Hur mycket laddar solcellerna just nu? Hur många ampere drar kylen? Hur många timmar eller dagar klarar jag mig utan landström? En batterimonitor övervakar det som går in och ut ur batterierna, spänningen, kanske temperaturen och en hel del annat. Med dessa data beräknar den om du kan sova lugnt eller måste skynda till närmaste eluttag. Foto: Martin Leisborn

Gör det själv

Batteriövervakning – så får du järnkoll

På marknaden finns ett antal olika avancerade och smarta batterimonitorer. Vi tittar närmare på vad de används till och installerar en av dem i projektbåten.

Text: Martin Leisborn • 2023-08-15 Uppdaterad 2023-08-15

Från början fanns just inget bra sätt att ha koll på hur laddat batteriet är, hur mycket lamporna drar och hur mycket solcellen laddar. Det var bara att chansa. Sedan kom voltmätaren i panelen, kanske med ”testknapp”, och nu gick det att få ett hum om läget. Sist kom den elektroniska batterimonitorn. Med en sådan öppnas oanade möjligheter för båtägaren att ha koll på vad som händer i koppartrådarna bakom kulisserna.

I handeln finns ett antal olika system att välja bland, och varje modell och fabrikat har sina egna för- och nackdelar – men framför allt riktigt trevliga möjligheter och förmågor. De kommer också under olika benämningar. Vissa kallas batterimonitor, andra batterivakt, batteriövervakning, smartshunt eller liknande.

Gemensamt för samtliga är de består av i huvudsak tre delar: en shunt, en spänningssensor, och en display. Shunten mäter hur mycket ström i ampere som går in och ut ur batteriet, spänningssensorn mäter batterispänningen i antal volt och displayen visar resultatet visuellt. Där kan användaren se exempelvis rådande spänning, om ström går in i eller ut ur batteriet och hur många ampere av detta samt en beräkning av hur laddat batteriet är och dess återstående kapacitet i timmar, eller hur lång tid det kommer att ta att ladda upp det fullt. Som grädde på moset har vissa system fler funktioner, exempelvis inbyggd wifi eller bluetooth, som gör att du via en app i mobilen kan ha koll på läget. Några klarar att övervaka mer än ett batteri eller en batteribank, mäter och visar temperatur, barometertryck, tanknivåer med larm och kan kopplas upp på NMEA-nätverk och så vidare.

LÄS MER: Digital switching – knepigare än man tänkt sig

Vi lämnar alltså de enkla voltmätarna bakom oss och tittar närmare på båttillbehörsbutikernas mer avancerade prylar och ser vad de kan göra för oss. Sedan väljer vi en och installerar den i båten.

Från Nasa kommer BM-1, BM-1 Compact och BM-2, en serie som funnits på marknaden i rätt många år och redan är installerad i många båtar. Dess shunt klarar 200 ampere, och spänning kan mätas på två batteribankar. Nasa har inget nätverksstöd, wifi och annat, men den kvadratiska displayen för panelmontage visar tydligt batterisituationen. Det är en väl fungerande lösning som kostar runt 2 500 kronor.

Mastervolt har modellserien Battman, i varianterna Lite och Pro. Det är en rund enhet, lite drygt sex centimeter i diameter, för panelmontering och med en liten display och tre knappar. Shunten klarar upp till 500 ampere, och enheten kan mäta spänningen i två batteribankar. Den har utgång för alarm men går inte att integrera i NMEA 2000 och har heller varken wifi eller bluetooth. Cirkapris ligger på 2100 kronor för Lite och 2700 för Pro, som också kan visa historik.

Victron har flera modeller, bland annat Smartshunt, BMV-serien, Lynx Shunt VE Can och Cerbo GX. Bland dem är Smartshunt den enklaste lösningen och består bara av en shunt utan display, men med en liten dosa som skickar ut värdena till din mobil via bluetooth. BMV-serien är en rund enhet för panelmontering med en liten display, och modellen med tilläggsnamnet Smart har även inbyggd bluetooth. Lynx och Cerbo är delar i Victrons mer avancerade system med olika givare, larm, mittzonsspänningsmätning och sätt att integrera allt i en helhet. De kostar från 1700 och uppåt 5000 kronor, beroende på modell.

LÄS MER: Vinterkoll: Håller batterierna en säsong till?

Simarine levererar Picoserien med varianterna One, Standard och Blue. Systemet är modulärt, ganska avancerat och kan byggas ut nästan hur mycket som helst. Pico har i grundutförandet en 500 A-shunt och en rektangulär och platt displayenhet, vattentät dessutom, som kan monteras infälld eller utanpåliggande i en panel. Fler shuntar och moduler kan köpas till, och vissa ingår i de olika paketen. Med sådana kan Pico övervaka fler stora eller mindre strömmar, både förbrukare och laddare, exempelvis kylskåpet, solcellerna, landströmsladdare och nästan vad som helst som man önskar ha koll på. Pico kan även ta in tanknivåer från olika sorters givare, och med NMEA 2000-modulen integreras den med båtens befintliga nätverk. Dessutom har den wifi så att användaren även på sin mobila enhet kan se vad som händer. Cirkapriserna för Pico ligger på 3300 kronor för One, 4500 för Standard och 5500 kronor för Bluepaketet samt runt 2 000 kronor för NMEA 2000-modulen.

Alla dessa batteriövervakningssystem verkar oerhört välgjorda och hjälper sina ägare att med precision ha koll på batteribankar, laddare och förbrukare. Nu är det dags att installera ett av dem, och jag som båtägare och hobbyinstallatör väljer Pico Blue med NMEA 2000-modulen. Det kommer att passa båten ifråga, både vad gäller funktion och utseende i panelen. Båten, en Bavaria 37 från 2001, har nämligen ingen liknande utrustning alls, annat än instrumentpanelen i original med dess två inbyggda voltmätare. Däremot finns ett befintligt NMEA 2000-nät med en liten backbone som är kopplad till plotter och AIS-sändare.

Till Picosystemet behövs inga lösa kablar, allt ska vara inkluderat och kopplas ihop med medföljande datakablar med färdiga kontakter, så det bör bli ganska lätt. Före installationen ville jag gärna veta hur enkelt, eller svårt, det i praktiken är att installera utrustningen och få den att bli fullt fungerande.

Med projektet avklarat och facit i hand kan jag konstatera att Picosystemet verkligen är enkelt att förstå sig på trots att det är så pass avancerat. Det enda som bidrar till svårigheter är kabeldragningen, snickeriarbetet, att i redan övermöblerade elskåp hitta någon lämplig plats att montera enheterna på, samt att allt som behövdes inte var inkluderat. Manualerna var välskrivna men inte helt glasklara. Några extra småsaker behövde handlas in och diverse askar och påsar med gamla skruvar, kabelskor och överblivna kablar kom mycket väl till pass. Släng aldrig sådant, för en vacker dag behövs de.

Men det blev snyggt i panelen, och nu har jag koll på det mesta vad gäller batterier och strömmar.