6–7 timmar. När jag petar joysticken (den enda moderna detaljen i förarmiljön) framåt max, gräver Petterssonbåten däremot ner aktern och frustar fram i nio knop. Räckvidden är nu 17 sjömil, men i den här farten trivs inte Elektra.

– 32 sjömil, Fredlarna tur och retur, är det längsta jag kört på en laddning, men då hade jag 20 procent kvar i batteriet, säger Rikard.

Rikard har avverkat 333 sjömil under säsongen, i bleke såväl som kuling i ytterskärgården. Petterssonbåtar har rykte om sig att vara dåliga sjöbåtar, som är blöta och rullar. Oförtjänt, menar Rikard som lämnade Norrskärgården i 12 m/s.

– Nästan alla säger att en sån där kan du inte köra här ute, men de har ju ingen koll. Elektra rullar mindre än min Ockelbo B600-snipa. I sidsjö måste man veta vad man håller på med, vilket gäller alla båtar. I motsjö skär den genom allting, Petterssonbåtarna har fått dåligt rykte av folk som inte kört båt i hög sjö, menar Rikard bestämt.

När Elektra nu läggs upp för vintern ska Rikard ge sig i kast med det som för honom varit allra roligast i projektet: att bygga drivlina. Audibatteriets celler räcker nämligen till att göra några fler motor- och batteripaket av samma typ som i Elektra. Under säsongen har det nämligen hört av sig en hel del båtägare som förstått charmen med eldrift, efter en provtur i hans Petterssonbåt. Och Rikard är övertygad – CG Pettersson hade valt eldrift om han kunnat välja den gången han ritade Elektra.

– Titta på moderna, lättdrivna elbåtar. De bygger till stor del på CG:s grundprinciper. Så man kan säga att motorteknologin äntligen hunnit ifatt Petterssonbåten.

För transparensens skull: Mikael Klockars Mahlberg är tidigare redaktör på Båtnytt och arbetar numera hos svenska elbåtstillverkaren Candela.

Läs mer:

Elmotor

Minitest av elsnurran Temo 450

Båtnytt

Europas bästa båtar testas – så går det till

Testarkiv

Pioner 16 explorer: Rymlig och rask

Nyheter

Flyg lågt – PB testar svävare